Pengar som tänker

Tänk om pengar började tänka. Pengar skulle kunna ha inbakade regler för hur de kunde användas, har professor Neil Gershenfeld på MIT Media Lab i Boston föreslagit, skriver Daniel Sjöholm på bloggen Livet efter oljan.

Elektroniska pengar skulle till exempel kunna vara mindre värda när de användes för miljöovänliga produkter, eller minska i värde beroende på det område man befinner sig i.

Jag är dock principiellt emot statlig inblandning i den heliga andes osynliga handens aktiviteter. Därför bör sådana regler endast få användas av privata aktörer. Ett sådant system ökar friheten när man själv kan bestämma hur pengarna får användas.

Om du exempelvis köper en vara av en privatperson eller på en loppmarknad kan du skriva in en regel om att pengarna inte ska få gå till alkohol, knark, porr, eller att betala medlemsavgiften till ett parti till vänster.

Det skulle gå att få folk att bara köpa den mat de behöver för sitt arbete, alltså inga onyttigheter, en regel som arbetsgivaren kunde skriva in i löneutbetalningen. För det är trots allt i dennes intresse att ha anställda som jobbar effektivt.

Händelser som att EU-parlamentarikern Jens Holm (V) skänker bort sin inkomst från EU skulle bli ett minne blott. EU borde skriva in regler i politikernas pengar att omkostnader och traktamenten inte får ges bort utan måste stoppas i de egna fickorna.

Lär dig skilja på mitt och ditt, Jens Holm!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Onanera med blogg

Dagspressen erbjuder en sagolik kunskapsbas medan webben är ytlig, tycker Bertil Torekull. Som chefredaktör för Veckorevyn bidrog Torekull till att utveckla demokratin och människorna, i motsats till bloggosfären där spridda och tokiga röster ägnar sig åt ”en orgie i självutlämnande och – upprepat strunt”.

Orgierna framför datorn leder till ett nätberoende som är precis lika kraftfullt som begäret efter heroin, säger psykolog och psykoterapeut Owe Sandberg, och Ninni Schulman håller med, de ger ett rus som av ett narkotikaklassat preparat – som dödsdrogen metamfetamin.

En riktigt nätberoende människa går att känna igen, precis som en knarkare. Antingen är de överviktiga eller undernärda och kutryggiga. De har slutat tillföra kroppen det den behöver, säger Owe Sandberg.

Ja, se bara på de taniga och bleka The Pirate Bay-pojkarna. Se här ett exempel på en typisk kutryggig bloggare. Dålig näringstillförsel orsakar också finnar.

Bloggare blir helt besatta av sig själva och av att berätta om sig själva, en ”jagiskhet” som Torekull skriver. Varje dag måste de skriva i ”The Daily Me” som en forskare vid Harvard kallat bloggen (och därför är det inte retorik utan objektiv sanning). Trots detta halkar nätmissbrukare efter både socialt och emotionellt.

Många timmar framför datorn leder till sämre syn, till och med blindhet. Fjunighet i skäggväxten är en vanlig konsekvens av nätnarkomani – men kan paradoxalt nog kompenseras av att hår börjar uppstå i handflatorna. Detta är troligen en effekt av överansträngning av händerna, som hålls i en kloliknande position ovanför tangentbordet (man utvecklar s.a.s. djurlika drag).

Genom att datorknarkaren sitter många timmar framför datorn riskerar han/hon som Sandberg säger övervikt, men även andra problem. Sittande ökar temperaturen i underlivet vilket för män kan leda till krympande pungkulor, mindre penis och sterilitet.

Det bör också påpekas att många tangentbord är smutsiga och om de delas med andra kan leda till att man smittas av sexuellt överförbara sjukdomar.

Journalistkåren är ense med psykologerna: bloggande är en snuskig ovana. Det är dessutom gratis, och även om gratis är gott är det syndigt och bryter mot marknadens bud.

Gabriella Fisting

Tack till Daniel för tips om Bertil Torekulls artikel. Jag upptäckte efter att posten skrivits att Lisa Magnusson är inne på samma idé.

Snart spåras postens brev

Snart kommer info om alla e-mail att lagras. Datalagringsdirektivet för med sig att uppgifter om bland annat sändare och mottagare sparas. Rättshaveristerna i bloggosfären brukar som bloggen Infallsvinkel fråga sig hur det skulle vara om vanliga brev registrerades.

Vad bloggpöbeln aldrig lyckas förstå är att en sådan reform skulle medföra en ökad frihet för konsumenten.

I Frankrike har man kommit en bit på vägen. La Poste, tidigare det statliga postverket, erbjuder nu tjänsten MonTimbrenLigne [engelsk text] – möjligheten att skriva ut sina frimärken hemma och bestämma bild [dito; PDF] själv: vill man ha djur, natur eller kanske ett retromotiv?

Detta är ett stort steg mot friheten. För aldrig mer behöver man köa på posten – stå vid potatisen på ICA och plocka upp en skitig och trasig telefon för att ringa på köttstyckaren så att han kan sälja ett frimärke – och dessutom, alltså, och det förtjänar påpekas igen – välja ett eget motiv!

Men vad hindrar vem som helst från att förfalska märkena? Givetvis skyddas de av någon form av kod, som avläses elektroniskt när brevet skickas. En kod som kan knytas till den person som köpt dem genom att denne först måste registrera sig på La Poste med namn och allt och ange kreditkortsnummer.

Vi hoppas på tankesmedjan Limbo innerligt att systemet är på väg till Sverige. Lösa anonymfrimärken borde sluta säljas. Förutom att miljön förbättras med direktutskrift på kuvert minskas risken för rån. Med registrering av alla försändelser i landet blir det förstås omöjligt att skicka knark, brevbomber, anonyma hotbrev med mera. Man måste våga stå för sin åsikt, stå för den man är. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort.

De enda som vill ha anonyma brev är brottslingar och deras beskyddare inom Piratpartiet. Därför bör alla goda krafter nu se till att inga osäkra väljare bestämmer sig för Piratpartiet i sista stund i valet till EU-parlamentet.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Meddelande till alla mottagare

Tiotusentals spioner smyger runt i Sverige, rapporterar Sveriges Radio. De är så kallade ”mystery shoppers” som kontrollerar hur personalen i affärer beter sig och rapporterar om detta till det företag de arbetar för. Bara ett enda av mysterieföretagen har 47.000 registrerade mystery shoppers.

Att detta ”angiveri”system är populärt visas av att inte ens nätaktivisterna som hela tiden släpper ur sig fisbloggbubblor i bloggosfärens fildelarfascistbruna bakvatten i vilket tidningsankor guppar har reagerat.

Därför borde man kunna anställa ”mystery citizens” som rör sig på stadens gator som vanliga män och tar reda på om folk följer lagar och regler. Genom att helt enkelt prata med folk kan man ofta förvånansvärt enkelt få reda på om de exempelvis fildelat. Under ett besök i bostaden kan man ganska lätt kontrollera om det finns piratkopior i hyllorna.

Jag säger som Mikael Popovic: ”Kulturkonsumenter är mottagare.” Ungefär som radioapparater.

Det enda konsumenten har att ta ställning till är huruvida de väljer att köpa till säljarens pris eller att inte köpa. Det är marknadskrafter.

Och vi kan inte gå emot Kraften. Det ser vi i Stjärnornas krig. Kraften styr våra liv och den som går emot Kraften hamnar liksom Rick Falkvinge (jmfr namnet ”Darth Vader” – likt, eller hur?) på den onda sidan – se bara på den här bilden.

Det enda konsumenten ska göra är alltså att avgöra om hon - för konsumenten är till sin själ en feminin varelse - ska sära på plånbokens blygdläppar eller ej. Jag tycker inte att konsumenten med fildelning eller ens provlyssning i butik ska få ta reda på om han/hon vill köpa något. Nej, det ska avgöras genom reklam och skivomslag.

Det enda konsumenten har att göra är alltså att avgöra om artisten ser snygg ut (tjejartist) eller tuff (killartist) på skivomslaget eller i reklamen. Om skivan visar sig vara dålig, tuff luck. Då får väl konsumenten försöka bättra på sin omdömesförmåga.

I sammanhanget vill jag passa på att ta upp den tabubelagda frågan: ska reklam vara gratis? Ska inte fotografen/konstnären/artisten/designern få betalt för sitt arbete? Konsumenten borde givetvis betala för den reklam som kommer i brevinkastet eller som upplevs på stan.

Hur ska annars reklamartisterna kunna överleva på sin konst?

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Tack till Kurt för tipset om mystery shoppers.

Stoppa löjliga partier

Intresset för EU-valet är större än väntat, skriver SvD. Men från vallokalerna där förtidsröstning äger rum har diverse oegentligheter rapporterats, rapporterar Nyheter24. Piratpartiets valsedlar tas inte emot, göms undan, döljs under broschyrer, skiljs ut från de andra partiernas eller helt enkelt slängs.

PP får 7,9 procent i Demoskops senaste opinionsundersökning, rapporterar SvD, SvD, DN, Sydsvenskan, Expressen, och är därmed tredje största parti. Men det är ett enfrågeparti som många bedömare tror kommer ha en kort livslängd.

Frågan är om det i längden är hållbart med partier med kort hållbarhet.

I Umeå och Malmö drivs cykelkampanjer mot löjliga bilresor. Som löjliga betraktas sådana som understiger 5 km. Tankesmedjan Limbo anser i och för sig att bilresor under 5 km borde uppmuntras – för de är ju miljövänligare än resor över långa sträckor!

Men principen är tillämplig inom politiken. Nybildade partier med en livslängd på säg under 10 år är inte särskilt miljövänliga. Mängder av valsedlar, kampanjmaterial, valstugor och trycksaker produceras – till ingen nytta.

Feministiskt Initiativ, Junilistan, Piratpartiet m.fl. är bara löjliga när de försöker ”leka parti”.

Precis som det finns en fyraprocentsspärr till riksdagen borde vi införa en tidsgräns på 10 år från grundandet under vilken tid ett parti ges möjlighet att skaffa ett mångsidigt partiprogram, bygga upp en landsomfattande organisation och förankra politiken. Under denna uppstartstid får partiet inte delta i val eller i offentliga politiska debatter för att inte störa bildningsprocessen.

När de 10 åren gått granskas partiet efter ovanstående kriterier. Dessutom bedöms partiets namn av Patent- och registreringsverket, som har hand om namnbyten. Namnet får inte vara olämpligt, väcka anstöt eller leda till olägenheter av olika slag, et.c.

Och där faller ju ”Piratpartiet” även om det skulle ha överlevt 10 år.

Klaus-Dieter Fliik

Fel knuffa tjejer

Tjejer står dåligt, tycker Maria Rydhagen. Hon såg en tjej med benen virade om varandra, så att hon blev lättvält.

Vad skulle hända om en Hells Angels eller fascistfildelare sprang fram och välte omkull henne? Då skulle hon ligga på backen med brutna ben.

Vi uppfostrar våra flickor att stå dåligt. Medan killarna i tidig ålder uppmuntras att stå bra, bredbent med båda fötterna på jorden, så ignoreras tjejerna totalt. I lumpen får de unga männen ytterligare träning. För inte så länge sedan var militärtjänsten stängd för unga kvinnor och de flesta män genomförde den.

Män tillåts stå stadigt bredent. De uppmuntras med bilder bland annat på Benito Mussolini som står rak, stolt som en fura med fötterna på backen som ingen annan.

Kvinnor däremot förväntas hänga och klänga, att sno benen om varandra så att de blir lättvälta. Detta leder till en ojämlik situation där vem som helst kan putta omkull en tjej, medan män är helt orubbliga.

Hur många kvinnor som knuffas ner finns det ingen statistik om. Något som knappast förvånar – det är ju ”bara” kvinnor. Skrivs det om omkuffknullningar så är det män som är offer.

I december 2008 knuffades en man omkull i Landskrona, en händelse som det blev ett himla rabalder runt och rapporterades av Kvällsposten, Bohusläningen, Norrbottenskuriren, Nyheter24, och så vidare och så vidare.

Var är kvinnorna? Osynliggjorda. Trots att de är lättare att få ner på marken och alltså oftare borde vara utsatta.

Som Rydhagen påpekar får tjejer också problem med fotledens senor och höfterna för att de står dåligt. Ett resultat av könsmaktsordningen.

Stå på er tjejer! Annars gör någon annan det!

bente-marit snigelhufvud

Bara positiva bör få rösträtt

Google använder en algoritm för att avgöra om anställda är lyckliga, rapporterar The Wall Street Journal (som är ett hotell i New York ägt av Donald Trump och Paris Hilton).

Internetsökjätten har utvecklat algoritmen för att bedöma vilka som funderar på att lämna företaget innan dessa själva vet att de funderar på det. För ändamålet måste en mängd information om alla anställda tas med i beräkningen.

Metoden kan förstås användas på alla företag för att identifiera ickepositiva bråkmakare innan de ens själva är medvetna om vad de känner. De måste snabbt isoleras från de övriga så att missnöjet inte sprider sig.

I ett senare skede tillämpas algoritmen på alla medborgare, med hjälp av de massiva mängder information som staten inom kort kommer att samla in med hjälp av datalagringsdirektiv och FRA et.c.

Missnöjdhet beror till hundra procent på fel och brister hos individen – det finns ingen orsak att vara opositiv när samhället sköts enligt marknadens principer.

När ickenöjda personer identifierats får de terapi och eventuellt medicinering. Eftersom de är mentalt labila bör vissa rättigheter tillfälligt dras in, som att publicera sig och rösta. Risken är annars att det leder till en övervikt för missnöjespartier och, ja, i slutänden fascism.

På trettiotalet var många människor missnöjda vilket ledde till en katastrof. Lär av historien!

På så vis skulle vi kunna undvika att partier som motverkar marknadens principer, som Vänsterpartiet och Piratpartiet, får påverka de rationella marknadsmässiga besluten. Många av de ickepositiva skulle ändå inte rösta – medan positiva människor (från MUF) till och med tältar för att vara först om att rösta.

Vad ska du rösta på i EU-valet? frågar DN något missvisande. För valet är inte ”fritt”. Den som är ickepositiv är icke fri att fatta goda beslut.

Klaus-Dieter Fliik

Gilla prepubertala barnkvinnor

Tweenkulturen skrämmer Hanna Fahl. Tanken på att marknadskrafterna formar tweens som lerklumpar med olämpliga ideal så att de blir barnkvinnor.

Jag förstår inte vad problemet är. I vissa utvecklingsstörda sepiländer har man ju barnsoldater. Men när marknaden utvecklas behöver barnen inte lära sig skjuta med automatkarbin och kan i stället användas för shopping.

Låt oss inte glömma att marknaden behöver oss. Den behöver barn, vuxna och åldringar. Alla behöver producera och konsumera mer, vilket leder till en rad konsekvenser som avspeglas i Alliansens politik (utan att alliansarna riktigt är medvetna om vad de gör, men det är en del av att vara borgare).

Självklart innebär detta också att barn i högre grad måste bli kopior av vuxna och konsumera på ett vuxet sätt. Barn är också människor!

Det är enkla samband, Hanna Fahl. Om du är kommunist kan du väl säga det rent ut. Annars är det bara att gilla läget. Gilla de prepubertala barnkvinnorna utan sunda estetiska värderingar.

För hur skulle marknaden klara sig om alla var tvungna att ha god smak? God smak är kommunism.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Grönt te mot fildelning

Grönt te kan hjälpa mot AIDS, rapporterar SvD, DN, DN, Aftonbladet, Expressen* och WebMD. Forskare vid Hamburgs universitet har kommit fram till att ett ämne i grönt te, kallat EGCG, kan användas i vaginalgel för att förhindra överföring av HIV-smitta.*

EGCG kan även hjälpa mot hudtumörer och vid behandling av hjärntumörceller. Grönt te minskar risken för diabetes, hindrar uppkomsten av cancer, lindrar ledgångsreumatism, hjälper mot höga kolesterolvärden, neurodegenerativa sjukdomar, leversjukdomar, hjärtsjukdomar och övervikt och inte minst dålig andedräkt.

Grönt te verkar kort sagt hjälpa mot allt möjligt.

Så det slog mig att det kanske även fungerar mot vår tids största samhällsproblem. Jag talar om fildelning. För vad är det för sjuka som förvandlar våra livskraftiga nordiska unga män, vikingars ättlingar, till bleka, magra nördar som sitter inne framför sina datorskärmar i stället för att vara ute och stångas med de andra tjurarna?

Att det handlar om någon form av autistiskt syndrom är inte svårt att förstå. Se bara på de åtalade i The Pirate Bay-målet. När man ser Peter Sundes bekymrade bruna ögon ovanför en artikel i SvD förstår man att det saknas något. Den killen kan aldrig ha druckit en kopp grönt te i sitt liv: det är Jolt Cola och på sin höjd öl det handlat om.

Om vi bara får våra ungdomar att dricka grönt te kommer de att vakna upp ur mardrömmen som låst in dem i deras eget huvud. De kommer att stänga av datorn och undra vad tusan de egentligen hållit på med. Jag vill inte vara ”ifred” med min lilla ”integritet” på min kammare, ska de säga, jag vill ut i verkligheten!

Morsor – ta ert ansvar! Brygg en kopp grönt te till den där tanige tonåringen som sitter mol allena på sitt rum. Då ska ni se att han slutar leka pirat och blir en entreprenör han med.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

* De svenska tidningarna tar nyheten från TT, och nämner därför alla universitetet som Heidelberg, inte Hamburg. Pressmeddelandet från Hamburgs universitet nämner inte Heidelberg. Den franska nyhetsbyrån AFP skriver också Heidelberg, så det verkar som om den svenska nyhetsbyrån TT fått nyheten från AFP. Alltså AFP > TT > svenska tidningar.

Elitklasser och socialistflum

Elitklasser är bra, tycker ledaren i Expressen (parentetiskt sagt tycker jag att anonyma ledarskribenter inte går att ta på allvar. Står man inte för sina åsikter är man inte en människa utan en liten lort). Elitklasser [denna mening är oavslutad].

Men forskningen säger att elitklasser inte är någon bra idé, sade Mats Myrberg, professor i specialpedagogik, i Gomorron Sverige i SVT. Elitklasser ger inga bra resultat. Individualiserad studietakt i vanliga klasser ger enligt forskningen tre gånger större effekt.

I samma soffa satt Björn Liljeqvist, ingenjör och ordförande i Mensa Sverige. Han – Björn Liljeqvist alltså, ingenjören och ordföranden i Mensa Sverige om ni redan glömt det - verkade inte så intresserad av vad forskningen säger. Björn Liljeqvist (identiskt med ”Han” i förra meningen) tyckte att det var kul att gå i elitklass så därför är det bra med elitklasser och pulvriserade därigenom grundligt socialist”professorn”(s) i flumpedagogikämnet argument.

Precis som Liljeqvist – Björn L. alltså (se beskrivning ovan för info.) - ledarskribenten (ursäkta att jag hackar sönder texten, det blir svårt att läsa, men det är inga problem om man är en elitperson och medlem i Mensa) i Expressen och Jan Björklund anser vi på tankesmedjan Limbo inte att man kan lita på forskningen i så här komplexa frågor. Vi bör följa magkänslan. Och när jag tänker på elitklasser utbreder sig en varm känsla i magtrakten.

Att låta forskningen styra skolans utformning är teknokratiskt och politrukiskt. Vi ska låta de varma värdena (kort sagt, magtemperaturen) bestämma utbildningens utformning. Det får vara nog med den socialistiska flumskolan nu!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol