Inför minnespeng

Glömska utlöste ett bomblarm i Nacka, skriver SvD, DN och Aftonbladet. En man trodde att han hade en bomb i bilen. En avspärrning upprättades och tekniker tillkallades. Då visade det sig att paketet innehöll två stämplar som mannen själv beställt.

Glömska orsakar kostnader i miljardklassen varje år, och mörkertalet är av förklarliga skäl stort. Det är dina och mina skattepengar som går åt till att reparera misstag som diverse mindre begåvade individer* åstadkommer.

Tankesmedjan Limbo föreslår att en särskild minnespeng betalas ut till personer som inte glömmer något. Detta kommer att minska antalet incidenter orsakade av glömska, göra att hittegodsavdelningar blir överflödiga, et.c.

I slutändan kan skatten sänkas, vilket även innebär en lättnad för många skattebetalare som dagligen utsätts Hanne Kjöllers magsurhet när hon upplever sig bli bestulen.

Gabriella Fisting

* Dessa så kallade ”nötter” borde egentligen isoleras i en egen stad så att de inte ställer till skada och irritation för oss andra. Nötterna måste dock på ett ögonblicks varsel vara redo att sälja huset och flytta någon annan stans om de förlorar jobbet, precis som alla andra.

Propaganda mot Nordkorea

Nordkorea anklagas nu för nätattacker mot USA och Sydkorea, skriver SvD, DN och Aftonbladet. I USA sägs bland annat Vita huset, NSA, Pentagon och Secret Service ha attackerats.

Den uppmärksamme lägger genast märke till något mycket underligt i hela affären. Trots att händelserna ska ha utspelats på USA:s högtidsdag 4:e juli kommer nyheten först 8:e juli – på 15-årsdagen av den store ledaren Kim Il Sungs bortgång.

Visserligen fördömer tankesmedjan Limbo det kommunistiska Nordkorea – den mest förtryckande stat som nu existerar förutom Kuba och Sverige innan 1 juli 2009 då apoteksmonopolet avskaffades – men man bör faktiskt lämna en stat ifred att hedra sina stora ledare.

På den nordkoreanska nyhetsbyrån KCNA kan man läsa om folkets odödliga hängivenhet för Kim Il Sung och minnen av den store mannens kärlek till folket:

He willingly took boiled rice mixed with cereals, saying that when the people eat boiled millet, we should take same food. And he visited a mountainous village in the northern tip, pushing the car on the muddy path, saying that he should go and see wherever the people live. He looked round co-op farm fields to indicate the direction and way for good crop till darkness set in. One day he took a green maize ear for belated lunch in a running train …

Han stod kvar ända tills det började bli mörkt! Jag vet att ni tänker samma tankar som jag. En man som nattvandrar bland folket. En man som går sida vid sida med folket, vars förtroende han bär. En man som besöker folket. Statsminister Fredrik Reinfeldt.

Han skulle inte tveka att äta vanligt kokt ris. Han vill åka dit där folk bor. En vanlig förortsgrabb som får vara med och bestämma världspolitiken. Har det hänt förr? Kommer det att hända igen? Troligen inte.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Den store ledaren Kim Il Sung. Jämförbar med statsminister Fredrik Reinfeldt.
Av Anatoly Konenko.

Galen i frihet – Guru Galambos

Andrew Joseph Galambos är en orättvist bortglömd libertarian, som vi på tankesmedjan Limbo ser som vår inspiration när det gäller upphovsrätten, men även för att han var motståndare till allmänna val och politisk aktivism.

Andrew Joseph Galambos (1924-1997) döptes egentligen till Joseph Andrew Galambos Jr, men ändrade sitt namn till Andrew Joseph Galambos eftersom fadern hette Joseph Andrew Galambos och han (sonen) inte ville inkräkta på sin faders äganderätt till namnet Joseph Andrew Galambos.

Galambos var också den tänkare som givit det vackraste uttryck för frihet som vi på tankesmedjan Limbo känner till. Varje gång han yttrade ordet ”liberty” stoppade Galambos ett femcentsmynt i en låda som royalty till ättlingarna till Thomas Paine, mannen som myntade uttrycket.

Thomas Paine: frihetens uppfinnare

Att gå på Galambos’ kurser innebar rätten att ta del av idéerna. Men man fick inte använda dem utan tillstånd, eller ens tala om dem med utomstående. Men pirater har stulit hans idéer och gjort dem kända för en större publik.

En individ är inte fri förrän han eller hon har 100 % kontroll av sin egendom, ansåg Galambos. Givetvis bör man då också kunna göra vad man vill med sin intellektuella egendom.

Om jag har en idé kan jag låta min son ärva den, som då äger den och kan sälja den och så vidare i all oändlighet.

På detta sätt skulle vi slippa all denna tramsiga debatt om fildelning och upphovsrätt och hur länge den ska räcka, exempelvis 70 år efter innehavarens död t.ex. Med ett system baserat på Galambos idéer skulle inget vara ”fritt” efter 70 eller 100, eller ens ett tusen år.

Någon skulle äga idén att tända eld och få royalty varje gång någon använde den.

Frihet innebär enligt Galambos att man kan ropa ”Det brinner!” i en biosalong endast om ägarens policy tillåter det. Det må så vara om folk dör i branden – ägarens rättigheter är i varje fall inte kränkta och friheten bevaras.

Galambos visar varför piratideologin leder oss till slaveri. Och ja, jag medger att man nästan måste vara en fullständig galning för att vara en rättrogen frihetskämpe i dagens samhälle. Men om inte så länge är vi tack vare den förda politiken alla galningar och då märks det inte, utan vi känner oss bara fria.

Slutligen fick Galambos diagnosen Alzheimer och togs in på sjukhus 1990, sju år före sin död.

William von Pamp