Frihetstalibanerna och kopimistsekten

På måndag inleds rättegången mot The Pirate Bay. Slutet för piraterna är nära, för piraterna som undergräver respekten för den privata äganderätten. Men det talas alldeles för mycket om rättigheter hit och dit. Vi borde i stället tala om ägandeskyldidighet.

Advokaten Monique Wadsted som företräder Hollywoodbolagen i Sverige säger i DN att de som stöttar piraterna är en liten sekt, ”kopimisterna”. Någon bred förankring har stöld inte bland ungdomar.

Men det är inte bara sektmedlemmar som stöttar piraterna, utan även frihetstalibaner som Oscar Swartz. Personer som vill föra oss tillbaka till den mörka medeltiden och, genom att tillåta fri distribution av musik, göra världen tyst.

Frihetstalibaner och sektmedlemmar – ja, det är en just ett skönt gäng.

Tankarna går osökt till den japanska sekten Aum Shinrikyo som tillverkade egen nervgas som släpptes ut i Tokyos tunnelbana. De piratvänliga sektmedlemmarna i Sverige är som bekant lika förvirrade i sin kombination av mystiska idéer om frihet och ett utopiskt rike där allt är gratis. Sådana religiösa idéer är farliga. Mycket farliga.

Samtidigt är kopimisterna förslagna och tekniskt kunniga. Kunniga nog att framställa massförstörelsevapen. Galna nog att distribuera dem fritt till personer som är villiga att använda dem.

Tänk er nu en kombination av Aum Shinrikyo och talibanerna, av Shoko Asahara och Usama bin Ladin.

Eller kopimister och frihetstalibaner.

Håret reser sig på huvudet.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Personlig integritet ingen mänsklig rättighet

I Finland ska företag kunna kräva att anställda klär av sig innan de går hem, tycker kommunikationsminister Suvi Lindén enligt DN. Men ”Tydligen är det inte tillåtet” säger hon nu, skriver Vasabladet.

Arbetstagare kan exempelvis smuggla ut information på en minnespinne. Men vad säger att minnespinnen göms undan i kläderna? Dagliga kavitetsundersökningar på anställda är nästa naturliga steg. Har man kavitetsundersökningar i fängelser och på psykiatriska anstalter så är det väl bara naturligt att det finns även på arbetsplatser. För, undrar jag, vad är skillnaden?

Vi skrev om detta i Augsburg, jag menar augusti, 2008 och nämnde att kvinnor använt sin vagina till att gömma de mest underliga föremål. En hushållerska stoppade exempelvis in smycken som hon stal från sin arbetsgivare.

”Muskoll”
Kavitetsundersökningar rekommenderas till alla som använder sig av hushållsnära tjänster. Innan städerskan lämnar huset bör både anus och slida noggrant genomsökas. För att avdramatisera proceduren kan man kalla den ”muskoll” och små överträdelser, som kanske ända från början är en ”katt- och mus-lek” mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, kan resultera i ”risning”, dynamisk smisk på lilla ändan. Företagsledare har mycket att lära av gamle Hans Scheike.

Tyvärr kan förslagna arrrbetare ändå smuggla ut minnespinnar – de är numera så små att det inte är några problem att svälja dem. Många anställda är dessutom så dumma att de tror att USB-minnen är karameller och äter dem av misstag.

Tankesmedjan Limbo föreslår av denna anledning att arbetsgivare får laglig rätt att ge anställda kräk- respektive laxermedel för att vara säker på att inget blivit svalt. Givetvis är åtgärden helt frivillig från företagarens sida och kan behöva upprepas extra intensivt på vissa element.

Kroppsvisitering under arbetstid är inte heller utesluten, skriver DN. När inspektören kommer är det alltså bara att lyfta kjolen eller dra ner byxorna och böja sig fram.

Personlig integritet är faktiskt ingen mänsklig rättighet om man väljer att ha ett arbete. Och alla ska jobba. Kapitalismen är faktiskt allvar och ingen lekstuga. Att leka demokrati, mänskliga rättigheter och syssla med liknande gratisaktiviteter får man faktiskt göra på fritiden.

Klaus-Dieter Fliik