Brevet från Limbo

Vänsterbloggaren Svensson publicerar ett brev från Säpo som skickats till ”aktivister, aktivisters vänner, aktivisters släktingar, kompisars kompisar, tidigare aktivister etc.”

Det enda Säpo önskar är lite dialog, men av någon anledning blir extremisterna upprörda över det.

Jag kan inte se något märkligt med detta brev. I själva verket skiljer det sig i stort sett inte från dem som andra myndigheter och tankesmedjor skickar ut.

Vi brukar även på tankesmedjan Limbo skicka ut kallelser till personer vi vill prata med. Här är ett exempel som jag själv skickade ut i fredags. Notera att det verkliga namnet på piraten i fråga ersatts med en fingerad ”Pelle Pirat”. Klicka på bilden för större version.

William von Pamp

Det snoende folket

1993 skrev Fredrik Reinfeldt boken Det sovande folket där han beskrev sin vision för Sverige. Kapitel 3 handlar om den duktiga tjejen Johanna som i dagboksform skriver om sin dag. Men det finns faktiskt en del 2, som handlar om Johanna i en dyster framtid, en framtid där Piratpartiet kommit till makten, vilket lett till att kulturen dött. Vi är först med att publicera

Tyst värld: Johannas dagbok II

Jag vaknar av att radion automatiskt slås på. Det är P1 med ett kulturellt program där en vänsterkrönikör som vanligt talar bullshit om familjen. Någon väckarklocka har jag naturligtvis inte. Ingen tillverkar längre ringande väckarklockor. Det finns ingen lönsamhet i musikinstrument, och väckarklockor räknas otroligt nog som instrument.

Efter dusch och frukost ringer jag farfar. Berömmer honom för att han är så klok när han ger sitt omdöme om gårdagens inslag på Home Shopping-kanalerna. Några tv-serier eller långfilmer produceras inte längre, och jag saknar våra samtal om bio.

Jag saknar också morgontidningen. Numera ges det inte ut några tidningar längre efter att nätet gjorde dem omöjliga rent ekonomiskt. Bloggarna slog ut journalisterna. På läsplattan som är uppkopplad till Internet kan man bara läsa bloggar – mest ytliga modepostningar av tonårstjejer utan substans och analys.

På vägen till bussen är jag nära att bli påkörd av en cykel. Cyklisten ryter elakt åt mig. Men jag kunde inte höra honom, eftersom det inte tillverkas ringklockor. Det gick precis som i Afghanistan, där de förbjöds under talibanerna.

Hos oss är det fildelarna som bär skulden. Jag saknar ljudet av ringklockor från cyklar.

Hinner posta tre brev innan bussen kommer. Ett är till Maria nere i Madrid. Hon saknar Roxettes musik, som man förstås inte längre kan få tag på vare sig där eller här. När Piratpartiet kom in i riksdagen och avskaffade upphovsrätten slutade skivbolag och artister att distribuera även redan utgiven musik. Det lönade sig inte.

Jag äter en sallad på lunchen när en kund ringer. Jag ser det genom att en lampa blinkar. Ringsignaler finns alltså inte längre. Hon undrar varför det knastrar hela tiden. Jag svarar att jag är effektiv.

Johan ringer och undrar om jag minns hans stockholmsfotografier, som vi framkallade i fotolabbet för en tidskrift en gång i tiden. Jag saknar de där bilderna. Men tidskriften är nerlagd på grund av fildelningen, och Johan har slutat plåta.

Tänker på Lena och festen i lördags. Den blev ganska stökig, men utan någon musik förstås. Saknar faktiskt de där gamla eurodiscolåtarna. När Piratpartiet gjorde det omöjligt för kreatörer i Sverige emigrerade Alexander Bard till Sydafrika där han startade en folkpartistisk orgasmsekt. Det är i varje fall vad bloggarna påstår.

Saknar Bard.

När jag kommer hem minns jag den där dagen för länge sedan när jag fick hem en bok om den spanska historien. Historia var inte mitt bästa ämne i skolan, och nu har jag ingen chans att göra något åt saken. Ingen skriver ju böcker längre, och ingen säljer dem i piratsverige, som omvärlden inte handlar med längre. Sverige befinner sig i blockad ungefär som Kuba förr i tiden.

Går hem till Johan. Det är lite tragiskt att han brukar gå omkring med en kamera utan batterier bara för att minnas hur det var att fota. Han har inte kunnat försörja sig sedan Piratpartiet kom till makten.

Väl hemma igen slår jag på tv:n. Jag minns när jag brukade titta på amerikanska såpopera-serier. Nu är det bara Home Shopping för hela slanten. Personer som utan manus och utan musik berättar om sina produkter.

Till slut är det dags att lägga sig. Ännu en dag utan kultur eller underhållning, kära dagbok. Världen har blivit bra mycket fattigare på grund av fildelning. Inga filmer, inga böcker, inga kulturtidskrifter, inget måleri, inga skulpturer, inga skivor, ingen dans, ingen teater, inga konserter, ingenting.

Det känns rätt tomt. Jag ångrar att jag röstade på Piratpartiet. Jag trodde att de ville ha ”integritet”, men de avskaffade kulturen. Många ångrar att de inte lyssnade på Jan Guillou, Liza Marklund, Dick Harrison och Carina Rydberg, och alla de andra som flydde utomlands.

Nu kan vi inte göra något längre. Bloggarna kontrollerar riksdag och regering och låter inte några avvikande röster komma fram.

God natt!

Säpo mot piraterna

Säpo har skrivit brev till vänsteraktivister för att ta reda på vad de ska göra under EU-halvåret, rapporterar DN, GP, Dagen och Svensson. Säkerhetspolisen har även ringt upp folk.

Att ta reda på vilken bullshit aktivisterna kommer att hitta på är förstås en god idé. Men gatstenar som kastas mot poliser och fönsterrutor som slås sönder sker i verkligheten. I den verkliga världen tar man semester, träffas öga mot öga, skakar hand och resonerar, och det kan aktivisterna aldrig förstöra med gatstenar.

Om en gatsten träffar, kan verklighetens folk, efter eventuellt sjukhusbesök, åter träffas, se varann i ögonen och skaka hand (om än det kan vara besvärligt med gipsade händer).

Säpo måste inse varifrån det verkliga hotet kommer. Från den overkliga världen: piraterna på nätet.

Piraterna har kopplingar till högerextremism, porr, terrorism, våldtäkt, barnporr, porr igen, droger, prostitution, trafficking, fildelning, och alla möjliga slags hot.

Därför måste Säpo nu kontakta Piratpartiet och fråga dem vad de ska göra under EU-halvåret. Vänsteraktivisterna kanske kastar gatsten, men piraterna kan tack vare sina nya kopplingar in i EU:s hjärta ta sig rakt in på ministermötena i Göteborg i september.

Jag vet inte vad de kan hitta på där. Fantasin räcker inte till. Men jag ser framför mig porr. Nyligen dök det upp porrbilder på projektorduken under en dragning om bostadsfrågor i en kommun i Dalarna. Piratpartiets metoder börjar kännas igen – kanske var detta ett test inför EU-mötena? Piratpartiet har på senare tid arbetat hårt med att förstärka porren i partiet, erfarna porrfilmare har exempelvis anställts.

Verklighetens folk har inget försvar mot porr. Är man skyldig till porr kan man inte se den andre i ögonen utan att flacka med blicken. Och den andre vill inte gärna skaka hand, med tanke på vad motpartens hand sysslat med. Säpo måste ta tag i saken med fast hand och skaka om ordentligt i fildelarsmeten.

Klaus-Dieter Fliik