FRA som reningsverk

Grisurin kan användas för att tillverka miljövänliga matserviser och bestick, skriver Time. Bioplasten är biologiskt nedbrytbar och kan därför slängas utan samvetskval.

Detta för mig osökt till tankar om bloggosfären. För visst är det så att man hur osannolikt det än låter kan använda bloggpisset som pumpas genom internetskloakerna till något nyttigt?

Isobel Hadley-Kamptz skriver i Expressen om att hon och många andra flyter ihop på Internets. Hon vet knappt var hennes hjärna slutar och andras börjar, så involverad är hon i tramset och skvallret på nätet. Därför är det ”dåligt” att FRA ”läser våra tankar” genom att avlyssna flödet, menar skribenten.

Men man kan säga att FRA är ett reningsverk genom vilket det rinner osannolika mängder nätavföring som sållas för att plocka upp ett och annat guldkorn av information. Information som används för att tillverka säkerhet.

Bilden av bloggosfären som ett träsk, en kloak är träffande och beskriver väl vad många av oss känner varje gång vi måste befatta oss med den och svinen som fyller den med sina motbjudande utsöndringar. Ja, jag vet att bilden är smickrande för bloggarna, men det bjuder jag på – denna gång.

Kanske bör vi rentav öka antalet bloggrisar. Att få fler att ”kommunicera” eller grymta så att vi kan sålla ut rötäggen. Är de tysta får vi aldrig veta var vi ska leta.

Som sagt kan man alltså tillverka något bra även av de mest motbjudande ämnen vi känner – grisurin och bloggeri. Bestick och information.

Och trots allt kan ett modernt samhälle klara sig lika lite utan ett reningsverk som en statlig avlyssningsanstalt som går igenom de motbjudande resterna från svinen/medborgarna.

Men jag har medlidande med personalen som arbetar på reningsverket. Jag skänker dem i tanken min tacksamhet. För så storsint är jag faktiskt.

Klaus-Dieter Fliik