President Sarkozy vill förbjuda burka i Frankrike, rapporterar DN och SvD, och Dilsa Demirbag-Sten kommenterar i GP. ”Frågan om burkan är inte religiös, det är en fråga om kvinnors frihet och värdighet,” sade presidenten i ett tal till parlamentet och möttes av applåder.
Sarkozy vill kontrollera människors kommunikation på nätet och han vill kontrollera hur de klär sig. De muslimska kvinnorna är ”instängda bakom ett stängsel, avskurna från allt socialt liv”, fortsatte presidenten i sitt tal.
Genom att förbjuda ortodoxa muslimska kvinnor från att bära burka kommer de förstås inte att kunna, eller tillåtas, lämna sina hem. Vilket är då nästa steg som Sarkozy tar?
Givetvis att tvinga ut dem.
Besiktningsmän måste ges i uppgift att göra hembesök, avlägsna icke-franska kläder och ta med sig kvinnorna ut på gator och torg, vare sig de vill det eller inte.
För att betona det naturliga i att visa den mänskliga kroppen offentligt bör besiktningsmännen låta sig inspireras av Annexien:
… Besiktningsmannen, som kunde vara civilklädd, iförd olika uniformer, ofta i badbyxor eller pyjamas, ibland spritt språngande naken med undantag för en tjänstebricka som var fastnålad i vänster bröstvårta …
ur William S Burroughs: Den nakna lunchen, Norstedts 1997, s. 55
Liknande regler måste förresten även gälla romer. Nu väntar jag bara på att Sarkozy beslutar att alla romska kvinnor inte ska få bära sin otympliga traditionella dräkt, som de inte får sluta med om de väl tagit den på sig en gång. Det är ett exempel på kvinnoförtryck. Säkert finns det även andra grupper vars kläder på något sätt hindrar dem.
Målet är en standardiserad klädstil och frisyr för både män och kvinnor, enligt det nordkoreanska exemplet. I Nordkorea måste kvinnor ha kjol på sig offentligt, och endast fem frisyrer är tillåtna för män – inte kortare än en och inte längre än fem centimeter.
Det börjar med huvudduken, fortsätter med burkan och slutar med detaljerade klädregler för alla. För att det ökar friheten.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol