Flinet och synden

Göran Skytte skriver om demonstrationen i Malmö och … där dök han upp igen, som gubben i lådan: ”en flinande Lars Ohly”.

Vad är det i detta flin som kan reta gallfeber på samtliga borgerliga personer i landet? Och vad är det som får dem att likt eldflugor dras mot vänsterpartiledarens läppar?

Jag vet själv inte vad det är. Motbjudande, javisst, men samtidigt så oändligt lockande, som en förbjuden sexuell lek. Visst, vi har väl alla flinat någon gång i tonåren, men sedan växt ur de dåliga vanorna. Man vet att flinet visar någon som är väldigt nöjd med sina åsikter, och man vet att man själv för det mesta är missnöjd och arg och att det är något som inte stämmer någonstans men inte vågar ifrågasätta.

En mikrosekund kanske man vill ge efter. verkligen lyssna på hans argument. Men nej, måste stålsätta mig, inte ge efter för frestelsen, inviten. Och Göran Skytte har självdisciplin att säga nej – för han reste sig en gång ur synden, eftersom han som yngre var kommunist.

Flinet är alltså ett ojust knep för att få politiska motståndare ur balans. Vi anser på tankesmedjan Limbo att Ohly måste avgå och ersättas av någon som inte ser så nöjd ut med sig själv. Flinet lockar många som annars skulle säga nej till V. V-ledaren borde vara ständigt grinig och irriterad, som Gösta Bohman.

Flinande är osvenskt och ojust och hör definitivt inte hemma i svensk politik. Precis som man inte kan tillåta politiker i riksdagen iförda burka så kan man naturligtvis inte tillåta sådana som har en flinets ”mask” som döljer sanningen – att kommunismen har fallit!!

Klaus-Dieter Fliik

Mindre utbildning – tidigare död

På grund av hårdare regler har 9.483 personer avslutat sin sjukskrivning från årsskiftet fram till 19 januari, rapporterar DN/TT. 1.300 av de 9.483 förtidspensionerades medan 2.000 skrevs in på Arbetsförmedlingen.

Detta rapporterar Johannes Forssberg och Sanna Rainman som att ”de allra flesta fått arbete” och att ”Bara 700 är anmälda som arbetslösa.” Det framgår inte av DN/TT att majoriteten plötsligt skulle fått nytt arbete (eller om de återgått till sitt gamla jobb).

Att det inte var så kallhjärtat att ändra reglerna tycker dock Forssberg. Men vi vet ännu inte hur länge de x antal personer som verkligen börjat arbeta igen kommer att överleva. Kanske knäcks de av att återvända till arbetslivet. Kanske lever de länge.

Nu behöver ju inte arbetare leva så länge. Deras uppgift är att arbeta slut sig och sedan dö utan alltför lång tid som pensionär. I framtiden har vi inte råd med så många pensionärer – platserna bör reserveras för oss inom den femprocentiga storstadseliten som inte sliter ut våra kroppar och därför verkligen kan få ut något av golf… jag menar pensioneringen.

Vi bör därför utarbeta planer för att ”plocka” Svenne Banan.

Det finns en länk mellan hög IQ och lägre dödsrisk, rapporterar Science Daily. Uppgifterna kommer från en studie av en miljon svenskar som genomförts av Dr David Batty med kollegor.

Lägre IQ hänger tydligen ihop med högre risk att dö av olyckor, hjärtsjukdom och självmord. Utbildning minskar dock risken.

Ett sätt att få svennebananerna att inte leva för länge är att utöka lärlingsutbildningarna. Man kan tänka sig att svennebananbarnen tillbringar halva skoltiden ända från lågstadiet på en arbetsplats. Kraven på teoretiska kunskaper minskas ytterligare för att underlätta för dessa mer dumma barn.

Alla barn vill inte bli akademiker. Vissa vill bara runka sin stridskuk, men de flesta vill inte lära sig grammatik eller matematik, som många tycker är tråkigt. Är det rätt av oss att plåga barn vars läggning är att utföra mer praktiska hushålls… jag menar arbeten?

Och om de har svårt för teori av detta slag är det bara naturligt att de i stället får lära sig moderna yrkeskunskaper som att slå i spik och borra.

När utbildningen minskar och dumheten ökar minskar förståelsen för hur man tar hand om sig själv, vilket leder till tidigare död. Därmed försäkras även vi damer inom eliten vår möjlighet att predika för svennebananerna om hur de ska leva sina liv.

Men de kommer ju aldrig att lära sig – det har vi sett till redan när de var små.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol