Mer disciplin i skolan skapar ordning, menar utbildningsminister Jan Björklund (FP) som nu föreslår nya åtgärder. Elever ska kunna stängas av och de ska förutom dagens kvarsittning även kunna få försittning.
Oppositionen opponerar sig, som väntat, bland dem Dinossar Amarcana* (V) som anser att man borde satsa på fler lärare, elevhälsa och upprustning av skollokaler. Ja, det är vänstern i ett nötskal – pengar ska ösas ut, dina och mina pengar, och för vad?
Att hantera bråkiga elever är faktiskt inte svårt. I tv-programmet “Mannen som talar med hundar” visar Cesar Millan hur dåligt uppfostrade hundar ska hanteras. Han säger bara “tss!”, visar upp ett finger och sträcker på sig.
Lärare bör använda Millans metod och se självsäkra ut så att de blir packledare. Upp med fingret i luften bara. Hjälper inte det läggs eleven på rygg på golvet så att de hamnar i en lugn och undergiven position.
Under promenader visar läraren den bråkiga eleven vem som bestämmer. Eleven, försedd med koppel, går lite efter läraren. Om barnet visar aggressivitet räcker ett litet knyck på kopplet för att bryta tillståndet. Jag har själv haft min dotter i koppel när hon växte upp. Trots denna utmärkta metod håller hon på att utveckla sig till en liten sate! Tydligen har jag vadderat in henne i alltför mycket kärlek.
Barn är precis som hundar. Barn kan vara dåliga, men det har absolut ingen orsak, så det är lönlöst att leta efter “förklaringar” i deras hemmiljö eller i AZO-färger. (Parentetiskt vill jag bara skjuta in att all mat är god och att alla ska kunna äta all mat, inklusive “tillsatser” och AZO-färger. Nu håller ju vissa illa uppfostrade socialister – ett talande resultat av flumskolan – på att upphöja kinkigheten till norm och klagar på alla de fina produkter marknaden tar fram.)
Barn som stökar är dåliga och behöver straffas. Inte “hjälp” som lätt kan bli “stjälp” – hur bra detta stämmer hör man ju på att det rimmar.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifool [kom ihåg att radera felstavningen]
* Är det bara jag som tycker att namnet låter paleontologiskt?
Visst kan man tänka sig att elkoppel och annat som Cesar Millan använder på hundarna kan komplettera traditionella metoder för barnuppfostran. Fördelen med elkoppel är ju b l a att eleven kan styras även på avstånd, läraren behöver bara trycka på en knapp. Men för att hålla ordning på många elever samtidigt, och det behövs ju om vi skall kunna öka friheten och valmöjligheterna i skolan, så är det ju inget som slår en niosvansad katt.
Barnen behöver helt enkelt märkas under skoltiden på ett sätt som påminner dem om skoltiden under hela livet. Så fort de som vuxna ens funderar på att begå något ofog, så skall de minnas sina ärr från skolan, som då påminner dem om att det nog inte var en så god idé – Jan Björkund en verkligt sann humanistisk pedagog. Precis som vi idag minns Ivan Pavlov, kommer vi i framtiden minnas och hylla Jan Björklund, vi kommer att få generationer svenskar som får obetingat stimulus och en obetingad respons, bara de hör namnet Jan Björklund.
Avstängning! Är inte det en slags belöning? Med tanke på hur skolorna ändå tycks se ut numera. Fulla av ohängda kepsfjantar med byxorna på trekvart. Metallföremål inkörda i ansiktet och tatueringar överallt. Och eleverna påstås vara än värre. Jag bara undrar varför det inte räcker med spöstraff? Det var bra nog för oss, då borde det duga för dagens bortskämda ungar med!
För övrigt är skolorna för dyra – i valfrihetens namn gör vi alla skolor till friskolor och låter eleverna själva sköta drift och undervisning. Stoooora skattesänkningar!
De elever som inte är motiverade till att gå i skolan skall göra något annat.
Max 7 å i skolan obligatoriskt sedan frivillig skola för de motiverade. Idag slösas oerhörda resurser på elever som inte vill vara i skolan.
Pingback: Stockholmsvänstern » Björklund vill inte betala det pris en lugn skola kostar
Berätta gärna mera om din ofogliga dotter, Alexandra!
Försittning? Kvarsittning? Är inte problemet att eleverna överhuvudtaget inte vill sitta? Eftersom Jan Björklund stammar från den mjukiskarmé som kallas Sveriges Försvarsmakt förstår jag i och för sig begreppsförvirringen. Björklund hade att göra med långhåriga, haschrökande fredsaktivister när han beordrade “stridspitt fram” och bemöttes förmodligen med ett hånflabb och ordervägran enär dessa feminina rekryter inte hade tid med något annat än rödvinsfyllor och värnpliktsriksdag. Björklund är en alldeles för stor mespropp för att få sköta så viktiga ting som skoldisciplin! En übersturmbahnpincher som Manfred Scheisse von Stiefel hade haft pedagogik att tillföra!
Pingback: Björklund (FP) är på offensiven, igen! « Ann-Sofie Wågström´s Weblog
Pingback: Björklund kreativ som vanligt « viktor…
Kan inte annat än rörande enig hålla med. Särskilt signaturen Kurt tycker jag lyckas fånga den Nya Schulpädagogik i ett nötskal. Detta är en Ordning som omedelbart bör införas för att lända till efterrättelse. Ordnung MUSS sein. Non Scholae Sed Vitae – ytterligare ett gammalt visdomsord som har nog så mycket sanning att erbjuda för den lyhörde historiemedvetne pulpetskakaren, nu som då. Skaka pulpet är nämligen också något som Läraren bör tillgripa i Stökiga Stunder. Han (vi bör omedelbart könskvotera in fler riktiga Män i skolan) går fram till den stökige eleven och skakar pulpeten varnande upp och ner några gånger så det skallrar i det resonansgivande av många års användning sviktande skolgolvet. Om sedan någon elev fastnar därunder med fot så Kastar Han ner ett av bordsbenen just på den varpå han säger: FOT! Sådant präglar. Som sagt Lära för livet – det är det det handlar om.
När det gäller Alexandras val av rubrik tycker jag hon kunde gått ett steg längre. Om det inte vore för upphovsrätten kunde hon helt enkelt skrivit “Mannen som talar med hundar” rakt av.
Barn ÄR nämligen som hundar. De blir glada för köttben utan kött och mår bara bra av LAGOM uppmärksamhet – detta har ju nannyprogrammen också gemensamt med hundprogrammen då de i grund och botten handlar om samma sak. En sund själ i en sund hund.
Lära för livet – hundlivet då alltså.
JanBjörklund som skolmininister. Sug på den du!
Pingback: För rättvisans skull « lena alun