Sex-skandal under helig högtid

Mitt under den heliga påsken exploderar en sexskandal i politikersverige. Piratpartiets partiledare Rickard Falkvinge har letat flickvänner via nätet, rapporterar Politikerbloggen.

Fråga: är det lagligt att försöka få kontakt med det motsatta könet på Internet?

Vill vi ha ett piratsverige där man ”gratis” kan ”tanka ner” kontakter till kvinnor? Enda hederliga sättet att ragga på är i den verkliga världen, där vi verkliga människor träffar varandra, ser varandra i ögonen och skakar hand. Rakt och ärligt.

Tänk på att många i den overkliga världen döljer sin verkliga identitet. ”Rick Falkvinge” är förstås inte partiledarens riktiga namn, utan ”Dick Augustsson” som Politikerbloggen skriver.

Kommer detta otyg att spridas exempelvis till Frankrikes parlament, så att ledamöterna inte bara hoppar fram och röstar helt oväntat, utan även byter namn?

Fråga: vart är demokratin på väg?

Gabriella Fisting

9 april 2009: Demokratin våldtas

Frankrikes strikta fildelningslag röstades oväntat ner i nationalförsamlingen, rapporterar SvD, DN och Aftonbladet.

Församlingen består av 577 platser, men de flesta ledamöter var frånvarande och röstsiffrorna blev bara 21-15 när man skulle rösta för lagen som skulle stänga ute folk från Internet i upp till ett år om de är skyldiga till fildelning.

Demokrati urartar till kurragömmalek
Det är sannerligen en trist komedi när oppositionsledamöter gömmer sig och sedan plötsligt hoppar fram och röstar, som kulturminister Christine Albanel påpekar och som Le domaine d’Anaïs uppmärksammar oss på. Statssekreterare Karoutchi är indignerad över ”leken” att gömma sig och sedan springa och rösta.

Man blir ju tämligen förbannad på oppositionens tjuvtrick att hålla på och rösta och missbruka parlamentet. Ledamöterna borde sättas på kurs om vad demokrati innebär idag.

Hadopilagen planerades vara retroaktiv. De skyldiga fildelarna skulle under avstängningen dessutom få betala för abonnemanget även fast de inte hade tillgång till nätet. Tyvärr skulle de inte bli rakade offentligt som de förrädare mot marknaden de är. Kanske kan Sarkomzy skriva in det i lagen, som givetvis kommer att röstas igenom senare.

Då hoppas jag att dörrarna till nationalförsamlingen stängs igen så att inga ledamöter kan hoppa fram i sista sekunden.

Hadopa Sverige
Möjligheterna med en liknande lag i Sverige är onekligen lockande. Tänk er att stänga av kanske en miljon nätanvändare som någon gång fildelat, mest unga människor. Konsekvenserna: minskat kackel i bloggosfären, minskad nätmobbning, minskat antal ”troll”, minskat sabotage och så vidare.

Piraterna skulle efter avstängningen sättas under skyddstillsyn och vid upprepat brott få förlängt straff. Men efter tre försyndelser skulle det bli aktuellt med livstids avstängning.

Som Lars-Inge Svartenbrandt visar lär sig en del brottslingar aldrig, utan så fort de släpps fria gör de bort sig. Igen och igen. Till slut måste samhället ge upp. Förr hellre än senare. Vi kan inte vänta på att fildelarna slutar av ren ålderssvaghet.

Släng bort nyckeln till nätet
Livstids avstängning från nätet för alla som upptäcks med fildelning tre gånger är ett rimligt straff. Vi kan inte tolerera brottslingar som gång på gång begår övergrepp mot marknaden.

9 april 2009 våldtogs demokratin i Frankrike. Minns detta datum.

Klaus-Dieter Fliik

Påsk Fest (Stureplan Illuminati)

Stureplan Illuminati lokalavdelning bjuder in till traditionell Påsk Fest på Påsk Afton. Plats: tankesmedjan Limbo, Stureplan, Tid: 17.30 114 35 Stockholm. Det blir God Mat, sedan mysig Fika. Lekar med Easter Egg jaga och ansiktsmålning för påskkärringar! ”Easter Bunny” kanske kommer och tar upp ”skatt” från barnen (Skratt garanterat). Tombulla, om Du vill. Dans till ”gamla goingar”.

Efter förra årets händelser blir det i år tyvärr inget ungdomsdisco.

Män: bär gärna Illuminati ordenstecken.

Hilda von Pamp (gift med William von Pamp, ej intresserad av eventuella ”förslag”)

Camping för hemlösa

Situationen efter jordskalvet kan ses som en helg på en camping, sade Italiens premiärminister Silvio Berlusconi i tv, rapporterar SvD, DN, Aftonbladet och Expressen.

De italienare som blivit hemlösa har fått flytta in i tältläger runt staden L’Aquila och får allt gratis serverat: tak över huvudet, varm mat, medicin. Lyxigt!

Jag blev bara så där glad när jag hörde Berlusconi. Och tankarna går till det kalla Sverige, som förvisso sitter stadigt på det nordiska urberget – men vi har dock ett problem med miljonprogrammet som riskerar att rasa även utan jordskalv, helt enkelt för att husen är så dåligt byggda.

För att inte riskera människoliv bör miljonprogrammet rivas preventivt och de boende beredas plats i tältläger liknande de italienska. Där skulle de inte sakna någonting, till och med ha det bättre än i de rivningsfärdiga kåkarna.

Kapitalförvaltaren Actas lägenheter i Rosengård i Malmö är ett exempel på hus som kan behöva rivas. Hyersgästerna gör bostäderna obeboeliga genom att dra in skadeinsekter och fuktskada badrummen, och inte ens rekrytering av näringslivets största topp-begåvningar med jättebonusar och avgångsvederlag har lyckats råda bot på situationen.

Då är det bara att inse att miljonprogramsmänniskor nog skulle fungera bättre i tält. Insekterna kanske dras in, men kan lätt krypa ut igen.

Självklart är situationen provisorisk för de flesta. De som bor i tälten kan ju välja att köpa en bostadsrätt och flytta vidare, när de känner sig mogna. Ingen är ju tvingad att bo i tält.

Sverige behöver en miljonprogramsbävning. Sätt igång den nu!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Nästa: Pedofilpartiet och Terroristpartiet?

IPRED fortsätter vålla debatt och fildelarna tänker inte ge sig utan aktivt kämpa emot. Bland annat innebär det att de

• köper anonymiseringstjänster. 100.000 brottslingar beskyddas snart av Pirate Bays anonymiseringstjänst IPREDator.
• delar med sig av trådlös internetanslutning, Ipredia.
• kontrollerar IPRED-utredningar. Med IPRED Watchlist kan man kontrollera om ens IP-nummer är under utredning. Andra som Yastory gör förfrågningar direkt hos tingsrätterna om piratjägarnas aktiviteter.
• engagerar sig politiskt – Piratpartiets medlemsantal skjuter bokstavligen i höjden. Det är nu det näst största oppositionspartiet.
• för ut massiv kritik av lagen i bloggar och via kommentarer i tidningar.

Sådant skrämmer livet ur vanliga (verkliga) laglydiga medborgare. Folk har på grund av sin kontakt den overkliga världen inte längre någon respekt för våra verkliga lagar och regler.

De skulle förstås inte veta hur göra om det inte var för att en PR-byrå i bakgrunden tar fram metoderna vi ser ovan. Så bra har de pojkarna blivit. Givetvis kan vi inte förbjuda PR-byråer.

Däremot kan vi ingripa stenhårt mot civilt motstånd och civil olydnad. Annars riskerar olydnaden spridas och protester mot alla möjliga lagar och regler uppstå. Inbrottstjuvar organiserar sig öppet i Inbrottstjuvpartiet, pedofiler i Pedofilpartiet, terrorister i Terroristpartiet och så vidare.

Glöm inte att mycket av arbetet har hobbykaraktär och sker ideellt, alltså i rak motsättning mot våra mest grundläggande marknadsmässiga principer. Sådana aktiviteter är inte hållbara i längden. Marknaden undermineras och riskerar att kollapsa som ett hus i Kalle Anka & Co.

Krossa termiterna som gnager på vår marknad!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

ACTA: Ta av trosorna i tullen

Dina kalsonger eller trosor ska få kontrolleras av tullen så att de inte är piratkopior. Acta-avtalet öppnar nämligen för att både piratkopierade kläder och misstänkt piratkopierat material i mp3-spelare ska få undersökas vid gränserna, skriver DN. Även kläder för privat bruk.

Kanske kan nu inte bara misstänkta knarksmugglare utan även misstänkta klädsmugglare utsättas för avklädning. Tullarna känner snabbt igen misstänkta: chica, välvårdade ungdomar som är modeintresserade men kanske inte har så mycket cash.

Själv känner jag ingen som helst oro för att visa upp mina trosor i tullen. Fyra borgerliga rikdagsledamöter försäkrar i en artikel på Newsmill att allt som låter dåligt i avtalet är en missuppfattning. Återigen lider bloggosfären av den sjuka som leder till missförstånd och felaktiga uppgifter. Jag litar blint på riksdagsledamöterna!

Egentligen borde varje föremål man har på sig och med sig vara märkt med en RFID-tagg. I tullen avläses sedan vartenda objekt och kontrolleras mot en internationell databas som innehåller godkända varor.

Men med ett öppnare och friare Europa borde polisen få liknande befogenheter för spaning inom nationsgränser. Polismän stoppar folk på gatan och undersöker/scannar av dem för att se om kläderna är godkända.

Utan ett fullständigt kontrollsamhälle kan ekonomin nämligen åsamkas skada. Internetövervakning och ständiga fuskkontroller behövs för marknadens skull.

När något så chockerande som en piratkopierad låt eller en strumpa med fel märke upptäcks bör de skyldiga dömas till höga böter, på hundratusentals kronor. Deras hem ska genomsökas. Deras dagböcker ska läsas. Deras tillgångar ska frysas. Deras namn och brott ska publiceras för alla att se.

Friheten ökar. Friheten att välja mellan trygga produkter.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Antiporrbyrån klämmer åt bananerna

Straffskatt på porr är en bra idé, tycker Hanna E Lindberg i Metro. Egentligen vill Hanna förbjuda porr. Naken kvinnohud är nämligen förnedrande. Bröst som iakttas av obehöriga män skadar samhället, undantaget om de används som arbetsredskap (amning). Sådant kan till och med tillåtas i riksdagen.

Det märks att Hanna är socialist, eftersom hon talar om skatt. En icke-socialistisk avgift är en bättre idé, som kan tas ut av alla heterosexuella män. Som kunde gå till ”antitrafficing-arbete, sexundervisning i skolorna och kvinnojourer”.

Men ännu bättre vore om regeringen äntligen gjorde slag i saken och tillät organisationer att driva in pengar ungefär som upphovsrättsindustrin nu får göra.

Antiporrbyrån kan organisationen kallas. APB får möjlighet att spana på Internet och om man upptäcker någon som tittar på någon form av porr kan den skyldige dras inför domstol och dömas att betala 100.000. Om han går med på förlikning kan han få betala 50.000 inom tio dagar.

Dessutom ska den dömde betala en annons där de fula bilder eller filmer han tittat på beskrivs. För vem vill bli känd för att ha sett ”Dirty mamas booby nights”? Om det inte är en instruktionsfilm som beskriver amning förstås, en mamma som inte hunnit duscha som måste upp mitt i nätterna och amma.

Erotik ska dock fortfarande vara tillåtet. Erotik är för mig till exempel en man som står och lagar mat i köket. Eller ett foto på en (påklädd) Fredrik Reinfeldt.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Fattig bransch får betalt

Piratjägarlagen är en flopp i Danmark, påstår Dagens Nyheter. Omkring 2.000 danskar har fått kravbrev från danska Antipiratgruppen. Många har gjort upp i godo. Om de betalat inom tio dagar har förbrytarna kunnat komma undan med att betala 50.000 danska kronor.

Om alla 2.000 danskar betalat 50.000 kronor är det 100.000.000 kronor. Har jag räknat fel, eller blir det inte hundra miljoner kronor? Bara ett femtontal fall har gått till domstol.

Hur en affärsidé som ger sådana intäkter kan vara en flopp förstår då inte jag. Tänk er vinsterna om fler branscher får möjlighet att pressa saften ur Svenne Banan. Det gäller bara att vara uppfinningsrik.

Miljonerna från de skrämda danskarna har tydligen inte gått till artisterna utan till Antipiratgruppen och/eller medlemsorganisationerna, skriver DN.

Jag kan faktiskt förstå att 100 miljoner – eller hur många miljoner det nu kan vara – inte når fram till artister som inte kan överleva på sin konst. Först måste omkostnaderna betalas. Många direktörer behöver bonusar och lönehöjningar. Kom ihåg att fildelarna har vållat branschen stor skada och att det alltså finns många hål att täppa till på den sjunkande skutan.

En våldtagen kvinna kan få 75.000 kronor i skadestånd. Kravet på att ha kopierat några musikfiler är alltså 100.000 kronor i Danmark. Men jag tror faktiskt att Per Gessle genomgår en större kränkning när en finnig Joltcolapundare laddar ner hans låt på sin dator.

Klaus-Dieter Fliik

Den ”demokratiske” bloggterroristen

Författare ”väjer för frågor om yttrandefrihet, integritet och demokrati” i samband med FRA, Datalagringsdirektivet, Ipred, Acta och Telecompaketet, skriver Anders Mildner i GT Expressen. Han undrar varför författarna inte vill se vart utvecklingen är på väg.

Jan Guillou svarar i samma tidning med att

Mildners argumentation är typisk för bloggmobben, och hör hemma där ute. Det förvånar mig att man släpper in sådant i riktiga medier.

Vi håller förstås med Guillou. Kritik från fel personer ska hållas borta från riktiga medier medan, som Kristoffers blogg uttrycker det, mediebolagen ”begår brott mot svensk lag för att få tillbaka pengar som de aldrig har förlorat” genom att använda ”infiltratörer, svarta pengar, bevisprovokation, hemliga metoder och dataintrång”.

Guillou säger att han har ägnat fyra decennier som journalist och författare åt yttrandefrihet, integritet och demokrati. Just det. Men nu handlar det faktiskt om något viktigare.

Pengar. Jan Guillous pengar.

Klaus-Dieter Fliik

Kassettbanden dödade nästan musiken

1980 protesterade svenska artister mot hemkopieringen, skriver Daniel Svensson och Christian Engström. Rubriken var ”Sluta knycka vår musik!” och artisterna rasade mot kopiering av musik på kassettband från skivor och radio.

Själv följer jag lagen. Och har alltid så gjort. Jag minns mycket väl innerfodralen till LP-skivor med loggan ”HOME TAPING IS KILLING MUSIC”. Jag minns att jag reagerade starkt mot stöld av musik. Instinktivt.

Jag har aldrig spelat in någon på ett kassettband, och aldrig tagit emot ett inspelat dylikt. Det är jag säker på att ingen enda av de artister som nu rasar mot fildelningen och de som rasade 1980 någonsin gjort. Tomas Ledin och Magnus Uggla har aldrig släppt in ett enda inspelat band under sitt tak.

Vid ett flertal tillfällen under åttiotalet lämnade jag fester när jag märkte att det spelades så kallade ”blandband”. Skickade anmälningar till både polisen och IFPI. Jag var tvungen att tänka på artisterna. Och jag vill gärna tänka mig att jag var en liten del av orsaken till att Musik-Sverige fortsatte leva vidare.

Men det är klart, om IFPI använt infiltratörer, svarta pengar, bevisprovokation och hemliga metoder på 80-talet hade det varit bättre. Ack, om vi bara hade haft intrångsundersökningar, belagtagande av dubbelkassettdäck och böter på tiotusentals kronor för ett blandband på den tiden!

Vad mycket bättre artisterna hade kunnat överleva. Vad mycket bredare utbudet hade varit, och hur många fler artister vi hade haft! Och vilket mycket trevligare samhälle vi skulle haft. Ett samhälle där vi kunde varit raka och ärliga mot varandra.

Klaus-Dieter Fliik