Musik- och filmbranschen i vårt omotiverat käcka grannland Norge får inte längre övervaka fildelare, skriver Aftenposten. Datatilsynet förnyar inte det tillstånd som två gånger utfärdats till advokatfirman Simonsen att ta fram piraters IP-adresser.
Orsaken är att Datatilsynet, som får stöd av Forbrukerrådet, inte fått klargjort från politisk nivå vilka regler som egentligen gäller.
Norge är alltså på väg att bli de nya talibanernas tillflyktsort. Under sin tid vid makten i Afghanistan förbjöd talibanerna musik, tv, video, bilder på väggarna och julkort, förutom teckningar, tavlor och fotografier på levande varelser. Med mera.
För som Ronnie Sandahl skriver i Aftonbladet leder fri fildelning till att kulturen dör:
… jag förstår fortfarande inte vem som i framtiden ska skriva böcker, filmer och låtar – om ingen vill betala för det.
Man kan fråga sig varför talibanerna förbjöd film och musik – de tillät inte ens ringklockor på cyklar för att de var ett musikinstrument – och upprätthöll den med religiös polis som sprang omkring med långa käppar och slog folk som inte fogade sig. Enklare och billigare hade varit att släppa fildelningen fri (ingen religiös polis = skattesänkning).
Talibanerna kunde bara få bort musiken medan den satt vid makten och på de platser där den religiösa polisen patrullerade. I någon källare någonstans kunde fortfarande en syndig liten människa sitta och arbeta på sitt evighetslånga straff i ett napalmhett brinnande helvete genom att titta på ett frimärke med en kattbild och plinga på en cykelringklocka.
Den som undvek cykelringklockans lockande toner och kattfrimärkets förföriska lockelser – ja, han kom till himlen och fick 72 jungfrur och blev servad av 80.000 tjänare.
Men en varaktig kulturdöd kan bara fildelning åstadkomma. Om ingen betalar kommer ingen att skriva något, göra filmer eller spela låtar.
Ty sådan är Pengens makt i evigheten: den får människan att sjunga, att dansa, att filma, att skriva. Utan Pengen lägger sig människan på golvet och blir apatisk.
Klaus-Dieter Fliik
