Svensk tortyr

CIA:s tortyrmetoder har offentliggjorts, rapporterar SvD och DN. Bland annat använde man skräckinjagande insekter som släpptes in i fångarnas celler. Men det handlade inte nödvändigtvis om farliga kryp, man bara skrämdes med att de var det.

Jag kan inte finna detta speciellt uppseendeväckande. Även här i Sverige har ju insekter använts av staten för att skrämma dissidenter.

De som inte betalade en avgift för att få ta del av propaganda från statstelevisionen har hotats med att få en snigel på ögat. En av de drabbade var kulturministern Cecilia Stegö Chilò, som 2006 tvingades avgå för sin vägran att betala för hjärntvätten.

Före detta MUF-ordförande Johan Forsell vittnar om hur han bestraffades:

Det är väl lite pinsamt att erkänna, men jag är en av alla dem som sitter med en snigel på ögat i dag

Sniglar bär på parasiter och personer som får dem på ögat riskerar allvarliga sjukdomar och att förlora synen. Blindhet har alltså varit straffet för vägran att betala för statlig tv-propaganda.

Det är dags att sopa framför egen dörr innan vi kritiserar USA. Sverige måste sluta att hota med farliga insekter som sniglar för vägran att betala för propaganda.

Hot med farlig insekt bör reserveras för filpirater. De fyra åtalade i The Pirate Bay ska få sitta ett år i fängelse, rapporterar DN, SvD, Aftonbladet och Expressen. Då kan det vara lämpligt att hota med sniglar på ögat.

Ingen ska givetvis behöva hotas med att få synen förstörd av staten. Den rätten ska reserveras för brottsoffer som drabbas av att någon tittar på deras filmer utan att betala, eller hjälper andra att se något ”gratis”.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

PR-byrå svartmålar Federley

Moderaterna måste dela med sig av ministerposter, skrev riksdagsledamoten Fredrick Federley (C) på sin blogg på torsdagen, och media rapporterade nyheten.

Senare samma dag meddelade Federley att hans uttalanden var ett påhitt för att ”bevisa” att sociala medier gör skillnad. Om ”Svenne Banan” skrivit samma sak i sitt sociala medium hade det givetvis också tagits upp av rikstäckande media.

Federley har tidigare bloggat om att FRA-motståndet drevs av ekonomiska intressen och PR-byråer, och han har hört att

Det ska ha stått i en PR-plan att Annie Johansson och jag skulle utmålas som svikare. Rätt många i blogosfären köpte ju sedermera den delen av PR-planen.

Något liknande tycks ha inträffat nu. Federley genomför en effektiv demonstration och avslöjar sedan sanningen. Genast dyker artiklar upp i SvD och DN som utmålar Federley som opålitlig.

Man anar en ”dirty tricks” kampanj. Lukten av en PR-byrå som försöker dikreditera rikdagsmannen.

Stanken når långt ut i bloggosfären. Joachim Holmqwist antyder exempelvis att Federley skulle gjort en pudel efter ha blivit nypt i örat av Maud. Ja, det krävs ju inget geni för att förstå att Holmqwist måste ha fått instruktioner från en PR-byrå för att komma med sitt nedlåtande uttalande.

Johan Sjölander spekulerar i hur Federleys samtal till Sven-Otto Littorins och Beatrice Asks pressfolk kunde låtit. Federley skriver på sin blogg att han ringde dem och sade att han skulle kräva deras avgångar på låtsas, och att nyheten sannolikt skulle komma i stora dagstidningar och tv-nyheter (och fick givetvis okej på det).

Inte förstår jag vad Sjölander åstadkommer med sina spekulationer, mer än att visa hur renhårig och metodisk Federley är.

Men klart är att det är en PR-byrå som givit Sjölander uppdraget att ”hitta någon skit”. Denne har dock inte lyckats. Där skulle man däremot velat vara en fluga på väggen. Uteblivet arvode, herr Sjölander?

Starka ekonomiska intressen försöker alltså framställa den populäre Fredrick Federley i negativ dager.

Låt er inte luras! Fuck ”the man”!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Tack till Ola Bandola för tips.