Piratpartiet står bakom tidernas smartaste webscam, menar Per Gudmundson i SvD. Det är helt enkelt för enkelt att bli medlem i PP:s ungdomsförening Ung Pirat – med ett musklick. Och det är gratis. Och hur ska man kunna konkurrera med gratis? Spelbranschen försöker genom att erbjuda extramaterial.
Samtidigt tycker Gudmundson att de politiska ungdomsförbunden är förbluffande små – otroligt nog är frimärkssamlarna fler än medlemmarna i SSU! Ja, man tror knappt sina ögon, nördar som sysslar med något så obetydligt som frimärken vinner över landets största parti.
Herre jösses, frimärken. De sitter väl hemma och runkar också i stället för att ha en riktig kvinna av kött och blod!
Vi vet att ungdomar är lata och att det krävs uppfinningsrikedom för att få dem att bli politiskt engagerade. Piratpartiet lurar dem genom att göra det så enkelt med musklicket.
Det är inte första gången som Piratpartiet för folk bakom ljuset – Carina Rydberg berättar i Expressen om att om att om att [ursäkta upprepningen] The Pirate Bay utlovar en perfekt svensktextad kopia av Saló – Sodoms 120 sista dagar – men sen saknar den textning!
Lurendrejeri, om ni frågar mig. Webscam nr. 2.
Andra partier får helt enkelt gå längre. De skulle kunna få registrera ungdomar som medlemmar via dessas IP-adresser när de surfar in på olika partiers webbsidor eller bloggar som är knutna till ett visst parti. (Partierna får tillåtelse att hämta ut IP-adressen med hänvisning till rikets säkerhet.)
För små ungdomsförbund bör av naturliga skäl diskvalificeras från att använda metoden – exempelvis de som ligger under 3.000 medlemmar som SSU (2.040), Ung Pirat (1.284) och Grön Ungdom (1.205). Väldigt små som CUF och LUF (under tusen) måste dock tillåtas att komma med i systemet för att inte helt hamna utanför.
Extramaterial som skulle kunna erbjudas för att konkurrera med gratispartier kan vara bilder på partiledaren, partisekreteraren et.c., deras husdjur och eventuell båt (segel).
Men jag kan inte komma ifrån bilden av filatelisterna, böjda över sina små frimärken. Med pincetter, i labbrockar, med lite sprit för att torka av sina ”kära” märken. Och sen sitter de och smårunkar!
Man tar sig för pannan.
Klaus-Dieter Fliik
