Google använder en algoritm för att avgöra om anställda är lyckliga, rapporterar The Wall Street Journal (som är ett hotell i New York ägt av Donald Trump och Paris Hilton).
Internetsökjätten har utvecklat algoritmen för att bedöma vilka som funderar på att lämna företaget innan dessa själva vet att de funderar på det. För ändamålet måste en mängd information om alla anställda tas med i beräkningen.
Metoden kan förstås användas på alla företag för att identifiera ickepositiva bråkmakare innan de ens själva är medvetna om vad de känner. De måste snabbt isoleras från de övriga så att missnöjet inte sprider sig.
I ett senare skede tillämpas algoritmen på alla medborgare, med hjälp av de massiva mängder information som staten inom kort kommer att samla in med hjälp av datalagringsdirektiv och FRA et.c.
Missnöjdhet beror till hundra procent på fel och brister hos individen – det finns ingen orsak att vara opositiv när samhället sköts enligt marknadens principer.
När ickenöjda personer identifierats får de terapi och eventuellt medicinering. Eftersom de är mentalt labila bör vissa rättigheter tillfälligt dras in, som att publicera sig och rösta. Risken är annars att det leder till en övervikt för missnöjespartier och, ja, i slutänden fascism.
På trettiotalet var många människor missnöjda vilket ledde till en katastrof. Lär av historien!
På så vis skulle vi kunna undvika att partier som motverkar marknadens principer, som Vänsterpartiet och Piratpartiet, får påverka de rationella marknadsmässiga besluten. Många av de ickepositiva skulle ändå inte rösta – medan positiva människor (från MUF) till och med tältar för att vara först om att rösta.
Vad ska du rösta på i EU-valet? frågar DN något missvisande. För valet är inte ”fritt”. Den som är ickepositiv är icke fri att fatta goda beslut.
Klaus-Dieter Fliik
Hyenan ligger som vanligt i teknikens förfront. Ganska långt till och med. För metoden påminner starkt om Psychohistory – ett tydligt bevis för att det fungerar! Isaac Asimov brukar få rätt till sist. Om mina medarbetare inte varit fastkedjade skulle jag absolut infört det.
Detta ligger dessutom i linje med vårt frejdiga folkpartis glada EU-kampanjslogan: ”Inga gnällspikar till Bryssel”.
Varför ska man alltid vara motvalls? Gör som folkpartisterna, glid ner, käka gott, och om du nån gång råkar vara i parlamentet när det är omröstning – rösta ja.
Pingback: Dagbok för 21 May 2009 | En sur karamell
Jag tycker alla skall få rösta. Däremot bör, som Jonas Gardell så klokt argumenterar för , alla möjligheter till anonymitet i valen undanröjas. Så får den negative stå där – med sin röst, med sitt namn, sin adress och sitt personnummer – till allmänt beskådande. Självfallet skall berörda myndigheter få en lista på de negativa. Sådant kan få de negativa att skärpa sig. Pöbeln måste bekämpas.
Den som inte vågar stå för sin åsikt är inte en människa utan en liten lort, som Gardell så mycket riktigt påpekar. Vill vi leva i ett samhälle med miljoner lortar som inte vågar säga vad de röstar på!?
KDF
Endast de som är positiva borde få räkna rösterna så att uppenbart destruktiva röstsedlar på ett effektivt sätt kan sållas bort. Först då kan vi tala om sann frihet och demokrati.