Kärnkraften kan åter byggas ut, rapporterar SvD, DN och Aftonbladet, efter Alliansens ”historiska” överenskommelse i frågan. Maud Olofsson förklarade sitt partis omsvängning med följande ord:
Centerpartiet har inte ändrat åsikt när det gäller kärnkraften men vi kan leva med att kärnkraften under överskådlig tid kommer att vara en del av svensk elförsörjning. (1)
Att inte ändra åsikt om att vara motståndare till kärnkraft betyder alltså att man aktivt samarbetar om att kärnkraften ska finnas kvar under de närmaste hundra åren eller så.
Orsaken till att borgerliga partier vill satsa på kärnkraft är förstås inte för att den skulle vara miljövänlig eller för att den skulle leda till att elproduktionen ökar. Då missförstår man oss borgare och tror att vi skulle vara kyligt rationella när vi snarare följer hjärtat. Kärnkraft är inte miljövänligare eller lönsammare än vindkraftverk, leder inte till ökad elproduktion och antagligen inte ens till lägre priser.
Varför vill då Alliansen ha kärnkraft?
Orsaken är förstås att kärnkraft är så hi-tech och ser bra ut i Sveriges CV, precis som det skulle vara så himla fint med skyskrapor i Stockholm som borgerliga representanter är så förtjusta i att svärma för.
Kärnkraften är i grunden alltså en symbolfråga och en imagefråga. En enskild borgare vill ha en fin bostadsrätt och en fin bil med många hästkrafter under huven: image. Borgare i grupp vill ha skyskrapor och kärnkraftverk.
Därför glädjer det oss på tankesmedjan Limbo att Centerpartiet nu bestämt sig för att sparka av sig de bondska träskorna och ta av sig lusekoftan för att under inflytande av stureplanscentern ta klivet in i moderniteten.
Det är detta som är historiskt. Att partiet gått från Bondepartiet över Landsbygdspartiet Centerpartiet till att äntligen skaffa sig en stureplansstyle.
Välkommen till storstan, kusinen från landet!
Klaus-Dieter Fliik
(1) Bl.a. i Nordegren i P1, vid ca. 23:10
