Borgfred har nyligen utlovats av oppositionen och Alliansen. De ska hålla sams och inte ägna sig åt små tvuvnyp i den politiska debatten när Sverige är ordförande i EU. Vi håller ihop utåt och en svensk tiger.
Men det är inte bara i den verkliga verkligheten vi behöver lugn och ro. I dessa dagar förekommer till exempel debatt runt lagring av användaruppgifter på nätet. En lagrådsremiss om ip-adresslagring har läckt ut och hamnat på nätet, men justitieminister Beatrice Asks pressekreterare Martin Valfridsson förnekar det: ”Det finns ingen opublicerad lagrådsremiss som är signerad Beatrice Ask”.
Jakob Heidbrink påpekar att pressekreteraren tekniskt sett inte ljuger eftersom ”lagrådsremiss som förbereds är ingen lagrådsremiss, utan ett pågående ärende”.
Det bör påpekas att i den overkliga overkligheten på Internet både existerar och inte existerar saker på en och samma gång: tänk kvantfysik. Därför kan man säga att det finns en lagrådsremiss eller att det inte finns en lagrådsremiss, beroende på hur teknisk man vill vara. [Lagrådsremissen som inte finns, finns på WikiLeaks.]
För att råda bot på förvirringen och skapa lugn och ro så att politikerna kan ordna upp Internet lanserar tankesmedjan Limbo nu iFred [betoningen på inledande i].
iFred är motsvarigheten till borgfred och skall råda mellan debattörer, bloggare och pirater å ena sidan och verkligpolitiker (d.v.s. inte overkligpolitiker från overkligpartier som Piratpartiet) och upphovsrättsorganisationer å den andra.
Ledarna för bloggosfären bjuds in till samtal med motparten och kommer överens om att hålla iFred. Nu vet jag att bloggare genast utbrister i ett ”det finns inga ledare för bloggosfären”.
Nej just det, för Internet är ju overkligt. Saker både existerar och inte existerar i overkligvärlden. Vilken bloggare som helst kan alltså sägas vara ledare. Därför bjuder man helt enkelt in positiva människor som bloggar och är redo att sluta kritisera upprensningen av nätet.
När dessa ledare för bloggosfären godtagit iFred råder iFred. Och de som bryter mot iFred får räkna med konsekvenser.
Klaus-Dieter Fliik