En sökning på Google genererar 7 gram koldixoid, skriver Times Online och rapporterar Aftonbladet. Uppgiften har tagits fram av en forskare vid Harvard University. Att bara titta på en webbsida ger 0,02-0,2 gram CO2. Har man dessutom datorn påslagen medan man surfar, vilket oftast är fallet, skapar man 40-80 gram per timme.
Tankesmedjan Limbo föreslog i december 2008 ett individuellt internetkoldioxidkort på vilket allt man företar sig på nätet registreras. För att hålla reda på alla data krävs en ny myndighet, Internetkoldioxidutsläppsmyndigheten (ICO2UM), och givetvis en superdatabas som registrerar varenda sökning och varenda webbsida som Svenne Banan surfar in på.
Genom internetkoldioxidkortet betalar man en avgift för varje gram koldioxid man släpper ut. Men Internetkoldioxidutsläppsmyndigheten behöver också veta hur länge datorn är påslagen. Enklaste sättet att åstadkomma detta på är genom att ett litet program installeras som registrerar tidpunkt för på- och avslagning och skickar uppgifterna till ICO2UM.
ICO2UM bör även få möjlighet att bedöma om datorn är inaktiv en lång tid och kunna utnyttja fjärravstängning. Rent struntsurfande och struntbloggande bör begränsas. För att inte tala om twittrande, som också nämns i Times-artikeln.
Twitters lista över svenska användare kan bli begynnelsen till en förbudslista över personer som sysslar med onödiga aktiviteter på Internet (som bör inkludera kommunistblaskan SvD:s ledarredaktion). Man kan också tänka sig ett nonsensfilter – trots allt rensar vi ju hela tiden ut spam utan att det är särskilt kontroversiellt. Nonsensfiltret skickar kontinuerligt nya former av nonsens till ICO2UM som lägger till dem till sin lista så att alla kan dra nytta av det.
Men det är viktigt att vi får valfrihet på detta område eftersom vi värnar om den personliga integriteten. Alla internetanvändare ska alltså själva få välja vilket nonsensfilter de vill köpa och installera på sin dator.
Klaus-Dieter Fliik
