Meddelande till alla mottagare

Tiotusentals spioner smyger runt i Sverige, rapporterar Sveriges Radio. De är så kallade ”mystery shoppers” som kontrollerar hur personalen i affärer beter sig och rapporterar om detta till det företag de arbetar för. Bara ett enda av mysterieföretagen har 47.000 registrerade mystery shoppers.

Att detta ”angiveri”system är populärt visas av att inte ens nätaktivisterna som hela tiden släpper ur sig fisbloggbubblor i bloggosfärens fildelarfascistbruna bakvatten i vilket tidningsankor guppar har reagerat.

Därför borde man kunna anställa ”mystery citizens” som rör sig på stadens gator som vanliga män och tar reda på om folk följer lagar och regler. Genom att helt enkelt prata med folk kan man ofta förvånansvärt enkelt få reda på om de exempelvis fildelat. Under ett besök i bostaden kan man ganska lätt kontrollera om det finns piratkopior i hyllorna.

Jag säger som Mikael Popovic: ”Kulturkonsumenter är mottagare.” Ungefär som radioapparater.

Det enda konsumenten har att ta ställning till är huruvida de väljer att köpa till säljarens pris eller att inte köpa. Det är marknadskrafter.

Och vi kan inte gå emot Kraften. Det ser vi i Stjärnornas krig. Kraften styr våra liv och den som går emot Kraften hamnar liksom Rick Falkvinge (jmfr namnet ”Darth Vader” – likt, eller hur?) på den onda sidan – se bara på den här bilden.

Det enda konsumenten ska göra är alltså att avgöra om hon - för konsumenten är till sin själ en feminin varelse - ska sära på plånbokens blygdläppar eller ej. Jag tycker inte att konsumenten med fildelning eller ens provlyssning i butik ska få ta reda på om han/hon vill köpa något. Nej, det ska avgöras genom reklam och skivomslag.

Det enda konsumenten har att göra är alltså att avgöra om artisten ser snygg ut (tjejartist) eller tuff (killartist) på skivomslaget eller i reklamen. Om skivan visar sig vara dålig, tuff luck. Då får väl konsumenten försöka bättra på sin omdömesförmåga.

I sammanhanget vill jag passa på att ta upp den tabubelagda frågan: ska reklam vara gratis? Ska inte fotografen/konstnären/artisten/designern få betalt för sitt arbete? Konsumenten borde givetvis betala för den reklam som kommer i brevinkastet eller som upplevs på stan.

Hur ska annars reklamartisterna kunna överleva på sin konst?

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Tack till Kurt för tipset om mystery shoppers.

Stoppa löjliga partier

Intresset för EU-valet är större än väntat, skriver SvD. Men från vallokalerna där förtidsröstning äger rum har diverse oegentligheter rapporterats, rapporterar Nyheter24. Piratpartiets valsedlar tas inte emot, göms undan, döljs under broschyrer, skiljs ut från de andra partiernas eller helt enkelt slängs.

PP får 7,9 procent i Demoskops senaste opinionsundersökning, rapporterar SvD, SvD, DN, Sydsvenskan, Expressen, och är därmed tredje största parti. Men det är ett enfrågeparti som många bedömare tror kommer ha en kort livslängd.

Frågan är om det i längden är hållbart med partier med kort hållbarhet.

I Umeå och Malmö drivs cykelkampanjer mot löjliga bilresor. Som löjliga betraktas sådana som understiger 5 km. Tankesmedjan Limbo anser i och för sig att bilresor under 5 km borde uppmuntras – för de är ju miljövänligare än resor över långa sträckor!

Men principen är tillämplig inom politiken. Nybildade partier med en livslängd på säg under 10 år är inte särskilt miljövänliga. Mängder av valsedlar, kampanjmaterial, valstugor och trycksaker produceras – till ingen nytta.

Feministiskt Initiativ, Junilistan, Piratpartiet m.fl. är bara löjliga när de försöker ”leka parti”.

Precis som det finns en fyraprocentsspärr till riksdagen borde vi införa en tidsgräns på 10 år från grundandet under vilken tid ett parti ges möjlighet att skaffa ett mångsidigt partiprogram, bygga upp en landsomfattande organisation och förankra politiken. Under denna uppstartstid får partiet inte delta i val eller i offentliga politiska debatter för att inte störa bildningsprocessen.

När de 10 åren gått granskas partiet efter ovanstående kriterier. Dessutom bedöms partiets namn av Patent- och registreringsverket, som har hand om namnbyten. Namnet får inte vara olämpligt, väcka anstöt eller leda till olägenheter av olika slag, et.c.

Och där faller ju ”Piratpartiet” även om det skulle ha överlevt 10 år.

Klaus-Dieter Fliik