Sopstrejk har brutit ut i Stockholm, skriver SvD, DN och Aftonbladet. Försämrade arbetsvillkor har lett till en vild strejk som får staden att svämma över av sopor. Efter en upphandling med Stockholms stad får renhållningsarbetarna sänkt lön och längre arbetsdagar på en och samma gång.
Personlig service
Vi tror att orsaken ytterst inte handlar om några småslantar hit och dit eller att sopgubbarna äntligen får jobba för sin lön, utan om dagens anonyma samhälle. För mellan sopslängaren och renhållningsarbetaren finns numera ingen personlig kontakt. Inget möte ansikte mot ansikte. Ingen mänsklig värme.
Därför föreslår tankesmedjan Limbo idag ett system med hussopgubbar. Valfrihet är ett nyckelord i den liberala filosofin och därför ska varje medborgare i landet själv få välja sopgubbe. Därmed upprättas en personlig kontakt som ökar trivseln både bland folket och bland skräphämtarna. Sophämtningen kan bli en mysig stund för båda parter och livslånga vänskaper inledas över en kopp kaffe på trappan, precis som det var förr i tiden. [1]
Systemet innebär att hussopgubben har personlig uppsikt över sin kunds sopor, från hämtning till dumpning på soptipp. På detta sätt försäkras en högkvalitativ service med garanti för att påsar inte spräcks och att tidningsmurvlar motas undan från att rota upp skandaler med sina snuskhungriga näsor. Uppstår ändå något fel kan kunden alltid byta renhållningsarbetare.
Nationell sopdatabas
För att systemet ska fungera krävs förstås övervakning av soporna.I Storbritannien hade redan 2006 en halv miljon sopkärl i hemlighet utrustats med RFID-chip för att kontrollera varje hushålls skräp. När sopbilen återvänder från sin runda tankas all information om alla hushåll in i en centraldator. Systemet är bra, men inte fullkomligt.
RFID-chip bör fästas vid varje påse och skräpbit och registreras i en nationell sopdatabas. Precis som breven på posten ska varje sopa kunna följas från hem till slutdestination.
Hussopgubbesystemet och RFID-märkning av sopor är ett litet steg i riktning mot ett friare samhälle, bort från det socialistiska system utan valfrihet i sopfrågan. Luften blir lättare att andas, hoppet återvänder till folks ögon.
Och vad är alternativet?
Betänk detta: Lars Ohly som sopminister. Smaka på den.
Klaus-Dieter Fliik
[1] En av Sveriges förnämsta societetsdamer, en fru ”A”, stod under första halvan av 1900-talet inte bara på vänskaplig fot med en sopgubbe, utan hade till och med ofta oralsex med honom inuti en container. När hon kom hem och luktade sopor förklarade damen alltid för sin make att hon deltagit i välgörenhetsarbete i slummen.
