The Pontén Bay

The Pirate Bay säljs till ett mjukvaruföretag, rapporterar SvD, DN och Aftonbladet. Peter Sunde säger att han är väldigt nöjd med avtalet. Henrik Pontén på Antipiratbyrån är positiv till affären och kan tänka sig att samarbeta.

Jag tror definitivt att Henrik Pontén kan bli en jättebra dörrknackare och skulle inte ha något emot att han kom och ringde på hos mig:

Hej, det här är Henrik Pontén från The Pirate Bay. Jo, det är så att vi upptäckt att du inte fildelar på TPB. Jag har ett jättebra erbjudande just nu.

Stäng inte dörren! Då blir det bara värre för dig. Då är jag i stället från Antipiratbyrån och måste söka igenom din bostad för att se hur du får tag på din kultur. Då vet du att du kan få dörren uppbruten och polisen står och blinkar med blåljus.

Jo, vi har alltså ett jättebra erbjudande denna månad ….

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

En piratmodern stat

Skydd av anonymitet på nätet har föreslagits i Frankrike, skriver Le domaine d’Anaïs. Man ska ha rätt till en skyddad identitet, tycker senator Yves Détraigne. Först måste anonymiteten dock registreras av en statlig myndighet, som beskyddar den och användaren.

Det här betyder givetvis inte att staten vill kontrollera anonyma användare. Det finns inget spöke i garderoben, precis som Roland Poirier Martinsson skriver i SvD. Inte heller finns det någon som vill stänga av någon från Internet. Allt är hjärnspöken, påhitt av högljudda debattörer som lider av politisk psykos.

Charles_Philipon_pear
Honoré Daumier: Les poires (1831)

Roland Päron Martinsson tycker att Piratpartiet borde ägna sig åt sänkta skatter, för att det ökar friheten. Allra mest frihet får man om det inte finns skatt alls utan alla har full frihet att lägga sina pengar precis var de vill, till exempel på försäkringar mot misstag som begås av privata intresseorganisationer som råkar kränka någons integritet, helt oavsiktligt, i jakt på fildelare.

Eller är Poirier Martinsson för en begränsad frihet, det vill säga att man ska behålla en viss skatt trots allt? Men tanken är god, att föra makt från staten till civilsamhället. När ”familjer, församlingar, företag, föreningar” stärks så minskar risken för intrång i integriteten. Jag kan inte tänka mig att företag, multinationella eller ej, skulle kunna begå några övergrepp mot individers friheter och rättigheter.

Sammanfattningsvis.

Å ena sidan är statens attacker mot integriteten hjärnspöken stammande ur masspsykos, å andra sidan ska man minska statens makt så att attackerna minskar. Å ena sidan ska statens makt begränsas och flyttas över till företag, å andra sidan ska staten detaljreglera vad familjer får ta del av, till exempel vilka program som får visas på tv (ej hårdporr på tv innan midnatt).

Jag håller med Poirier Martinsson på alla punkter, vilka de än är.

Klaus-Dieter Fliik

Jag får ej längre rosor

”Det finns inte något ärligt menat samhällsengagemang längre, varken hos ungdomar eller vuxna” menar Elisabet Höglund. Hon beskriver en händelse för åtta år sedan när en tjej i 20-årsåldern gav henne en stor bukett röda rosor för hennes många reportage.

Men Höglund är ”övertygad om att något liknande aldrig skulle kunna hända i dag.”

Ja, visserligen drunknade Camilla Lindberg och Birgitta Ohlsson i blommor efter att de engagerade sig i FRA-frågan 2008 – men det är ju ett helt år sedan.

Något sådant skulle aldrig kunna hända idag. Människor är passiva, likgiltiga, ointresserade av att kämpa politiskt för en fråga de brinner för. Ingen tror längre på något. EU-valet är ett bra exempel – engagemanget verkade bara öka för att en del barn drabbades av masspsykos.

Jag förtvivlar särskilt över ungdomen. Det var länge sedan jag fick blommor av de unga för mina reportage och artiklar. De har blivit helt likgiltiga för sänkt fastighetsskatt och för mitt engagemang i marginalskatter och punktskatter som naturgrusskatten. Jag menar, de verkar inte ens engagerade av mina texter om platt skatt och skatteincidens!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Ohly öppnar dörren för piratligister

Äkta känsla för människors oro över ökad övervakning vill PJ Anders Linder höra från Almedalen.

Inget fel med äkta känsla. Den kan Fredrik Reinfeldt leverera; han kan visa vilka äkta känslor som helst. Men känslor är inte fakta, och fakta säger att vi faktiskt måste genomföra exempelvis teledatalagringsdirektivet för EU har sagt det.

Hur kan framtidens samhälle se ut? Som i Annexien där varje medborgare

var tvungen att ansöka om och ständigt bära med sig en hel dokumentmapp. [...] Sökarljus spelade över staden hela natten (ingen fick använda rullgardiner, draperier, fönsterluckor eller persienner). [...] Ingen tilläts att regla sin dörr och polisen hade huvudnycklar till varje rum i staden.

William S Burroughs: Den nakna lunchen, Norstedts 1997, s. 55-56

Ibland känns det nästan som att vi är där redan. Men jag tycker att sådana åtgärder kan behövas mot sådant kaos som de så kallade Rock & Roll-ligisterna ger exempel på i boken.

Dessa ligister

öppnar Zoologiska trädgårdar, sinnessjukhus och fängelser, spräcker huvudvattenledningar med tryckluftshammare, hackar bort toalettgolven i passagerarplan, skjuter sönder fyrlyktor; filar genom hisskablar till en enda tunn vajer, leder ut kloaker i vattenreservoarer, kastar hajar och stingrockor, elektriska ålar och candirus i simbassänger … ger injektioner med cykelpumpar, kopplar ur dialysapparater …

s. 72

och så vidare. Jag är säker på att ni tänker samma sak som jag: de där Rock & Roll-ligisterna är ju dagens pirater, Piratpartiet, The Pirate Bay.

Kanske kan det tyckas överdrivet. Men det handlar om allmänningarnas tragedi: det som alla äger är det ingen som tar hand om. Och det är detta kaos Lars Ohly (V) vill ha, när han säger att han vill ha mer förstatligande.

Piraterna vill ju att allt ska vara gratis, från musik till barn. Men när det gäller kopior av digitala filer gör det inget om de förstörs. Däremot gör det mycket om fysiska saker förstörs. Vi får ett rent kaos.

I så fall måste ordningsmakten faktiskt att ta fram batongerna och ”reformera” och ”förnya” piratligisterna på ett riktigt ”hållbart” sätt. Blink blink.

Klaus-Dieter Fliik

Dum burka

President Sarkozy vill förbjuda burka i Frankrike, rapporterar DN och SvD, och Dilsa Demirbag-Sten kommenterar i GP. ”Frågan om burkan är inte religiös, det är en fråga om kvinnors frihet och värdighet,” sade presidenten i ett tal till parlamentet och möttes av applåder.

Sarkozy vill kontrollera människors kommunikation på nätet och han vill kontrollera hur de klär sig. De muslimska kvinnorna är ”instängda bakom ett stängsel, avskurna från allt socialt liv”, fortsatte presidenten i sitt tal.

Genom att förbjuda ortodoxa muslimska kvinnor från att bära burka kommer de förstås inte att kunna, eller tillåtas, lämna sina hem. Vilket är då nästa steg som Sarkozy tar?

Givetvis att tvinga ut dem.

Besiktningsmän måste ges i uppgift att göra hembesök, avlägsna icke-franska kläder och ta med sig kvinnorna ut på gator och torg, vare sig de vill det eller inte.

För att betona det naturliga i att visa den mänskliga kroppen offentligt bör besiktningsmännen låta sig inspireras av Annexien:

… Besiktningsmannen, som kunde vara civilklädd, iförd olika uniformer, ofta i badbyxor eller pyjamas, ibland spritt språngande naken med undantag för en tjänstebricka som var fastnålad i vänster bröstvårta …

ur William S Burroughs: Den nakna lunchen, Norstedts 1997, s. 55

Liknande regler måste förresten även gälla romer. Nu väntar jag bara på att Sarkozy beslutar att alla romska kvinnor inte ska få bära sin otympliga traditionella dräkt, som de inte får sluta med om de väl tagit den på sig en gång. Det är ett exempel på kvinnoförtryck. Säkert finns det även andra grupper vars kläder på något sätt hindrar dem.

Målet är en standardiserad klädstil och frisyr för både män och kvinnor, enligt det nordkoreanska exemplet. I Nordkorea måste kvinnor ha kjol på sig offentligt, och endast fem frisyrer är tillåtna för män – inte kortare än en och inte längre än fem centimeter.

Det börjar med huvudduken, fortsätter med burkan och slutar med detaljerade klädregler för alla. För att det ökar friheten.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Piratpartiet vill ta dina barn

Fildelare borde lämna bort sina barn, tycker Liza Marklund i Expressen. Om de nu delar filer kan de väl dela ut sina barn till andra som är bättre på att ta hand om dem.

Du tycker kanske att det är absurt, men tänk efter lite. Vad är ett barn? Jo, det är en kopia av dig själv och en annan person. Och piraterna säger alltid att de bara tar en kopia, inte originalet.

Originalet, det är du och din partner. Du skulle alltså själv, i Piratpartiets idealvärld, vara ”skyddad” från att bli kidnappad, men inte dina barn. (Liza Marklund är lite väl naiv när hon antyder att piratpartisterna anser att man frivilligt ska adoptera bort barnen. Nej, det handlar om att ta.)

För du och din partner kan ju alltid göra fler kopior, ni förlorar inget, menar piraterna.

Nu börjar det stå klarare vilken världsordning Piratpartiet ser för sig. Ni minns väl kopplingarna till barnporr? Ja, och nu förstår vi hur denna barnporr skulle framställas. Barn tas från lekplatser och gator och används till att producera ”fri” barnporr.

Det tycker inte jag är bra.

Tycker att Piratpartiet borde ägna sig åt att ge folk ”Rekreation på spännande och stimulerande platser”, som Marklund skriver, i stället för att försöka göra det fritt att stjäla musikfiler, mjölk* och små barn.

Usch!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

* Anf. 57.

Snabbrivning av höghus

Islänningen Björn Mikaelsson rev sitt hus med grävskopa och begravde sin bil när han inte kunde betala lånen till banken, rapporterar Rapport.

Det är något djupt tragiskt när villor rivs. Här hade en familj kunnat leva och skratta, barnen dansa och göra kullerbyttor, pappa grilla och mamma lägga till tvåhundra intima vänner på Facebook.

Att miljonprogramsområden rivs är däremot helt naturligt. Sedan kvittar orsaken, om det är för integrationens skull (FP), för att bli av med modernistisk arkitektur som gör invandrarungdomar bråkiga (KD) eller av klimatskäl (KD) (eller vilket annat djävla skäl som helst som man måste hitta på för att bli av med avföringen i socialisthusen).

Traditionell rivning är dock tidsödande och arbetskrävande. Glädjande därför att höghus som är lätta att ta ner håller på att tas fram.

I Shanghai testades ett dylikt på lördagen. Ett nybyggt hustretton våningar välte. Ingen dog (en gästarbetare iofs). Fästet gav hel enkelt vika.

Tanken är, om tankesmedjan Limbo förstått saken rätt, att framtidens höghus snabbt ska kunna fällas om invandrarungdomarna som bor i dem blir bråkiga.

Så här funkar det:
• Skadegörelse observeras i centrum av ett miljonprogramsområde.
• Polisen ringer politiker, som snackar ihop sig på Twitter och tar ett snabbt beslut.
• En siren placerad på husets tak går plötsligt i gång: signal för utrymning.
• Invånarna kommer ut och får gå till en säker zon.
• Fästena lossas och huset fälls.
• Problemet med skadegörelse är löst.

Fredrik ”Flipper” Filén

Tack till Kurt för tipset om islänningen.

Megastjärnans död

Dilaudid. Oxycontin. Paxil. Demerol. Zoloft. Soma. Vicodin. Xanax. Mediciner som Michael Jackson använde mer eller mindre dagligen. Någon eller några av dem ledde antagligen till hans död.

Michael Jackson slukades liksom så många andra av kändisskapet. De dör för oss, megastjärnorna. De bevakas så intensivt att de måste ta till droger eller medicinering för att klara av pressen, vilket leder dem in i döden, eller så mördas de av någon svag individ som påverkas av uppståndelsen.

Ska vi över huvud taget ha super stars?

Författaren Chris Anderson har påpekat att hittarnas tidsålder kan vara förbi, och därmed skulle ju även megastjärnornas era vara slut. Orsaken är informationsteknologin som splittrar upp konsumenter i många fler nischer än under 1900-talet.

Med många fler musiker som får uppmärksamhet tack vare nätet och sociala medier och fildelning sprids kändisskapet ut och blir mindre extremt koncentrerat på ett fåtal gigantiska stjärnor.

Denna tragiska utveckling är säkert något piraterna önskar. Fler lallande nollor från folkdjupet lyfts upp av fildelare som lyssnar på vilken skräp som helst i stället för på professionellt producerad musik av de allra bästa barnstjärnorna som odlats fram av föräldrar som inte önskar att deras barn ska bli vanliga idioter.

I värsta fall skulle vi kunna få musik gjord av helt anonyma personer, en ”folkkonst” som skulle ta oss raka vägen till den mörka medeltiden!

Nej, vi behöver mega stars. Stjärnor som gör en kometkarriär och sedan går under av droger eller vikande försäljning och slutar i misär och fattigdom – drogdöd, självmord och mord blir underbar avslutning på biografisk film och ger fantastisk skivförsäljning. Michael Jackson säljer exempelvis strålande nu!

För att branschen ska överleva borde ”ogräset”, de mindre banden och sångarna, rensas bort. Därför gäller ökad jakt på fildelare men även hinder för amatörer och halvproffs att sprida sina ”verk” på nätet. Ett fåtal mediabolag måste få monopol, så att riktiga superstjärnor kan tas fram.

Artisterna blåses upp så mycket som möjligt, så att chansen att de dör tidigt eller åtminstone lever skandalomsusade liv ökar. Mediabolagen måste nu också ta ansvar för sina investeringar och se till att knyta kontakter med läkemedelstillverkare för att kunna förse artisterna med all den medicinering de behöver.

Klaus-Dieter Fliik

Pärlplattor gallerians undergång

Gallerior bär sig inte, rapporterar DN. Försäljningen i köpcentrum har minskat under det första kvartalet i år jämfört med samma period förra året.

Att detta skulle bero på ”överetablering” eller på att det är lånkonjunktur är givetvis rent nonsens. Marknaden har kapacitet för närmast oändlig tillväxt.

Den verkliga orsaken är att folk i ökande utsträckning gör saker ”gratis” som att sätta ihop pärlplattor, exempelvis på Super Nintendo-kontroller i stället för att köpa dem (eller en färdig pärlplatta). Där sitter de som Rupert Pupkin i Scorseses King of Comedy och leker fabrik.

Jag förstår inte hur folk har tid att lägga pärplattor!?

Tankesmedjan Limbo föreslår därför att pärlplattor som inte är färdigtillverkade förbjuds. Pärlplatteklubben och liknande terroristorganisationer kan givetvis inte heller tillåtas.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Det finns ingen gratis demokrati

Iran protesterar mot Sverige, rapporterar SvD och DN, efter fredagens terroristattack mot ambassaden i Stockholm.

Protesterna i Iran är ”en storslagen emancipatorisk händelse som inte passar in i ramen för striden mellan provästliga liberaler och antivästliga fundamentalister”, anser filosofen Slavoj Žižek i DN. Om vi inte känner igen den emancipatoriska dimensionen beror det på att vi är på väg in i en postdemokratisk era, med våra egna Ahmadinejad.

Vad, skulle Sarkozy vara en europeisk Ahmadinejad!?

Bilder från protesterna och uppgifter om upproret sprids via sociala medier, via Twitter, Facebook, Youtube och bloggar. ”Närmare 70% av Irans befolkningen är under 40 år och över 35% har tillgång till Internet”, påpekar Thaher Pelaseyed (V) och Marcin de Kaminski från The Pirate Bay på SVT Opinion.

Det som händer skulle alltså vara något större än att en järnridå mellan det sekulära väst och det religiösa mellanöstern faller. I stället är det ”folket” som tack vare bättre kommunikationsverktyg får möjlighet att ta del av politiken. Det är ett islamiskt folk mot ett islamiskt etablissemang.

Men ”folket” är förstås opålitligt. Det vill bara ha allt ”gratis”. Jag ”vill ha” gratis musik, jag ”vill ha” verklig möjlighet att påverka, jag ”vill ha” barnporr.

Det är därför svenska debattörer talat om att begränsa demokratin, därför som man vill begränsa och övervaka Internet – och där ligger Frankrike med Sarkozy långt framme – och därför den kinesiska staten filtrerar innehållet på webben. Det är övervakningssystem tillverkade i väst som används av den iranska staten, medan piraterna hjälper demonstranterna.

Trots olika religioner – marknadsfundamentalism (Sverige, EU), islam (Iran) och kommunism (Kina) – bör vi kunna ta varann i hand mot terroristerna. Mot dem som vill ha allt gratis, som vill ha sin egen islam, som vill ha frihet och demokrati.

Nu måste vi alla samarbeta – EU, USA, Kina och Iran. Sätta ett betonglock på den kokande kloaken av terrorister, pedofiler och fildelare så att ordningen upprätthålls. Så att barnen skyddas från porren. Är du med oss eller vill du verkligen utsätta barn för övergrepp?

Klaus-Dieter Fliik