Bard och piratsekten

Pirate Bay-domen måste nu tas om, rapporterar DN. Domaren Tomas Norström anklagas för jäv i flera fall.

Om Pirate Bay vinner riskerar vi kaos, anarki. Vem ska vi då vända oss till som kan leda oss rätt på vägen?

Liberati, det liberala nätverket, ligger i fronten av samhällsutvecklingen. Som sådant kämpar det mot den ”frihet” som hindrar samhällsutvecklingen. Liberati ser det som sin uppgift ”att korrigera delar av folkpartiets politik”.

Huvudideologen Alexander Bard tycker att vi ska införa en överideologi som alla ska följa, att vi ska sluta vara så toleranta för att skydda oss från religioner, och att humanismen är förljugen och ”måste dö”. Det finns inga individer med fria viljor, vi är bara kroppsmaskiner.

Bard tycker att Internet är farligt och ska kastreras.* Han klumpar ihop al-Qaida, Sverigedemokraterna och knaspartiet Piratpartiet.** Oscar Swartz anser han låter som en sektledare.

Liberati präglas av envälde, menar EU-kandidaten Per Altenberg (FP) och lämnar därför nätverket. Och nu säger riksdagsledamoten Helena Bargholtz att hon efter över 40 år lämnar Folkpartiet om Bard blir chefsideolog. Hon är emot Bards åsikter om prostitution och avslutar med ”stå på er annars gör Alexander Bard det”.

Man kan alltså konstatera att Alexander Bard som vanligt ligger i den absoluta spetsen av utvecklingen. Med sina filosofögon förstår han att vi behöver kastrera friheten på Internet, som skapar terrorism och fildelning, och att det krävs en fast hand som avskaffar humanistisk tolerans.

Nu är det dags för alla oss kroppsmaskiner att följa Barden. Han pekar mot framtiden!

Klaus-Dieter Fliik

Tack till Evelina Attervall P3 Nyheter som tipsade om SR-nyheten.

* ”Kastrering är alltså en nödvändig komponent. Kastreringen av internet är också nödvändig. Jag är alltså av princip för en viss form av internetcensur och jag tror faktiskt att det är bättre att internetcensuren, just för att den ska vara så begränsad som det över huvud taget är möjligt, att den förs upp på det internationella planet.” [Intervju med Pär Ström.]

** ”Behovet av Metafysiken har inte försvunnit med tiden utan snarare förstärkts. Och i dess farligaste och vulgäraste form kommer det alltid tillbaka som det förljugna, förenklande budskapet om hur Världens ruttna tillstånd ska rättas till med kraft, kamratskap och envishet. Tydligast är det förstås hos grupper som Al-Qaida. Men vi har det på närmare håll hos oss själva bland dagens piratpartister och sverigedemokrater.”

Reglera konsten

Nu avslöjar konstfackstudenten Anna Odell sanningen i SvD och DN. Hennes spelade psyksjuka var i själva verket en iscensättning av en händelse på samma plats 1995 med henne själv som huvudperson. Då var hon alltså sjuk på riktigt.

I konstens namn är tydligen allt möjligt tillåtet. Men det finns värre exempel. Mycket, mycket värre.

Mitt på Manhattan i New York växer en miniatyrskog på ett område om 14 x 61 meter.* Den vildvuxna växtligheten är av den typ som ursprungligen fanns på platsen, innan staden byggdes. Projektet är en ”installation” med titeln Time Landscape och planterades 1978 av – ni anade det – en konstnär! Han heter Alan Sonfist.

Ja, även i världens bästa stad med alla de fina höga skyskraporna förekommer alltså skamfläckar som denna sabla risiga röra som med hjälp av ett par motorsågsförsedda kommunalanställda jobbare skulle bli slarvsylta på fem minuter i vilken mellansvensk liten håla som helst.

Det skulle inte förvåna mig om någon sekteristisk integritetsaktivist engagerar en konstnär som skapar en anarkistisk frizon på nätet, ett område ”skyddat” från inskränkningar där det i tid och evighet ska vara ”fritt” att uttrycka sina åsikter. Och politikerna skulle svälja det. Konsten är ju helig!

Därför bör regeringen besluta om regler för konsten som harmoniserar den med ett modernt och dynamiskt marknadsekonomiskt samhälle. Alla konstverk måste alltså godkännas på förhand av ett speciellt etiskt råd som bedömer om de hindrar ekonomisk utveckling.

Sådana hinder kan utgöras av områden som försvinner från marknaden, vare sig de befinner sig i den verkliga verkligheten (Time Landscape) eller i den overkliga verkligheten på nätet.

Konstverk måste också vara hållbara (kunna köpas och säljas). Om ett verk inte säljs eller köps inom en tioårsperiod dras dess status som konst in och betraktas som sopor.

Och det är förstås inte tillåtet att fylla sitt hem med hur mycket sopor som helst.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

* Vid LaGuardia Place i Greenwich Village, mellan West Houston och Bleecker Street.