Anna Odells åtalas för sitt konstverk, rapporterar SvD, DN, Aftonbladet. Det kontroversiella konstverket fortsätter orsaka kontrovers nu när det ställs ut på Konstfacks elevutställning.
På plats under premiären fanns bland andra före detta överläkaren David Eberhard. Han är aktuell med en ny bok om människor som blir kränkta av allt och är oerhört kränkt av Anna Odells konstverk.
Konstnärinnan visar hur man blir behandlad i psykvården. Man kan ju hoppas på en värld där sådana undersökningar inte behövs, helt enkelt för att det inte finns psyksjuka.
Lösningen kan faktiskt vara närmare än man tror.
För att komma den på spåren ska man läsa Badlands Hyena. För här hittar man framtidens nyheter redan idag. Den som i mars 2007 strax efter att vi startade såg Gabriella Fistings reportage om husdjur som får lyckopiller kunde läsa att tankesmedjan Limbo föreslog ”att SSRI-preparat ska tillsättas dricksvattnet”.
Antidepressiva SSRI-medel i vattnet skulle öka människors lycka och därmed produktiviteten i samhället.
En japansk studie av forskare vid universiteten i Oita och Hiroshima visar att områden med naturligt högre halter litium i kranvattnet har lägre antal självmord, rapporterar BBC. Litium används som antidepressivt medel. Därför föreslås det att litium tillsätts kranvatten.
Japan har en hög mängd självmord, 23,7 per 100.000 tusen invånare, jämfört med 13,2 i Sverige.
Självmord hör till livet och det är förstås lönlöst att i socialistisk anda söka efter ”sociala” orsaker för att försöka ”ändra” på samhället. Det är bra som det är – särskilt när vi tar bort onödiga regler och sänker skatterna så att samhället blir sitt sanna jag.
Det är människorna det är fel på – de är till exempel lata eller improduktiva. Då är mediciner i dricksvattnet den bästa lösningen. En liten kemisk cocktail med medel mot depression, lite uppiggande mot lathet, et.c. skulle göra mycket.
När dårskapen minskar minskar också mängden konstnärer och konst, som i de flesta fall inte är hållbar/lönsam, och alla dessa härliga, fantastiska människor befrias till ett lyckligt och produktivt liv!
Välkomna, go” vänner!
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Jag tror att jag förstår nu – Hitler var ingenting annat än en konstnär, även i sin senare, mer kända del av livet.
Spännande. Nu ser jag bara fram emot recensioner på kultursidorna – var andra världskriget bra eller dålig konst?
Hrmmm. Det vore faktiskt intressant att höra vad Anna Odell och andra ”provokations-konstnärer” har att säga om detta. Tänk om Hitler faktiskt bara var en konstnär och ojojoj vilka upprörda känslor han lyckats skapa. Vilken konst-succé!
Pingback: Per Gudmundson missförstår konst, eller? | Svensson
Tillsatser i vattnet precis som i alla livsmedel är naturligtvis en bra idé. Lyckopiller – javisst! som jag alltid brukar säga. Ingen kan ju misstycka med att vi alla blir ännu lyckligare. Men jag ser två problem med ett annars intressant förslag. Det första är att det Svenska vattendistributionssystemet inte är anpassat till en modern marknadslösning. Det är helt enkelt svårigheter att ta betalt per liter, och värst; det är ett kommunalt monopol!!! Vi måste omedelbart sälja ut det till privata aktörer så vi till sist får valfrihet och effektivitet. Det andra problemet är ideologiskt: den Svenska folkstammen. Om vi förhindrar att svaga och värdelösa individer tar livet av sig kommer den Svenska arbetaren med all säkerhet bli än mer usel och stursk. Jag kan se deformerade horder i ständiga uppror efter mer bidrag. Det här leder inte till sänkta skatter!
Jag hör dig, min vän, jag hör dig. En ensam stämma i öknen som ropar. For hur ofta kommer skattesänkningar upp på bordet egentligen?
En idé är att stänga av de svaga från samhället. Visserligen missar vi då konsumenter, men det handlar om principen, att de inte ska få stjäla genom att inte producera lika mycket som vi andra.
AGK
Anna Odells advokat, Claes Borgström, har redan berättat hur han kommer att bemöta åtalet
http://www.svenskbladet.se/halsa/index.php?alias=svenskbladet_moter_claes_borgstrom.html
@AGK
Att få folk att masskonsumera utan att konsumera har ju varit på tapeten förut (minst 1200kr per rulle, och jag är så förtjust i medaljongtapeter. Har skaffat chokladbruna till hallen).
Måste man verkligen ha horder av pöbel för att hålla uppe konsumtionen? Vore det inte bättre att låta konsumtionen gå av sig själv? Allting effektiviseras nu för tiden för att öka välståndet och sänka skatterna men konsumtionen har lite stannat kvar i utvecklingen. Det krävs ju fortfarande fysiska människor för att konsumera. Det vore bättre om man gick över till automatiserad konsumtion. Datorer som sköter konsumtionen och konsumerar av varandra i en allt högre takt. På så sätt upprätthålls ju välståndet än mer samtidigt som vi kan göra oss av med dåligt genetiskt material en gång för alla (alla dessa knarkare och alkoholister som man ser på polisstationen varje månad). Landet blir starkare, välståndet ökar och skatterna sänks.
Det är verkligt visionärt. Robotar som producerar i en fabrik, ett löpande band som går ut från fabriken till en konsumtionsfabrik där delarna ”köps” innan de monteras ner och skickas tillbaka till fabriken. Tillväxten exploderar!
AGK
Anna Odells lysande konstverk visar på ett elegant sätt vad jag alltid ansett: de psykiskt sjuka är simulanter! Av feghet och lättja drar de sig undan sina plikter. Ynkryggarna behöver inga kemikalier, de behöver bara ta sig i kragen. Sänd de psykiskt sjuka på drill några veckor vid närmaste regemente, så blir det nog fart på dem!
Tanken att robotar som konsumerar för att hålla tillväxten uppe är ju lysande. Dock anser jag att det mänskliga slöddret ska få gå en vandring, en bana mellan, säg 20 robotar för att undersökas…Och, jag gör ju detta för att jag är humanist. (utanför protokollet)…HeHe..dom skulle bara veta vad dom två sista robotarna gör…Men, för att varna dessa lägre varelser bör vi lägga dom i en stor hög och som enda budskap en stor banderoll där det står ”Arbete skapar frihet”…. Och där kan då min gode partikamrat Maud traska med sin hemlige vän furir Björklund på söndagseftermiddagarna, som för övrigt även då har med sej sin batong….Jan peta på den där livlösa kroppen, han stör mej. Jan petade och någon skrek. Maud fnissade, me so horny…
Odell, Odell? Har vi inte hört namnet tidigare i bedrägerisammanhang? Har för mig det var något med banker.
Eller var det den där rödhårige korpralen på livregementet?
Vi har alltid hållit oss själva för att vara goda kännare av konst.
Och av konst får man väl ändå kräva att den skall kunna hängas på väggen i salongen!
Detta spektakel som frk Odell åstadkommit skulle istället för konst kanske kunna kallas för improviserad pjäs istället, för att undvika missförstånd i framtiden.
Pingback: Vi som aldrig sa offer « Kvalitetsbloggen