Vaccinera mot piratsjukan

72 procent av danskarna vill bli registrerade, skriver Berlingske Tidende (via Sanna Rayman). Våra frihetsälskande grannar vill gärna lämna personupplysningar, foto och fingeravtryck för att komma in på diskotek och nattklubbar.

Vi kommer snart att få lämna fingeravtryck, scanna ögonen och lämna röst- och DNA-prov varje gång vi lämnar vår bostad, vårt hus, och varje gång vi sätter oss i vår bil, vår buss, vårt tåg, går in i en affär, en restaurang, ett museum, ett diskotek – och framför allt en lekplats.

Din krögare kommer att veta när du spolat på toaletten – fingeravtrycket på spolknappen visar att det inte är din flickvän – och med hjälp av frekvensen av spolningarna avgöra tarmrörelsernas regelbundenhet, vilket hjälper honom att bestämma vilken fin rätt som passar bäst för matsmältningen och som han vid nästa tillfälle skall rekommendera.

Samhället håller på att förvandlas till ett fängelse. Och det är inte bra, anser jag. För ett fängelse är ju inte någon särskilt trygg plats att befinna sig på. Modellen bör i stället vara en psykiatrisk klinik. Även där är alla dörrar låsta, men patientens beteende bevakas noga. Vid minsta avvikelse blir det spännbälte och medicinering.

För medicineras ska alla. För att vänja folket vid medicinering är det bra att börja med massvaccination mot en hotande fara som ”en lindrig och snabbt övergående infektion”. En massvaccination som läkaren Sven Britton anser ”huvudsakligen motiveras av den ekonomiska effekt infektionen skulle få mot industri och konsumtionssamhället”.

Därför är det en samhällsplikt att ta vaccinet.

Massmedicinering för att skydda marknaden måste genomföras i det, ursäkta uttrycket, mentalsjukhus vi alla kommer att bebo om några få år. Medicin mot piratsjukan är en av de viktigaste åtgärderna. Vi kan inte passivt sitta och se på medan ungdomar gör uppror mot marknaden.

Då ska Pelle Pirat få en injektion så att han minsann går på fälgarna!

Klaus-Dieter Fliik

Friheten ökar

Övervakning: ”ingen risk med ett superregister” i DN
Nässpray: Gunilla Levén och Cecilia Widegren i SvD

Sonja Slutskij

Näthatare i Humlegården får elchock

Marcus Birro uttalar sig än en gång mot hatet på nätet:

De kan fara åt helvete, alla dessa frihetspåvar och rättänkare som inte har ett liv värt att tala om bakom dataskärmen, utan tror världen är ett hånfullt och hatiskt hål i internetrymden dit de kan krypa och sprida sin träck.

Det är bra att Birro själv inte hatar någon. Men självklart kan man inte känna något annat än förakt för människor som inte har ett liv värt att leva.

Jag är glad att Birro inte behövde utsättas för näthatarna i verkligheten i Humlegården, där de demonstrerade på onsdagen enligt SvD och DN. Signaturen Sven Svensk kommenterar artikeln i DN så här:

Jag var i Humlegården och det är fel att kalla det för en demonstration! Det hela påminde mer om kyrkkaffe. [...] Demonstrationen gick ut på att deltagarna satt på sina filtar, många med småbarn eller nyförälskade par och åt picknick. [...] Aldrig tror jag ens att rösten höjdes. En polisbil var först där men åkte snart iväg och snart syntes inte en enda polis till.

Ett förrädiskt lugn alltså. Det mest hotfulla hatet är det som ligger passivt under ytan. Där stod näthatarna och kokade av näthat, som förstås är svårt att få syn på i verkligheten.

Vår egen William von Pamp tog sig till Humlegården från tankesmedjan Limbo på Stureplan. För utsocknes som inte känner till Stockholm kan jag nämna att Humlegården är ett nergånget skogsparti där narkomaner och homosexuella brukar hålla till.

von Pamp berättar att han trampade i hundbajs och ramlade omkull. Lite senare utsattes han för en monstruös insekt på skjortärmen – ”den såg ut som en mutation” med underkroppen som en mask och överkroppen försedd med gripklor och en underlig ”näbb”.

Någon utförlig rapport blir det inte, eftersom William var tvungen att lägga sig ner efteråt.

Talen orkade han inte lyssna på, men kunde dock tipsa om en lämplig terapiform för näthatarna som inte har ett liv värt att tala om bortom dataskärmen. I Kina används elchocker mot internetberoende, skriver China Daily. Mer än 3.000 ungdomar ska ha genomgått ett program där de gavs elchocker på upp till 200 milliampere för sitt nätberoende (till en månatlig kostnad motsvarande 878 dollar).

Chocker gavs om någon av de 86 reglerna överträddes – som ätande av choklad, låsande av badrumsdörren eller ”sitting in Dr. Yang’s chair without permission”.

Chockterapi kan vara en lösning för frihetspåvarna och rättänkarna. Jag drömmer inte som Marcus Birro om mord på nätterna, men väl om ordentliga elchocker i underjordiska celler/källare. Förhoppningsvis kan vi få in en passus om elchocker i Stockholmsprogrammet.

Gabriella Fisting