Maud Olofsson har inte blivit kärnkraftskramare, skriver P J Anders Linder i SvD. Och hur rätt har han inte i det! Som Olofsson sade i Gomorron Sverige på fredag så innebär beslutet att tillåta nybyggnation av kärnkraftverk att det blir svårare att bygga kärnkraftverk. Hon har inte ändrat åsikt och slutat vara motståndare till kärnkraft även om hon godkänner och tycker att det är bra för miljön och för hennes barnbarn att det byggs kärnkraftverk.
Nu kan vi äntligen bygga maskulint potenta kärnkraftverk som pumpar ut kraftel via ledningarna till svenska hem och industrier. Tack vara ett historiskt beslut av Alliansen, som är historiskt inte bara i Sverige utan internationellt och sannolikt även interstellärt. Intergalaktiskt?
Ja, jag vill gärna tänka mig att företagare även på Alfa Centauri ser ner på lilla jorden och ler och tänker, ja, lille bror, du har kommit en lång väg från stenyxan. Det börjar bli dags för oss att fylla våra tefat med provianter och komma och hälsa på. (Jesus följer med.)
Men osäkerheten består och självfallet talas det om en ny folkomröstning. En del tror inte på att kärnkraften kan frälsa oss och för vissa blöjcenterpartister är det en sorgens dag.
Alternativ: andning
Men vad är miljövännernas alternativ? Att vi ska andas i händerna när vi börjar frysa? Ja, det är faktiskt andning de vill satsa på!
På Liverpool John Lennon Airport i Storbritannien är man i färd med att sätta andningskraft i verket, skriver Live Science. En ”Eco-box” fångar in den koldioxid som resenärer andas ut och konverterar den till bränsle. Redan inom ett år kommer tekniken att generera vinst (dock ska påpekas att vinst inte är allt här i världen, och att kärnkraftsvinst har stake i motsats till miljömjäkig avkastning).
Andas på marknaden
Men jag försöker alltid se det positiva även i de allra sämsta förslagen. Våra andedräkter kan nämligen äntligen komma ut på marknaden och få ett värde. Vi kan börja handla med andning och de som andas flitigast har förstås pengar att tjäna!
Men problemen är svåra att bortse från. Exempelvis måste vi hitta ett sätt att övervaka vars och ens respiration för att kunna mäta produktiviteten. En nationell andningsdatabas måste byggas upp där data från alla och envar matas in.
Alla kan dra sitt strå till stacken, men de som andas lätt och ytligt, exempelvis på grund av sjukdom, får givetvis räkna med sänkta bidrag från staten för att uppmuntra dem att andas kraftigare och djupare.
Skattelättnader för de personer som andas mest och alltså bidrar mest till elproduktionen är en tänkbar lösning för att uppmana alla att exhalera mera. Årets bästa andare bjuds in på middag med näringsminister Maud Olofsson.
Robotar kräver kärnkraft
Andningskraft i all ära. Visst kanske den blir lönsam på Liverpool John Lennon Airport. Men det är ju ärligt talat inte särskilt hållbart. Kan man räkna med att folk alltid kommer att andas?
Frågan är inte irrelevant. En dag kommer som bekant medborgare av kött och blod att bytas ut mot robotar som både kan arbeta och konsumera med högre effektivitet. Bytet till den ”mekaniska ekonomin” är nödvändig för att tillväxten ska kunna tryggas.
Robotar är dessutom inte känsliga för eventuell strålning och skulle inte ha tålamod med veka och kvinnliga, kort sagt svaga, så kallade ”miljövänliga” energiformer. Om vi inte vill att hela vårt samhälle ska försvagas måste vi satsa på manlig kraft. På kärnkraft som levererar ”stark” el som garanterat får hjulen att snurra.
Försök andas på ett hjul och se hur det går!
Klaus-Dieter Fliik
