Franskt lokalsinne

Två kärnvapenbestyckade ubåtar, en engelsk och en fransk, har krockat mitt i Atlanten, skriver DN, SvD och Aftonbladet. Samtidigt hotar Frankrikes president Nicolas Sarkozy med bojkott om han inte får sitta bredvid Natochefen Jaap de Hoop Scheffer vid militäralliansens toppmöte i april.

Händelserna visar att det verkligen är dags att Sverige blir medlem i Nato. Om vi står utanför har vi inget inflytande alls över bordsplaceringar och hur atomubåtarna kör runt i havet.

Kanske smäller det av mängder av kärnvapen när fransmännen krockar med nåt nästa gång och gör halva Atlanten radioaktivt, men är vi med i Nato så kommer vi svenskar med vårt ordningssinne i alla fall ha sett till att alla hamnat på rätt plats runt bordet där vi diskuterar saken.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Tack till Kurt för tipset om bordsplaceringen.

Existentialistisk zombie

Pillret som raderar minnet är nu en verklighet, skriver Aftonbladet efter Daily Mail. Med pillret kan man göra sig av med obehagliga minnen och börja ett nytt liv.

De holländska forskarnas genombrott öppnar exempelvis nya möjligheter för en effektivisering av arbetskraften. Filmen Paycheck beskriver hur en datoringenjör utför topphemliga uppdrag för sina klienter och raderar minnet efter varje jobb.

Genom att ge antiminnespiller till anställda ökas deras frihet då de inte längre behöver misstänkas för att smuggla ut information.

LÄTT FÖRVIRRADE PERSONER VARNAS: HÄR FÖLJER EN PLÖTSLIG ÖVERGÅNG

I Belgien anordnar man en skönhetstävling för hemlösa, skriver De Standaard. Vinnaren utses till Miss Hemlös och får bland annat bo ett helt år i ett hus.

Initiativet är lovvärt, men föreställ er vad man kunde göra med en hemlös som fick en megados antiminnespiller. Han eller hon skulle kunna börja om på nytt med alla dåliga vanor raderade.

En sådan hemlös eller existentialist blir, lite skämtsamt uttryckt, en ”zombie” som så att säga återuppstått från de döda (eller utanförskapet), men vars egna vilja är borta och alltså kan sättas att utföra vilka uppgifter som helst.

Existentialistiska zombies har många användningsområden och kan utnyttjas även för känsliga sysslor – jag tänker mig dörrvakt vid frimurarmöten et.c. – eftersom de knappast kan skvallra för utomstående.

Användningsområdena för antiminnespillret är förstås oändliga. Drömmar, drömmar …

Klaus-Dieter Fliik

Bra döda granar

Någon dödar granar i Delsjöreservatet i Göteborg, rapporterar GP, GT och Aftonbladet. Mer än 2.000 granar har skadats med en vajersåg vilket leder till att trädet dör.

Varför detta tas upp som ett problem är svårt att förstå. Det är inte bara i stadsområden som vi bör rensa upp från onödiga träd. Grandödaren är förmodligen en kommunanställd som utvidgat sitt verksamhetsområde, som insett att det inte är nog att hugga ner farlig växtlighet runt våra bostadsområden.

Låt oss inte vara naiva. Även ute i den så kallade ”naturen” är många träd sjuka och i behov att tas ner innan de skadar folk. I de stora hotande trädens skugga springer joggare, rastar hundägare sina djur, leker barn och onanerar skogsrunkare sina stridskukar. Knäcks en gren kan den lätt döda eller skada en lem.

Grandödaren borde få en medalj för att han på på sin egen fritid rensar bland sjuka träd och gör naturen snygg och trygg. Han är raka motsatsen till terrorister som Asfaltsdjungelns indianer som släpper luft ur däcken på stadsjeepar och till fransmannen Elzéard Bouffier som helt på egen hand ägnade sitt liv åt att plantera hela skogar.

Första gången jag hörde Elzéard Bouffiers berättelse fick jag kalla kårar: hur kan en människa vara så galen att han genomför ett sådant vansinnesprojekt utan betalning? Jag undrade om han var en student på den franska motsvarigheten till Konstfack som gjorde det på ren djävulskap för att skada människor. Nej, värre: konstfackeleverna ger sig på den offentliga sektorn, vilket är en god sak, medan trädplanteraren ville skada enskilda individer, kanske entreprenörer.

Först när jag fick veta att författaren Jean Giono hittat på Bouffier kunde jag andas ut.

Tur att det inte finns sådana galningar i verkligheten.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol