Bröllopet är den stora nyheten och ger upphov både till både glädje hos många och funderingar om monarkins avskaffande hos få. Att behålla rester av gamla styrelseformer i ett statsskickens Skansen är faktiskt en mycket god idé. Idag finns det 29 monarkier kvar i världen, och Sverige kan stoltsera med en av dem.
Monarkin är populär bland svennebananfolket och inte många vill avskaffa den, som Per Gudmundson påpekar i SvD. De intelligenta människorna är helt enkelt för få för att kunna sparka ut kungen utan måste ge vika för tanter som läser veckotidningar, mansliknande borgerliga skribenter och liberaler som förtrollas av blänkande föremål (medaljer) och magiska ord (”kung”, ”prinsessa”).
Monarkin är inte problematisk. Däremot finns en annan fråga vi nu bör diskutera. Demokratin.
Demokratin försvinner
Demokratin, folkstyret, håller på att bli allt mer irrelevant när makten flyttas upp till överstatlig nivå inom EU där besluten fattas och sedan genomförs av medlemsländernas parlament.
Besluten håller på att bli allt lättare att genomföra eftersom den rätta politiken är den som passar marknaden. Detta leder till att Alliansens partier blir allt mer lika varandra, och att avstånden mellan blocken, åtminstone mellan Socialdemokraterna och Alliansen, krymper. Redan talar debattörer om att begränsa rösträtten eller att låta den handla om personer och inte idéer. Kanske ska vi ha en president så att valet står mellan två medelålders gubbar, that’s it.
Vi vill på tankesmedjan Limbo behålla demokratin. Den ger oss PR internationellt och gör att folk intresserar sig för det lilla landet i Norden. Men det är nu hög tid att även detta statsskick pensioneras och enbart får ceremoniell betydelse.
Agorakratin tar över
Agorakrati innebär att marknaden styr, och marknaden – det är vi. Nu ska vi avge vår åsikt inte bara någon gång ibland genom en revolution (som i en monarki) eller vart fjärde år genom ett val (som i en demokrati), utan i varje ögonblick vi köper eller säljer något. Därför behövs inga traditionella val eller politiker utan bara kunniga personer i EU som beslutar om de rätta åtgärderna.
När agorakratin genomförs fullt ut placeras demokratin liksom monarkin i statsskickens Skansen. I riksdagen fortsätter visserligen debatterna, men de har ingen som helst betydelse mer än som turistattraktion. Statsministern fattar inte längre några beslut utan ägnar sig åt att åka runt och lyssna på ”folket” vars förtroende han bär. Besöken beskrivs detaljerat i den kolorerade veckopressen.
Kom igen grinollar
Visst finns det folk som anser sig vara för sofistikerade för ett bevarande av resterna av demokratin, som tycker att den är otidsenlig och inte fyller någon funktion utan bara kostar pengar. Riksdagshuset skulle kunna användas som entreprenörscentrum och varuhus lika gärna öppnas av kändisar som av Statsministern.
Men hörni surpuppor, gaska upp er och kom med i leken! Släpp fram glädjen och läs damtidningar ni också om var Statsministern och Statsministerfrun varit på semester och med vem Statsministerns barn förlovar sig. Besök Riksdagen där fordom stora män regerade. Titta på tv-programmet om Statsministerfamiljens år på SVT.
”I morgon borde demokratin stå på tur” skriver Katrine Kielos i Aftonbladet. Och visst gör den det, men inte som hon menar. Utan på tur att sättas i statsskickens Skansen.
Klaus-Dieter Fliik