Moderaternas internetpolitik måste förnyas, menar riksdagsledamoten Karl Sigfrid (M). Eller, för att uttrycka det med andra ord, Moderaterna måste börja stå för kriminalitet.
Orsaken är naturligtvis Piratpartiets framgång i EU-valet.
“Piratpartiet är ett enfrågeparti som står för kriminalitet” påpekar Bert Karlsson träffsäkert på Newsmill. Ett enfrågeparti som finansieras av högerextremister.
Moderaterna kriminaliserar fildelning och vill öka övervakning et.c. samtidigt som de traditionellt står för integritet och frihet. Det uppstår dissonans mellan handlingar och uppfattningar, vilket blev uppenbart med Piratpartiets framgång.
Det finns tre handlingsvägar för att lösa upp den obehagliga dissonansen. Moderaterna
1) byter ståndpunkt och säger att de inte längre tror på integritet eller individuell frihet. Inte särskilt troligt.
2) byter handlingsmönster och röstar för kriminalitet (fildelning för privat bruk et.c.). Detta är möjligt men inte troligt.
3) byter uppfattning om sina handlingar. De rationaliserar besluten att rösta fram FRA-lag, IPRED, datalagringsdirektiv et.c. samtidigt som de säger att de står för integritet och frihet. De kan till och med säga att kriminalitet (fildelning för privat bruk) ska vara tillåten, men vidtar inga praktiska åtgärder för att så ska bli fallet.
Alternativ 3 är den troligaste utvägen. Men de unga väljarna ser mer på handlingar än på ord och väljer därför i hög grad bort partiet. Tankesmedjan Limbo förutspår att Moderaterna ändå väljer alternativ 3, tappar unga väljare och bland annat därför förlorar valet 2010.
Men det finns faktiskt ett radikalt alternativ: att förbjuda problemet. Alliansen bör anta en lag som förbjuder kriminella partier. Det är faktiskt olagligt att uppmana till brott. Därför är Piratpartiet ett olagligt parti, precis som Karlsson säger.
Fördelen är också att svennebananerna uppskattar styrka, hårdhet och fasthet. En hård knytnäve får tummen upp!
Klaus-Dieter Fliik
Vi drunknar i en våg av kriminalitet och terrorism, som hotar svepa bort vår civilisation! Allt kan verka hopplöst! Men då uppenbarar sig en man av folket – Bert Karlsson – som personifierar motståndet, som med sin blotta uppenbarelse gjuter nytt mod i de Rättfärdigas arméer.
Bert Karlsson är den nya Jeanne d’Arc!
Det finns ett fjärde alternativ, eller hur? Det som partisekreterare Schlingerbult är så fenomenal på att använda. Man byter helt enkelt benämningar och innebörder på olika företeelser. En skatt blir en avgift, och – vips – så är fastighetsskatten borta!
Ett femte alternativ är förstås att låta Karl Sigfrid
göra en transfer till PP. Där han hör hemma.
Så slipper dessutom Friedrich Reinfeldt oroa sig
över att få “skottet inifrån”. Blir lugnare för Säpo-
vakterna också, slippa att nojigt spana efter Karl i korridorerna på Rosenbad, på taket till Riksdagshuset med ett gevär, i plenisalen med en reservoarpenna.
Mer tid till kvalitetsuppgifter helt enkelt. Koka kaffe, städa hemma Sagerska, filma makarna Reinfeldt i akten osv. The good life.
Efter att ha letat länge och väl efter den dikt, som med bitter stoff-artad harm mäter verkligheten med idéns måttstock i avsikt att uppvisa dess förvändhet, dess ömklighet eller uselhet, kan jag konstatera att här ej finnes ett spår. Jag som alltid trott att rutan som förklarade att denna webbplats, som inte är en blog, och som inte består av satir, är satir. Världen rämnar.
Naturligtvis är detta inte så kallad “satir”. Att jämföra Moderaterna med en psykpatient är givetvis inte satir. Och jag menar på fullaste allvar att kriminella partier bör förbjudas, et.c. Så jag förstår inte varför du måste komma dragande med gammal “satir” igen.
KDF