Fildelning ska bekämpas med 15 nya poliser, rapporterade media i veckan. Samtidigt läggs utredningar om brott mot enskilda på hög. Även när det gäller skadestånd bedöms brott olika. Skadeståndet som The Pirate Bay dömdes att betala låg på 30 miljoner, medan en våldtagen kvinna kan få 75.000.
Det går givetvis inte att jämföra olika skadestånd mot varandra på detta sätt. I det ena fallet handlar det faktiskt om stöld, som slår direkt mot marknaden, i det andra fallet om mer eller mindre verkliga kräkningar. Förlåt, kränkningar.
Är inte ni också trötta på kränkhetskulturen!
I andra länder har man en mer rimlig syn på skadestånd mot enskilda som utsatts för ”kränkningar” av olika slag.
I Thailand blev en ung man knivhuggen medan han försökte rädda sin bror (som dödades) och fick 30 baht i kompensation, eller 7 kr 35 öre i svenska pengar, skriver Phuket Gazette. Och han behövde bara vänta fem år på utbetalningen!
7:50 – låt oss vara generösa – skulle kunna bli ett bra riktmärke även i Sverige. Samma belopp sätts för enkelhetens skull för misshandel, våldtäkt o.s.v.
Rent generellt anser jag att det är fel att staten ska tvinga en gärningsman att skänka sin egendom till en annan person på grund av en upplevd ”kränkning” som misshandel eller våldtäkt. Utbetalningen av pengar till andra är ett övergrepp och ren hämnd, något jag inte tycker att staten ska ägna sig åt.
Men på ett mer praktiskt plan handlar det om att gärningsmannens konsumtionsförmåga påverkas om han måste punga ut med orimliga belopp till ”kränkta”. Skadeståndet på 7:50 är lämpligt också för att summan verkligen blir betalad, så att systemet bibehåller sin trovärdighet.
Vi måste framför allt se till att inte marknaden skadas. Därför är låga skadestånd för ”kränkning” av personer och höga skadestånd för övergrepp mot företag det enda förnuftiga.
Vi kan kalla den 30/30-regeln. 30 miljoner för fildelning, 30 baht för våldtäkt.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol