Jag brukar inte skriva om personliga upplevelser så ofta. Men det här måste ni bara höra. Det är en sann historia.
Jag skulle ta ett blodprov. Första gången höll läkaren på i två timmar och stack mig över hela kroppen för att ta provet, utan att lyckas. Så jag fick en ny tid, men det misslyckades också. Jäkla svårt det där med blodprov, det är många läkare som är så där osäkra på det.
Så under tredje besöket och försöket i onsdags så var det också på väg att misslyckas. Till slut sa han
- Vi får gå in i huvudet.
Phu! Jag vet inte, det ”surrar” i skallen nu, men blodprovet är i alla fall taget. Nästa vecka ska jag opereras av samma läkare. Han ska gå in i huvudet för en hjärnoperation och få bort surret. Hoppas det går bra! Wish me luck!
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Update: Martin Sandberg på Svenskläraren har märkligt nog hittat en liknande händelse hos Liza Marklund (Årheim 181f, Gömda 1995, 207).
Jag förstår förresten inte att folk i den mytiska bloggosfären öser ut sin ilska och misstro mot Liza Marklund. De – det finns inga journalister i bloggosfären – missförstår journalistiken, precis som de gång på gång missförstod FRA-lagen. Så många missförstånd i bloggosfären, så mycket okunnighet, så mycket ilska, så mycket misstro som leder till ett mobbningsdrev där publiken vill se blod. Och inte bara ett litet blodprov.
Jag tycker för det första inte att någon ska skriva om journalister som hittar på saker och säger att de är sanna, och för det andra definitivt inte flera personer, för då blir det ett drev. Ni bloggare kan gärna diskutera andra saker, men inte journalister och inte framgångsrika kvinnor som gör fel.
7 svar so far ↓
Nemokrati // 18 januari 2009 vid 1:17 f m |
Särskilt viktigt är det att inte diskutera kvinnor som försvaras av Jan Guillou, då detta kan gå illa. Det vet ju alla vi som var klasskamrater med honom på Stjärnsund. I år har vi fått löpa gatlopp och bära hundhuvud bara för att vi försökte lära honom lite vett och hyfs.
Ledsen för det här med ditt blodprov, men du skall se att det ordnar sig, bara de får gå in och reda upp lite. Kanske blir allting ännu lite klarare då (om något sådant öht är möjligt i kristallklarhetens rena källa).
Bonga-bonga // 19 januari 2009 vid 3:47 f m |
Apropå Jan Gillou,”Häxornas försvarare”, hokus-pokus, halla-ballo, sanna historier och Storbrittaniens sista dömda häxa, Helen Duncan, dömd 1944 med en lag från 1722.
Se nedanstående länkar:
1/http://www.spiritencounters.co.uk/helenduncan.html
2/ http://www2.hemsida.net/kiremaj70/nyheter/meddel.asp?medid=423&kategori=12
2006-10-24
Woo hah: Mediaansvaret och dess nya vakthundar « Mårten Schultz. // 19 januari 2009 vid 1:02 e m |
[...] utan ett tecken på att det idag finns människor som vill att även mediamakten skall granskas. Idag går det inte att som företrädare för den mest omedelbart påverkande makten kunna gömma …. Det är sunt. För här behövs fler granskare, fler vakthundar, fler väktare på [...]
Bonga-bonga // 20 januari 2009 vid 2:09 f m |
Ytterligare tre länkar om Storbrittaniens sista dömda häxa, Helen Duncan, som 1994 dömdes till nio månaders fängelse med en lag från 1735 (mindes och skrev fel, eller fick fel uppgift i tidigare bifogade länk, har inte brytt mig om att kolla vilket av alternativen):
För den som eventuellt har intresse av att få perspektiv på historien och hur lagar (oavsett ålder) kan användas:
1/ http://www.spiritualist.tv/news/mar08/helen-duncan.html
”HOME SECRETARY
Let me have a report on why the Witchcraft Act, 1735 was used in a modern Court of Justice.
What was the cost of this trial to the State, observing that witnesses were brought from Portsmouth and maintained here in this crowded London for a fortnight, and the Recorder kept busy with all this obsolete tomfoolery, to the detriment of necessary work in the Courts.
Winston Churchill (3rd April 1944). ”
2/ The Barham Conspiracy
This article first appeared in the December 2004 issue of World War II magazine.
http://webatomics.com/jason/barhamconspiracy.html
3/
http://www.clan-duncan.co.uk/hduncan.html
badlandshyena // 20 januari 2009 vid 2:10 f m |
Det börjar bli tämligen off-topic. Det här är ju precis en sådan sak man kan ta upp på en egen blogg, men som inte funkar alls som kommentar.
BH
Bonga-bonga // 20 januari 2009 vid 3:05 f m |
Visst, ”point taken”, som det heter i den anglofierade blogossfären…
Tyckte bara att just denna dam och extremiteten i det hela var intressant (en 209! år gammal häxlag som används 1944), i relation till mediadrev, diverse häxprocesser, och så kallat sanna historier .
(Det skulle vara intressant att se en sann historia, som inte uttryckts i ord, vare sig skriftligen eller muntligen, i vare sig litterär eller i akademiskt vedertagen form. Och hur den då skulle ta sig uttryck. Pantomimiskt kanske? En Gillotin är ju in heller särskilt litterär, i sin rent konkreta yttre form, så en sådan kanske kunde duga som uttryck för sanning, eller sann historia? Huru mima en gillotin? Jo, det går nog faktiskt att göra det, om än med hjälp av litterära markörer av vad föreställningen ska antas handla om vid affischering etcetera. Fast nu svävar jag kanske ut lite väl mycket i mina funderingar, men
”sann historia”
??????????????????????????????????????????
VEM / VILKA ska avgöra det?).
Mvh Bonga-bonga
badlandshyena // 20 januari 2009 vid 3:06 f m |
Visst är det intressant. Men det finns mycket som är intressant. Presenterat som bloggpost funkar det. Som kommentar blir det bara off-topic.
BH