Hela den kulturella utvecklingen riskerar att stagnera om skyddet för musikaliska verk förlängs från 50 till 95 år, menar flera forskare enligt DN. Andra är inte så skeptiska.
Samtidigt ger IPRED och ACTA upphovsrättsindustrin möjlighet att spionera på, intrångsundersöka och utpressa enskilda som fildelar artisters verk. Kulturen blir alltså allt mer inlåst.
Samtidigt har allt fler vanliga människor blivit kreativa. Många skänker bort sin upphovsrätt, och mer än 100 miljoner verk är publicerade under Creative Commons-licens, skriver två representanter för Wikimedia i SvD.
Det verkar allt svårare att ta betalt för kultur. Folk stjäl den, gör den själv, skänker bort den. Utvecklingen är alarmerande. Det har blivit en ren huggsexa. Normaliseringen av människors tillvaro innebär ju att allt fler områden ekonomiseras – men här verkar det som om en enorm sektor håller på att fila igenom marknadsgallret för att fly ut i ingenmansland.
Eftersom det verkar omöjligt att stänga in kulturen är en generell kreativitetsavgift det enda praktiska sättet att ge människor möjlighet att få betalt för sin kreativitet. Avgiften kan fastställas av upphovsrättsindustrin, men kan hamna på 200.000 kronor i månaden för en normal familj (två vuxna, två barn).
Avgiften gäller för konsumtion. Vill man dela med sig av kulturen tillkommer en separat så kallad delningsavgift. Exempel på avgiftens storlek är 6.000 kronor om man ger sin vän en låt, således 24.000 för 4 låtar, och så vidare.
En del av avgifterna går till upphovsrättsorganisationernas privatarméer, vars uppgift blir att beskydda dessas intressen. Privatarméerna är en naturlig utveckling av organisationernas nuvarande uppgifter att spionera på, intrångsundersöka och utpressa medborgare. Visserligen blir det ”gratis” att konsumera kultur, men man måste fortfarande hålla rätt på vilka det är som delar med sig av kultur för att kunna ta betalt.
Gabriella Fisting