Antiporrbyrån klämmer åt bananerna

Straffskatt på porr är en bra idé, tycker Hanna E Lindberg i Metro. Egentligen vill Hanna förbjuda porr. Naken kvinnohud är nämligen förnedrande. Bröst som iakttas av obehöriga män skadar samhället, undantaget om de används som arbetsredskap (amning). Sådant kan till och med tillåtas i riksdagen.

Det märks att Hanna är socialist, eftersom hon talar om skatt. En icke-socialistisk avgift är en bättre idé, som kan tas ut av alla heterosexuella män. Som kunde gå till ”antitrafficing-arbete, sexundervisning i skolorna och kvinnojourer”.

Men ännu bättre vore om regeringen äntligen gjorde slag i saken och tillät organisationer att driva in pengar ungefär som upphovsrättsindustrin nu får göra.

Antiporrbyrån kan organisationen kallas. APB får möjlighet att spana på Internet och om man upptäcker någon som tittar på någon form av porr kan den skyldige dras inför domstol och dömas att betala 100.000. Om han går med på förlikning kan han få betala 50.000 inom tio dagar.

Dessutom ska den dömde betala en annons där de fula bilder eller filmer han tittat på beskrivs. För vem vill bli känd för att ha sett ”Dirty mamas booby nights”? Om det inte är en instruktionsfilm som beskriver amning förstås, en mamma som inte hunnit duscha som måste upp mitt i nätterna och amma.

Erotik ska dock fortfarande vara tillåtet. Erotik är för mig till exempel en man som står och lagar mat i köket. Eller ett foto på en (påklädd) Fredrik Reinfeldt.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Fattig bransch får betalt

Piratjägarlagen är en flopp i Danmark, påstår Dagens Nyheter. Omkring 2.000 danskar har fått kravbrev från danska Antipiratgruppen. Många har gjort upp i godo. Om de betalat inom tio dagar har förbrytarna kunnat komma undan med att betala 50.000 danska kronor.

Om alla 2.000 danskar betalat 50.000 kronor är det 100.000.000 kronor. Har jag räknat fel, eller blir det inte hundra miljoner kronor? Bara ett femtontal fall har gått till domstol.

Hur en affärsidé som ger sådana intäkter kan vara en flopp förstår då inte jag. Tänk er vinsterna om fler branscher får möjlighet att pressa saften ur Svenne Banan. Det gäller bara att vara uppfinningsrik.

Miljonerna från de skrämda danskarna har tydligen inte gått till artisterna utan till Antipiratgruppen och/eller medlemsorganisationerna, skriver DN.

Jag kan faktiskt förstå att 100 miljoner – eller hur många miljoner det nu kan vara – inte når fram till artister som inte kan överleva på sin konst. Först måste omkostnaderna betalas. Många direktörer behöver bonusar och lönehöjningar. Kom ihåg att fildelarna har vållat branschen stor skada och att det alltså finns många hål att täppa till på den sjunkande skutan.

En våldtagen kvinna kan få 75.000 kronor i skadestånd. Kravet på att ha kopierat några musikfiler är alltså 100.000 kronor i Danmark. Men jag tror faktiskt att Per Gessle genomgår en större kränkning när en finnig Joltcolapundare laddar ner hans låt på sin dator.

Klaus-Dieter Fliik