Det är bråkigt i Herrgården i Malmö. Folk står utanför samhället, har inga jobb och bor trångt med ruttnande fönster, mögliga badrum och kackerlackor i hus där fasaden och balkongerna riskerar att rasa.
Men orsaken till att dessa människor ställer till bråk är inte arbetslöshet och bostadssituation. Det har inget med saken att göra. Folk är ju arbetslösa på andra ställen och blir inte våldsamma.
När handelsminister Maria Borelius tvingades avgå 2006 och blev arbetslös började hon exempelvis inte kasta sten. Delvis för att hon inte var muslim, delvis för att hon inte var invandrare.
Det handlar om att de unga männen förväntas bli män, säger socialantroplogen Aje Carlbom. Den tänkbara invändningen att unga män på andra ställen också förväntas bli män är irrelevant, för det är bara i Herrgården de förväntas bli män på ett felaktigt sätt.
Det har nåt att göra med att de kastar sten nere i Gaza. Och nu har tydligen ”uigurerna” i Kina inspirerats av herrgårdarna. De anser sig vara ”förtryckta”. I själva verket är det en felaktig manlighetskultur. (Jag tror att det är samma manlighetskultur som i Iran, där det också bråkats nyligen.)
Lösningen är som Aje Carlbom säger att stoppa inflyttningen av invandrare till Malmö. Byt ut invandrarna mot vanliga svenskar, gärna arbetslösa som inte har råd med bostadsrätter, i de ruttnande och möglande bostäder utan något att göra på dagarna. Då ska ni se att det blir lugnt.
Klaus-Dieter Fliik
Kategorier: Uncategorized
Två applåder fick Fredrik Reinfeldt under sitt stora tal i Almedalen. Talet inleddes med en tjugo minuter lång historielektion om 1600-talets Sverige. Statsministern glömde människorna, tyckte MUF:s ordförande Niklas Wykman.
Vad många inte tycks ha förstått är den historiska roll Reinfeldt nu ikläder sig i och med att han ska leda EU. Statsminister tar nu upp den mantel som föll av Gustav II Adolf, ansedd som en av världshistoriens främsta fältherrar och den förste store moderne generalen.
Europas nationer befolkas just nu av flera framstående ledare som inte står de största historiska figurerna efter. I Italien härskar kejsar Silvio Berlusconi, som iförd mascara och tjocka lager smink hänsynslöst som Lorenzo di’ Medici neutraliserat den politiska oppositionen.
I Frankrike styr solkungens arvtagare Nicolas Sarkozy, som de gemena motståndarna i brist på bättre kallar ”Förste pajas”.
”En stor man talar om stora saker” skriver ledaren i DN beundrande om Reinfeldt. Det redan stora talet blev ännu större av att Reinfeldt svävade ovan inrikespolitiken. Statsministern höjer sig ”över det inrikespolitiska och det personliga, för att tala som en av världens ledare”.
Endast riktigt stora ledare har visionen att höja sig över inrikespolitiken. Sådan pondus visade Reinfeldt att tankarna osökt går till Gustav II Adolf, och det vore respektlöst att då komma med små ynkliga nålstick mot vårt mäktiga luftskepp som fyllt av gas svävar högt ovan molnen.
Solen skingrade molnen över Visby när Reinfeldt intog talarstolen, skriver SvD. ”Det åskoväder som dragit över ön under natten och morgonen ersattes plötsligt med strålande sol.” Naturen själv drar undan molnen från sin granna scen för Statsmannens framträdande.
Det handlar om tre män som inser sin rätta plats i EU och kosmos och som blickar ut över ett europeiskt folk som längtar efter stora män. Det är nu dags för opposition att tiga och bloggare att tystas så att de får inta sin plats i historien.
Gustavus Adolphus – Den gyllene kungen – Ludvig XIV – Solkungen – Lorenzo il Magnifico – som styrde Florens under dess gyllene era.
Tre stora män i historien, tre stora män i nutiden.
William von Pamp
Kategorier: Uncategorized
