Dagspressen erbjuder en sagolik kunskapsbas medan webben är ytlig, tycker Bertil Torekull. Som chefredaktör för Veckorevyn bidrog Torekull till att utveckla demokratin och människorna, i motsats till bloggosfären där spridda och tokiga röster ägnar sig åt “en orgie i självutlämnande och – upprepat strunt”.
Orgierna framför datorn leder till ett nätberoende som är precis lika kraftfullt som begäret efter heroin, säger psykolog och psykoterapeut Owe Sandberg, och Ninni Schulman håller med, de ger ett rus som av ett narkotikaklassat preparat – som dödsdrogen metamfetamin.
En riktigt nätberoende människa går att känna igen, precis som en knarkare. Antingen är de överviktiga eller undernärda och kutryggiga. De har slutat tillföra kroppen det den behöver, säger Owe Sandberg.
Ja, se bara på de taniga och bleka The Pirate Bay-pojkarna. Se här ett exempel på en typisk kutryggig bloggare. Dålig näringstillförsel orsakar också finnar.
Bloggare blir helt besatta av sig själva och av att berätta om sig själva, en “jagiskhet” som Torekull skriver. Varje dag måste de skriva i “The Daily Me” som en forskare vid Harvard kallat bloggen (och därför är det inte retorik utan objektiv sanning). Trots detta halkar nätmissbrukare efter både socialt och emotionellt.
Många timmar framför datorn leder till sämre syn, till och med blindhet. Fjunighet i skäggväxten är en vanlig konsekvens av nätnarkomani – men kan paradoxalt nog kompenseras av att hår börjar uppstå i handflatorna. Detta är troligen en effekt av överansträngning av händerna, som hålls i en kloliknande position ovanför tangentbordet (man utvecklar s.a.s. djurlika drag).
Genom att datorknarkaren sitter många timmar framför datorn riskerar han/hon som Sandberg säger övervikt, men även andra problem. Sittande ökar temperaturen i underlivet vilket för män kan leda till krympande pungkulor, mindre penis och sterilitet.
Det bör också påpekas att många tangentbord är smutsiga och om de delas med andra kan leda till att man smittas av sexuellt överförbara sjukdomar.
Journalistkåren är ense med psykologerna: bloggande är en snuskig ovana. Det är dessutom gratis, och även om gratis är gott är det syndigt och bryter mot marknadens bud.
Gabriella Fisting
Tack till Daniel för tips om Bertil Torekulls artikel. Jag upptäckte efter att posten skrivits att Lisa Magnusson är inne på samma idé.
Det bör ju dock åter understrykas att det inte är webben i sig som är ond, utan det är gratiskulturen som, vare sig den finns på webben eller i tidningar, som måste utrotas. Och trots Bertil Torekulls och andras lovvärda initiativ, så är det nog redan för sent för flera generationer, så den enda lösningen är nog att börja med barnen. Se till att de aldrig får något gratis, utan att de lär sig att man måste betala för precis allt, även om de enskilda summorna i vissa fall endast är symboliska.
Jag skulle nog kunna tänka mig att t o m bloggande skulle kunna innehålla kvalitet, om bara både den som skriver och den som läser tvingas betala.
Bloggar är en övergående fluga som kommer att blåsa förbi!