Toppbetyg 2009 men IG 2010

Regeringen är populär, rapporterar SvD, DN, HD och Expressen. Mer än hälften av ungefär 1.000 tillfrågade svarade att de tyckte att regeringen gör ett bra jobb. Alliansen får toppbetyg, men risken är ändå att slutbetyget inte räcker för att bli godkänd 2010. Hur undvika valförlust?

Alliansens problem har tidigare varit att nå fram med sin information om att politiken är bra. Och fortfarande tycker alltså ungefär hälften av Sveriges befolkning inte att regeringen gör ett bra jobb.

Så hur ska man nå ut bättre? Svenne Banan läser inte tidningar, och om han gör det så är det bara om det handlar om dokusåpor och kändisskandaler. Alliansens planerade tidning som ska komma ut tre gånger om året är dömd att misslyckas. Och vad värre är: genom den så kallade ”bloggosfären” blir han lätt en del av en digital lynchmobb som med rättshaveristiskt antietablissemangshat piskar fram villebråd och jagar det för att sedan slita det i stycken. (Bloggarna måste parentetiskt sagt liksom rasister o.dyl. granskas bättre av medierna.)

Men ett intressant initiativ har nu tagits i Belgien. Kommunen Nijlen i provinsen Antwerpen ska i framtiden meddela sina beslut på ölunderlägg som delas ut till caféer och barer, rapporterar Gazet van Antwerpen. På så sätt kan Jan med kepsen – motsvarigheten till Svenne Banan – enkelt ta del av alla positiva framtidsreformer medan han sitter på puben.

Idén är närmast genial och bör snarast kopieras av Alliansen. Några korta meningar ryms på ölunderläggen och förklarar att alla har fått mer i plånboken och att utanförskapet har minskat, och så vidare, budskap som alltså förstärks av ölen.

Nu kan Svenne med gott samvete gå till krogen. Han vet ju, liksom Jan med kepsen, att han blir smartare när han beställer en öl.

Klaus-Dieter Fliik

Konsten att ta blodprov

Jag brukar inte skriva om personliga upplevelser så ofta. Men det här måste ni bara höra. Det är en sann historia.

Jag skulle ta ett blodprov. Första gången höll läkaren på i två timmar och stack mig över hela kroppen för att ta provet, utan att lyckas. Så jag fick en ny tid, men det misslyckades också. Jäkla svårt det där med blodprov, det är många läkare som är så där osäkra på det.

Så under tredje besöket och försöket i onsdags så var det också på väg att misslyckas. Till slut sa han

- Vi får gå in i huvudet.

Phu! Jag vet inte, det ”surrar” i skallen nu, men blodprovet är i alla fall taget. Nästa vecka ska jag opereras av samma läkare. Han ska gå in i huvudet för en hjärnoperation och få bort surret. Hoppas det går bra! Wish me luck!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Update: Martin Sandberg på Svenskläraren har märkligt nog hittat en liknande händelse hos Liza Marklund (Årheim 181f, Gömda 1995, 207).

Jag förstår förresten inte att folk i den mytiska bloggosfären öser ut sin ilska och misstro mot Liza Marklund. De – det finns inga journalister i bloggosfären – missförstår journalistiken, precis som de gång på gång missförstod FRA-lagen. Så många missförstånd i bloggosfären, så mycket okunnighet, så mycket ilska, så mycket misstro som leder till ett mobbningsdrev där publiken vill se blod. Och inte bara ett litet blodprov.

Jag tycker för det första inte att någon ska skriva om journalister som hittar på saker och säger att de är sanna, och för det andra definitivt inte flera personer, för då blir det ett drev. Ni bloggare kan gärna diskutera andra saker, men inte journalister och inte framgångsrika kvinnor som gör fel.

Pinsamma politiker ersätts med tjänstemän

Terroristerna vinner om datalagringsdirektivet genomförs, menar Camilla Lindberg (fp) och Erik Josefsson (v) i Expressen. Paret skriver att ”den personliga integriteten går förlorad i allt större utsträckning”.

Artikeln kommer givetvis inte innebära att riksdagsledamoten Camilla Lindberg röstar nej till direktivet när det väl blir allvar. Trots att Lindberg är emot direktivet och trots hon menar att det innebär en seger för terrorister och en vinst för socialdemokrater.

Christopher Kullenberg på bloggen Intensifier skriver att ”sömngången mot kontrollsamhället har inletts”, den går på ”autopilot” och politikerna tänker inte utan upprepar sina mantran om att det inte handlar om massövervakning.

Att politiken genomförs på autopilot anser förstås vi på tankesmedjan Limbo är utmärkt, eftersom den rätta politiken är uppenbar och inte behöver eftertanke. Däremot börjar politiker som Camilla Lindberg och andra bli pinsamma när de talar om personlig integritet. Svenne Banan tror inte på dem.

Även andra riksdagsledamöter beter sig olämpligt. Sven Otto Littorin (m) rusar plötsligt ut från sin arbetsplats för att han känner sig kränkt av ett påhopp. Fredrick Federley (c) gråter i talarstolen.

Politiken fungerar uppenbarligen utmärkt, men politikerna mindre bra. Systemet går på autopilot och känslomässiga politiker kan förstöra den logiskt rätta politikens genomförande.

Vi föreslår därför att neutrala tjänstemän ersätter traditionella politiker i riksdagen. Tjänstemännen trycker på rätt knapp och läser upp tal och debatter, replik för replik, som de före detta politikerna skrivit i lugn och ro på sina rum.

Riksdagen blir något av en kyrka med sansade och städade ritualer där tjänstemän också läser upp mantran om integritet och individens frihet. Vad orden verkligen betyder har inte längre någon vikt, men ingen är upprörd eftersom det är en renodlad ritual.

I den heliga kammaren kan den sorg som Kullenberg skriver om få sin utlösning i tårar, som gör åhörarna pömsiga så att de kan sova gott och vakna upp till en ny dag i Utopia.

Klaus-Dieter Fliik

EU vill RFID-chippa alla brev

Vår digitala kommunikation övervakas allt mer, exempelvis av FRA och genom datalagringsdirektivet. Något liknande ska givetvis inte ske med brev som skickas med posten. Det skulle vara absurt, något som Stasi sysslade med i det gamla Östtyskland.

Men nu tycker EU-kommissionen att alla brev i unionen ska förses med RFID-chip för att inget ska komma bort, skriver EurActiv (tips via Opassande).

Och när EU-kommissionen beslutat sig för att RFID-chippa alla brev och följa dem från brevlåda till brevinkast så kommer svenska politiker att säga vad? Att vi måste genomföra systemet så klart.

Och när alla pappersbrev är RFID-chippade kommer man vilja att uppgifterna lagras. Uppgifter som givetvis bör göras tillgängliga för polis och andra myndigheter. Sociogram, någon?

EU ser framför sig ett ”Internet of Things” när alla produkter förses med RFID-chip. Mängden information som kan samlas in om människor ökar exponentiellt. Och om den kan samlas in så kommer den att samlas in. Då blir det möjligt att inte bara kartlägga människors elektroniska kommunikation utan även vardagliga handlingar.

På så sätt kan man givetvis få mycket nyttiga uppgifter, en galax av information som kan användas för att finjustera medborgarna så att systemet blir maximalt effektivt. För ditt och mitt bästa.

Vad spelar det då för roll att forskare säger sig snart kunna skapa en osynlighetsmantel? Tekniken öppnar snarare möjligheten för osynliga RFID-chip.

Fredrik ”Flipper” Filén

Männen bakom Marklunddrevet

Jante är en man, menar Hanne Kjöller i DN. Hon ”tycker sig se” att de som jagar Liza Marklund främst är män. Män som hatar kvinnor som fått framgång.

Men den som främst drivit frågan mot Marklund är Monica Antonsson, som skrivit en hel bok om Gömda. Henne nämner inte Kjöller. Inte heller nämner hon Åsa Linderborg, som kritiserar Marklund i Aftonbladet, eller Isobel Hadley-Kamptz som gör det i Expressen. Tidningsutgivarnas vd Anna Serner tycker att författaren ska träda fram och svara på frågor.

Marklund försvaras av Jan Guillou, Jan Myrdal, Leif GW Persson och av Niclas Lövkvist i en artikel på Newsmill. Jonas Gummesson stoppade ett inslag på TV4 om saken, påpekar Hadley-Kamptz.

Men ändå tycker sig Hanne Kjöller se män ”som krälar upp ur sina hålor och med fradga i mungipan” som angriper Liza Marklund för ”någon felaktig kommatering”. Och givetvis har hon rätt.

Marklund attackeras av självgoda bloggare för att de hatar journalister och av män för att de hatar kvinnor. Men en aspekt som inte tagits upp är att de flesta av de som jagar författaren är brunhåriga. En blondin får liksom inte vara framgångsrik och smart, det strider mot de brunhårigas med mörka ögon världsbild.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Kvinna, se upp för ditt bolag

Delar av hjärnan krymper för kvinnor som behandlas med klimakteriehormon, rapporterar SvD och Aftonbladet och Aftonbladet. En amerikansk studie visar att behandlade kvinnor riskerar demens och minnesstörningar.

Om männen inom läkemedelsindustrin bara kunnat se in i framtiden så hade dessa effekter kunnat undvikas. Karin Olsson skriver i Expressen om att kvinnor tar mer läkemedel än män, vilket beror på att medikamenter tvingas på det vekare könet. Kvinnor kan nämligen inte själva säga nej eller göra egna bedömningar.

Hjärnan krymper också av alkohol, även måttligt intag, och effekten är kraftigare på kvinnor.

Orsaken till att kvinnor ges alkohol är ofta för att ”normalisera” dem och göra dem mer ”villiga” till sex. Kvinnor ses som passiva som måste ”smörjas” med alkohol för att de ska bete sig på önskat sätt. I andra fall har kvinnor ansetts som ”bräckliga” och givits alkohol för att ”lugna nerverna”.

Och nu riskerar vi kvinnor demens för all alkohol vi förmåtts att dricka.

Vi kan naturligtvis inte råda kvinnor att sluta dricka vin och sprit. För i motsats till östrogenbehandling kan man ju inte klara sig utan alkohol. Demens är faktiskt något vi får acceptera för att ha kul.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Pöbeldrev i bloggträsket

Liza Marklund jagas av ett bloggdrev, menar PR-konsulten Niclas Lövkvist i en artikel på Newsmill. I sin bok Gömda har Marklund utgivit sig för att berätta en sann historia, vilket den inte är.

Drevet visar onekligen bloggpöbelns okunnighet. Bloggarna har redan tidigare visat sitt bristande grepp om det svenska språket genom sina särskrivningar. Och nu visar det sig att de i sin naivitet tolkar försättsbladets ord ”Detta är en sann historia” som ”Detta är en sann historia”.

På bokens försättsblad står vidare att berättelsen ”finns bekräftad i hundratals dokument hos svenska och utländska myndigheter”. En van bokläsare tar förstås detta med en nypa salt. På Piratförlagets sajt finns en sida om karaktären i boken med rubriken ”Fakta Maria Eriksson”. ”Fakta” betyder förstås inte nödvändigtvis ”fakta” utan det kan vara sant eller påhittat.

Bloggarnas naivitet i fråga om begrepp som ”sanning” och ”verklighet” är nästan lite gullig. För det finns ingen absolut sanning som återger verkligheten (och verkligheten existerar ju inte). Därav följer att det inte finns någon absolut lögn heller. Alltså kan en journalist som berättar en ”sann historia” hitta på vad han eller hon vill. Det spelar liksom ingen roll.

Vi verkliga människor som lever i verkligheten och läser verkliga böcker förstår verkligheten bakom böcker som återger verkliga händelser. Mitt råd till er nätaktivister som inte läser böcker utan lever i den overkliga internetosfären är att pröva på att leva i verkligheten. Kanske förstår ni då att det inte finns någon verklighet.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Folkpartiet + EU = sant

Svenskarna är inte tillräckligt entusiastiska inför EU. Man kan fråga sig om det hör hemma i ett modernt, demokratiskt samhälle att hysa ljummenhet och kritiska tankar mot överstatliga organisationer. Var är glöden, var är EU-flaggorna, varför visslar inte kreti och pleti EU-hymnen medan de glada spankulerar fram längs avenyn i förvissning om att ministerrådet för jordbruk och fiske även denna soliga dag på ett effektivt sätt smugit igenom beslut – som någon någonstans fattat – som garanterat är bra för honom eller henne?

Läs veckans kolumn i Arvid Falk om det enda partiet i Sverige som har den rätta okritiska kärleken till EU.

Klaus-Dieter Fliik

Galenskapen frodas i Danmark

Danska hasselmöss har fått en bro för 18 miljoner kronor, rapporterar Berlingske Tidende. Med hjälp av bron ska de kunna gå över motorvägen vid Svendborg. Och nu ska danskarna satsa en kvarts miljon till för att ta reda på om mössen använder bron.

Ett exempel så gott som något på att danskarna är fullkomligt stolliga. Frågan man bör ställa sig är om de galna svennebananerna ursprungligen härstammar från Danmark. Och vad är nästa steg? Speciella gångbroar för råttor så att de får lättare att ta sig mellan bostadshus och livsmedelsbutiker?

I Danmark frodas också prostitutionen, skriver SvD. Trots att den är avkriminaliserad är det 14 procent av männen som köper sex – samma siffra som i Sverige och Norge med förbud. Hanna Wagenius påpekar att prostitutionen i Sverige inte minskat, trots sexköpslagen. Vad underligt, vi var många som trodde att en lag över en natt skulle kunna få bort världens äldsta yrke. Jag förstår ingenting!

Men trots detta måste vi stå erigerade mot den danska galenskapen. Här ska inte byggas broar för möss, som utrustas med ”bittesmå” sändare för att studera hur de springer omkring och skitar ner vid motorvägen. Här ska inte sexköp vara tillåtet.

För övrigt tror jag inte på forskarnas ”siffror” som presenteras av Socialstyrelsen. Det är samma forskare som bygger broar, dockhus och små hybridbilar åt möss och tar ”bittesmå” blodprov från skadedjuren – och vem vet, kanske utför blodtransfusioner på krypen.

Nu har jag hört nog. Stoppa galenskaperna innan de sprider sig söderifrån. Varna vänner och bekanta för danskar.

DANSKDJÄVLAR!!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Mitt långfinger är längst

Längre ringfinger än pekfinger leder till framgång på börsen, rapporterar DN, Sydsvenskan och e24. Hög exponering av manligt könshormon under fosterstadiet påverkar nämligen både hjärnans utveckling och fingerlängden.

Men det är mer än börslycka som kan förutsägas genom att mäta fingrar. En studie vid University of Bath visade att fingerlängd kunde användas för att förutsäga hur sjuåringar skulle klara sig på matematik- och språktest. Längre ringfinger innebar att barnet var bättre på matematik, kortare ringfinger att det var bättre på språk.

Metoden att mäta fingrar är både begriplig för oss liberaler och enkel att sätta i bruk. Under 1900-talet försökte vi mäta människors förmågor genom skallformen – frenologi – men vi förstod inte att det var fel del av kroppen vi tittade på.

Fingermetoden är alltså ett genombrott i den objektiva bedömningen av människor. Och det är bråttom! Dessutom tror jag att EU:s ministerråd för jordbruk och fiske beslutat att vi måste börja praktisera mätmetoden.

Alla barn får alltså sina fingrar mätta när de börjar skolan. Flickor och pojkar med långa ringfingrar placeras i elitklasser för matematik och entreprenörskap, medan de som har korta ringfingrar får en förkortad utbildning och sätts under särskild observation. Dessa barn har ju redan en viss språklig begåvning, men att utveckla den utöver en viss nivå är förstås onödigt.

Resultat: studieresultaten förbättras och spilltid elimineras. Alla sorteras in i rätt fack.

Man kan också tänka sig en ny hälsning i form av att handflatan visas upp: då kan alla se om man tillhör den nyttiga samhällsdelen – entreprenörerna, de framgångsrika, risktagarna – eller den onyttiga – icke-entreprenörerna, de misslyckade, de som inte tar risker.

Fredrik ”Flipper” Filén