Våldsorganisationen ABF

ABF bara låtsas ta avstånd från våldet, skriver Per Gudmundson i SvD, apropå att ABF säger upp kontakterna med en våldsorganisationen Nätverket mot rasism (NMR).

Vi vet alla att ABF inte tar avstånd från misshandel. Gudmundson vet det, och jag vet det. Egentligen skulle det vara ärligare om de inte tog avstånd från våld.

ABF. Jag ryser vid blotta ordet. Titta på deras webbsida. ”Bli vårfin med personliga silversmycken.” – ”Caféträff: Astma- och allergiföreningen.” – ”Föreläsning o diskussionslunch: Leif Bogren ”Landstinget i utveckling”"

Allt, ren våldsförhärligande kommunism. Ska vi ha organisationer som lär ut hur man gör lerkrukor? Som används för misshandel? Jag blir mörkrädd över en sådan  organisation som bara låtsas och i själva verket hyllar våldet. Jag är precis lika rädd som Per Gudmundson.

Nej, stäng ABF. Vi behöver inte denna våldsförhärligande organisation i vårt land!

Klaus-Dieter Fliik

Pirater och pirater

”De här piraterna i Adenviken har jag svårt att fördöma” skriver Cecilia Hagen i Expressen - hem för landets skarpaste skribenter. Hagen tycker att det är rimligt av piraterna att knycka tillbaka grejer på grund av exploatering. Däremot verkar Hagen inte tycka att de svenska fildelarpiraterna är bra.

Hur kan man göra annat än hålla med Cecilia? Om folk kidnappas och dödas av pirater i Adenviken så handlar det ju i första hand om fartygsarbetare, det vill säga billig arbetskraft som enkelt kan ersättas. Dessutom tycker jag att det är lite gulligt att dödas av såna där somalier med sina breda, vita leenden.

Fildelarpirater är mycket värre. De gör en kopia av en musikfil de annars inte skulle köpt och lyssnar på den en miljon gånger. Om en CD för 150 kr innehåller 10 låtar är det 15 kr per låt. Att lyssna på den gratis en miljon gånger betyder alltså en förlust på 15 miljoner kronor.

Femton miljoner!

Ställ detta mot nån indisk kille som skurar durken på ett fartyg. Såna där killar bryr sig ju knappt om att de lever hur som helst, och inte deras släktingar heller.

Gärna Pirate Party – men inte här i Sverige, utan där borta i svartaste Afrika där de har en sån härlig attityd till livet med rytmen, dansen och allt.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Pirate 3D

Fildelning är på allas läppar. Kulturministern säger att hon är glad över The Pirate Bay-domen och anmäls för uttalandet. Men internetoperatören Ephone vägrar lämna ut uppgifter om vem som spritt ljudböcker.

Spridningen av digitala filer ger upphov till en mängd frågor utan enkla svar.

Men snart kan det handla om tredimensionell fildelning, som Autonom propaganda skriver om och även Lars Gustafsson nämner. Ritningar av fysiska föremål sprids över nätet och kan skrivas ut på 3d-printrar. I stället för ett överflöd av billiga varor som produceras av lågavlönade arbetare i fattiga länder kan vi få ett hyperflöd av hemgjorda gratisvaror.

Men behöver vi verkligen ännu billigare varor? Kommer detta att innebära en övergång till en viss självhushållning med byteshandel?

Samhället reagerar när de traditionella informationsstrukturerna bryts upp av nätet. Vad händer om maktstrukturer, som bygger på kontroll av och ansamling av resurser, börjar brytas ner?

Utvecklingen måste givetvis stoppas. Nu har upphovsrättsinnehavare möjlighet att komma hem till människor och göra undersökningar för att se om de har digitala filer som de inte borde ha.

I en nära framtid måste det innebära att alla tillverkare av fysiska föremål har rätt att göra intrångsundersökningar. Tillverkare av underkläder, redskap, möbler, vitvaror, elektronik, sexleksaker, skor, lampor, husgeråd, uniformer (räknar bara upp vad jag ser runt mig i bostaden) ska alla få inspektera svenska hem.

Eftersom det skulle utgöra en orimlig arbetsbelastning för domstolarna att behandla alla ärenden bör lagen tillåta att tillverkarna får genomföra undersökningar utan tidigare ”godkännande”. Inspektörer från Nike och IKEA och hundratals andra företag hämtar ut nyckel hos bostadsbolaget och kommer och ser sig runt i ditt hem när de så önskar.

De som har olagliga 3d-varor hemma får dem beslagtagna och böter på miljoner. Nästan alla kommer att leva med hyperskulder.

Men de som lyder lagen har inget att frukta.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Bryt ner, gör om, gör ny!

Adolf Hitler hade 16.000 böcker i sina hyllor, skriver litteraturkritikern Martin Lagerholm i SvD apropå en ny studie. Hitler läste mycket. Men böckernas innehåll fungerade mer för att stödja de idéer han redan hade än för ge nya intryck.

Och vi vet ju alla hur det gick. Då, på 30- och 40-talet i Tyskland. När Hitler hade makten. Och det var världskrig.

Mindre dramatisk är händelsen i Iran där en 32-årig kvinna inspirerades av Agatha Christies romaner när hon begick en rad mord.

Är det egentligen så lyckat att tillåta obegränsad ackumulation av böcker bland svennebananer? Dels ser det inte trevligt ut med ett ostädat hem med travar av böcker - hur mycket damm- och kvalsterallergier de ger upphov till är okänt (mörkertalet är stort) – dels kan de alltså ge upphov till dåliga idéer.

Vissa författare, exempelvis Lars Gustafsson som nu kommit ut som pirat, är farligare än andra. Esoteriska tankar har förvisso sin plats för idédebatten bland spetsfilosoferna inom den femprocentiga storstadseliten, men förs de ut oförklarade till Svenne Banan kan det lätt leda till extremism och mordiskhet.

Men hur ska bokkontrollen gå till rent praktiskt? Uppsala universitet har beslutat sig för att en bok med felaktiga idéer ska makuleras. Det är gott och väl, men både resurs- som tidskrävande.

Miljöaspekten är också viktig att beakta. Många böcker i hyllorna är pappersmassa som inte används på ett ansvarsfullt sätt, för att trycka tidningar och reklam. Svenne Banan måste uppmuntras till återvinning.

Man kan tänka sig att böcker tillverkas med autonedbrytning. De förvaras i vakuumförpackningar i butikerna. När boken inhandlas tas den ut (förpackningen återanvänds av affären) och börjar med hjälp av inbakade bakterier omedelbart brytas ner, för att efter säg en månad ha förvandlats till en fullständigt oläsbar och oanvändbar sörja som ingen vill behålla.

En månad är mer än tillräcklig tid för att läsa en Jan Guillou eller Dan Brown. Materialet kan återanvändas till exempel till toalettpapper. Hemmen hålls rena och hygieniska. Både den stora och den lilla miljön förbättras. Och inte minst förbättras marknaden när nya bokinköp uppmuntras.

Klaus-Dieter Fliik

Tack till Kurt för tipset om Agatha Tristie-mörderskan.