Upploppen i förorterna beror inte på folkligt missnöje eller fattigdom, menar Per Gudmundsson i SvD. Folk är nöjda, tycker Gudmundsson, för de har mat. Däremot var det rätt med upplopp på den franska revolutionens tid, när det inte fanns mat.
Äntligen säger någon vad vi alla innerst inne tänker. ”Bråkiga ungdomar bråkar för att de är bråkiga” helt enkelt. Detta gäller i Sverige lika väl som i Danmark, Frankrike och Grekland. I alla dessa länder har folk faktiskt mat.
Men man kan gå längre än så. På 1960-talet skakades USA av raskravaller. Inte heller då handlade det förstås om att
bråkstakarna startade sina kravaller för att de var missnöjda med politiken eller makten, såsom allsköns förståsigpåare menar
De svarta hade en högre levnadsstandard än de någonsin haft och hade mat. Det var ju inte precis så att de gick hungriga som på franska revolutionens tid. I så fall skulle de inte haft energi att ställa till bråk.
Förståsigpåarna och proffstyckarna sade att kravallerna berodde på diskriminering och orättvisor, vilket de svarta stenkastarna tacksamt utnyttjade.
Går man ännu längre tillbaka i tiden så fanns det förstås slavuppror. Visserligen hade slavarna mat, men jag kan kanske gå med på att det ändå var okej att göra uppror, även om vi alltid måste fördöma förstörandet av egendom. Vi kan säga att gränsen för när det var acceptabelt att göra våldsamt uppror går vid 1850. Efter det är det inte rätt med kravaller.
1850 är en jämn siffra och så är det så långt tillbaka i tiden att folk ofta inte hade mat.
Svarta i USA och personer i förorterna har alla det gemensamt att de saknar känsla för ansvar och ordning, något personer som Per Gudmundson och undertecknad måste lära dem. Några kravaller ser vi aldrig i Danderyd eller Djursholm, helt enkelt för att unga där är väluppfostrade.
Låt inte förståsigpåarna och proffstyckarna lura er att tänka efter, det leder till naivitet.
Klaus-Dieter Fliik
