Omskärelse är en bagatell

Omskärelse är som att stänka vatten på ett barn, anser ledarskribenten i Expressen. Självklart ska även dop av barn bör utföras av läkare inom landstinget, det är ju ingen skillnad när det gäller riskerna.

Många folk runt jorden har praktiserat omskärelse, och andra stympningsceremonier, bland andra Australiens ursprungliga invånare. Alla grupper bland aboriginerna praktiserade inte omskärelse, medan det i andra kunde gå längre än den muslimska och judiska.

Webbplatsen Circlist beskriver en ceremoni från Australien.

Efter att pojken, som i detta fall var 16, blivit omskuren fick han sätta sig så att röken från en eld kom mellan hans ben. Därefter fick han en liten bit kött för att stärka honom efter den svåra prövningen. Det var hans egen förhud, som han skulle svälja utan att tugga.

Men det var inte slut med detta. Nio månader senare kom en uppföljning. Under en tio minuter lång operation stoppades en pinne in i urinöret. Stenkniv användes sedan för att skära upp ollonet på båda sidor längs urinröret.

Hittills har australiensare som önskat omskära sina pojkar fått göra det i hemlandet eller ute i de svenska granskogarna. Det är skrämmande att landstinget inte erbjuder denna typ av omskärelse under säkra förhållanden.

Eftersom pojkarna är 16 är de fortfarande omyndiga och föräldrarna har alltså beslutanderätt om de ska genomgå ritualen eller inte.

Men killarna kan i motsats till bebisar göra visst motstånd. Därför bör polis användas för att hämta rymlingar och vid behov hålla fast pojkarna. Pojkarna influeras ibland av rasistiska tankar som gör att de vägrar svälja sin förhud, men muskelavslappnande medel i kombination med tänger som håller uppe käkarna brukar lösa den saken.

För att hindra att pojkarna rymmer innan uppföljningen bör de förses med fotboja och övervakas noga. Hur ohygienisk en intakt penis är måste omsorgsfullt förklaras.

Vi liberaler bör givetvis se till att folk får ha sina religiösa traditioner i fred, vi ska inte lägga oss i på något sätt eller vis. Förutom att finansiera det och bistå med läkare, och vid behov polis.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Not: Nu får jag plötsligt höra att ovanstående ceremonier tyvärr inte längre praktiseras i Australien.

Problemfamiljer övervakas 24/7

Engelska familjer som inte sköter sig övervakas i ett statligt program, skriver Telegraph. Dessa ”skamlösa” familjer bevakas 24 timmar om dygnet för att se till att barnen går i skolan, lägger sig i tid och äter ordentligt.

2.000 familjer har redan gått igenom programmet, men regeringen räknar med att öka antalet till 20.000 inom två år. De allra värsta familjerna flyttas till så kallade ”sin bins” (syndsoptunnor), särskilda hyreshus där de kan isoleras från verklighetens folk – de som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest.

Många av de engelska problemfamiljerna består nämligen av ensamstående mammor med barn.

Visst är det bra att familjer får hjälp när de har det svårt. Övervakning och kontroll är bevisat effektiva (förebyggande åtgärder känns flummiga). Visserligen fann man redan 2008 att sin bins inte fungerar särskilt bra. Men det låter snarare som ett argument för att permanenta familjens boende i en sin bin för att hålla dem borta från gatorna.

När miljonprogrammen rivs här i Sverige skulle problemfamiljerna som bor där kunna flyttas till speciella anstalter där de uppfostras att bete sig korrekt med hjälp av dygnet-runt-bevakning. För att alla verkligen ska få hjälp bör minsta misstanke leda till erbjudande om syndsoptunna.

Till skamlösa familjer räknas sådana med utländsk härkomst, särskilt muslimer, sådana som bara har en föräldrar, samt sådana som är lågpresterande och inte tillhör den femprocentiga storstadseliten. Begreppet är ytterst flexibelt, vilket kan ge oss en möjlighet att inkludera alla som befinner sig i utanförskap (är arbetslösa, lagar dålig mat hemma, är uppe sent o.s.v.).

Familjer som övervakas i sina hem bör få en sticker föreställande en soptunna på ytterdörren. Självklart måste familjerna även få komma ut, under bevakning. Vid dessa tillfällen används metoder som kan kopieras från hunduppfostran för att uppmuntra till korrekt beteende.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol