Anarki råder på Internet, menar ledaren i DN. Fildelningsanarki. Vi kan jaga en del filsnyltare som struntar i lagen med hjälp av IPRED och ACTA. Men bästa sättet att komma till rätta med anarkin är kanske att införa en skatt.
För att författare, musiker och filmare ska kunna producera konst måste de få betalt av de stora vinnarna på fildelning, Internetleverantörerna. Därför bör ”en sorts bredbandsskatt” införas.
Att införa en skatt för att understödja en industri som använder sig av föråldrade affärsmodeller är en sant liberal modell.
Vissa skatter bra
Det är en missuppfattning att vi liberaler avskyr all form av beskattning. Givetvis gillar vi liberaler inte skatter – om de går till cancersjuka och föräldralösa barn. Men om vi kan stödja de ofta underbetalda direktörerna på multinationella mediekonglomerat så är vi förstås redo att ställa upp. Vi liberaler tar ansvar för de blödande storbolagen!
Men låt oss inte vara naiva. Piraterna använder inte bara elektronisk kommunikation för att dela filer, även om det utgör den största delen. Många skickar USB-minnen, cd- och dvd-skivor till varandra med olagligt kopierade filer. Denna vämjeliga distribution kan öka om vi inför striktare kontroll av nätet.
Vi bör därför tänka oss en extra brevskatt för alla med brevinkast eller brevlåda. Brevskatten kan kompensera upphovsrättsinnehavarna för sina förluster.
Lärdomen i urleran
Tusentals år före vår tideräknings början genomgick sumererna en liknande utveckling som vi. Många stora sagoberättare förlorade sin inkomst när en grupp radikala sagobytare började skriva ner de stora berättelserna med kilskrift på lertavlor. Lera var gratis och nu kunde vem som helst utan någon kostnad sprida sagorna. Tavlorna lades i ”brännare” ungefär som i dag.
Plötsligt var myterna om gudarna inte längre förbehållna stora män som memorerade dem utantill. Fortsättningen är välkänd: berättarna dog i fattigdom och nöd, människornas minne försämrades, sagorna slutade skapas. Själva gudarna föll i glömska. Slutligen gick Sumer under.
Låt oss hindra att historien upprepar sig. Om ingen kan tjäna pengar på film och musik slutar människor vara kreativa. Försäljningen av kameror och musikinstrument upphör. Ingen mer bio, inga mer nya låtar produceras. Kommer ungdomen verkligen acceptera att för evigt titta på gammal film och lyssna på låtar inspelade innan år 2009? Kulturen urartar, kollapsar.
Historien upprepar sig.
Klaus-Dieter Fliik
