Pengar som tänker

Tänk om pengar började tänka. Pengar skulle kunna ha inbakade regler för hur de kunde användas, har professor Neil Gershenfeld på MIT Media Lab i Boston föreslagit, skriver Daniel Sjöholm på bloggen Livet efter oljan.

Elektroniska pengar skulle till exempel kunna vara mindre värda när de användes för miljöovänliga produkter, eller minska i värde beroende på det område man befinner sig i.

Jag är dock principiellt emot statlig inblandning i den heliga andes osynliga handens aktiviteter. Därför bör sådana regler endast få användas av privata aktörer. Ett sådant system ökar friheten när man själv kan bestämma hur pengarna får användas.

Om du exempelvis köper en vara av en privatperson eller på en loppmarknad kan du skriva in en regel om att pengarna inte ska få gå till alkohol, knark, porr, eller att betala medlemsavgiften till ett parti till vänster.

Det skulle gå att få folk att bara köpa den mat de behöver för sitt arbete, alltså inga onyttigheter, en regel som arbetsgivaren kunde skriva in i löneutbetalningen. För det är trots allt i dennes intresse att ha anställda som jobbar effektivt.

Händelser som att EU-parlamentarikern Jens Holm (V) skänker bort sin inkomst från EU skulle bli ett minne blott. EU borde skriva in regler i politikernas pengar att omkostnader och traktamenten inte får ges bort utan måste stoppas i de egna fickorna.

Lär dig skilja på mitt och ditt, Jens Holm!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Onanera med blogg

Dagspressen erbjuder en sagolik kunskapsbas medan webben är ytlig, tycker Bertil Torekull. Som chefredaktör för Veckorevyn bidrog Torekull till att utveckla demokratin och människorna, i motsats till bloggosfären där spridda och tokiga röster ägnar sig åt ”en orgie i självutlämnande och – upprepat strunt”.

Orgierna framför datorn leder till ett nätberoende som är precis lika kraftfullt som begäret efter heroin, säger psykolog och psykoterapeut Owe Sandberg, och Ninni Schulman håller med, de ger ett rus som av ett narkotikaklassat preparat – som dödsdrogen metamfetamin.

En riktigt nätberoende människa går att känna igen, precis som en knarkare. Antingen är de överviktiga eller undernärda och kutryggiga. De har slutat tillföra kroppen det den behöver, säger Owe Sandberg.

Ja, se bara på de taniga och bleka The Pirate Bay-pojkarna. Se här ett exempel på en typisk kutryggig bloggare. Dålig näringstillförsel orsakar också finnar.

Bloggare blir helt besatta av sig själva och av att berätta om sig själva, en ”jagiskhet” som Torekull skriver. Varje dag måste de skriva i ”The Daily Me” som en forskare vid Harvard kallat bloggen (och därför är det inte retorik utan objektiv sanning). Trots detta halkar nätmissbrukare efter både socialt och emotionellt.

Många timmar framför datorn leder till sämre syn, till och med blindhet. Fjunighet i skäggväxten är en vanlig konsekvens av nätnarkomani – men kan paradoxalt nog kompenseras av att hår börjar uppstå i handflatorna. Detta är troligen en effekt av överansträngning av händerna, som hålls i en kloliknande position ovanför tangentbordet (man utvecklar s.a.s. djurlika drag).

Genom att datorknarkaren sitter många timmar framför datorn riskerar han/hon som Sandberg säger övervikt, men även andra problem. Sittande ökar temperaturen i underlivet vilket för män kan leda till krympande pungkulor, mindre penis och sterilitet.

Det bör också påpekas att många tangentbord är smutsiga och om de delas med andra kan leda till att man smittas av sexuellt överförbara sjukdomar.

Journalistkåren är ense med psykologerna: bloggande är en snuskig ovana. Det är dessutom gratis, och även om gratis är gott är det syndigt och bryter mot marknadens bud.

Gabriella Fisting

Tack till Daniel för tips om Bertil Torekulls artikel. Jag upptäckte efter att posten skrivits att Lisa Magnusson är inne på samma idé.