Skyldiga oavsett lagen

Oavsett lagstiftningen så är det inte tillåtet att tjäna pengar på andras upphovsrättsskyddade verk utan att betala för sig.

säger Monique Wadsted, Djävulens advokat och företrädare för filmbolagen (via projO), i samband med rättegången mot The Pirate Bay som fortsatte på tisdagen.

Vi kan alltså inte lita på lagstiftningen när det gäller att avgöra om någon begår ett brott eller inte. Ja, låt oss helt enkelt glömma om lagstiftningen är lämplig eller inte. Eller om de anklagade är skyldiga eller inte.

Lagstiftningen, vetenskapen – som utbildningsminister Jan Björklund (Fp) så förstjänstfullt visat – eller demokratin – folkomröstningar inom EU – kan inte stå i vägen för det vi vill göra.

För att ro skutan i land krävs en kapten som pekar med hela handen och skyddar oss från den förvirring som uppstått när vi byggt upp vårt ”samhälle”. Den blinda tilltron till lagar och regler, forskning och röster ur folkhavet synes mig ha gått lite väl långt. Jag har inte tid för någon sårad oskuld som efter en ”våldtäkt” med darrande röst snyftar om ”frihet” eller ”demokrati”!

Vi vet trots allt vad som är sant och vad vi vill. Jag vill gärna kalla det viljans triumf!

William von Pamp

Inför inrikespass

Invandrare som begår brott ska kunna berövas medborgarskapet, föreslår moderaterna Elisabeth Svantesson, Tobias Billström och Ulf Kristersson i DN och rapporterar SvD och Aftonbladet. Och kommentarerna låter inte vänta på sig.

Inga-Lina Lindqvist kräver i så fall jämlikhet, att även svenskättade brottslingar ska kunna förlora medborgarskapet. Javisst, det är väl bara rimligt. Detsamma kan sägas om var man ska få bosätta sig. Många invandrare vill bo där deras familj eller släktingar finns, vilket ju knappast är hållbart. Detsamma gäller vanliga svennebananer.

I vårt samhälle är rörlighet a och o. Vi kan inte räkna med att ”rota” oss på en plats, som man gjorde på den omoderna tiden – ofta med tragiska följder – incest, efterblivenhet, banjospelande, ”Är du kär i mig ännu, Klas-Göran”.

För att främja arbetskraftens rörlighet föreslår vi på tankesmedjan Limbo ett generellt förbud mot att bosätta sig där den egna familjen bor. Många väljer förstås redan nu en annan ort när de flyttar hemifrån. Men för att uppnå jämlikhet bör alla flytta någon annan stans så fort de fyller 20.

Redan från unga år måste de som vill vara medborgare i vårt fria och öppna samhälle lära sig att de inte kan bo där de vill. Givetvis går det lätt att komma undan genom att ”hälsa på” hos familjen under lång tid. Detta gör inrikespass nödvändigt, som talar om huruvida man har rätt att besöka en ort eller inte, och under hur lång tid.

”Komma hem med pengar på kvällen”
Precis som de tre moderaterna vill vi på tankesmedjan Limbo att barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet på morgonen och se dem komma hem med pengar på kvällen. För fast anställning hör inte framtiden till, arbete med betalning i handen för dagens insats är ett lämpligare system i den framtidsmoderna spetsekonomin.

Men när barnen är 20 är det alltså dags att lära sig att marknaden är hård och kräver att familjebanden kapas. Marknaden är givetvis också rättvis eftersom principen gäller alla, såväl gröna bananer som gula bananer.

Klaus-Dieter Fliik