25 oktober är som bekant Synd om borgerliga kvinnor-dagen. Att så få uppmärksammar detta faktum är en skam. Men några kvinnliga skribenter i Expressen beskriver sin smärta och sitt lidande.
Sakine Madon skriver om hur hon plågas av rosa bandet. Bröstcancerkampanjen står henne upp i halsen. Men givetvis inte för att hon skäms för att hon aldrig skulle köpa ett band. Utan för att det syns att andra bidragit.
Välgörenhet är givetvis bra och ska ersätta alla statliga system. Men den ska förstås inte, lika lite som fattiga, synas, då det kan plåga känsliga borgerliga damer.
I samma tidning skriver Karin Olsson om hur hon satt ”inspärrad i en fuktig källare” ungefär som en Natascha mellan 1987 och 1993 och tvingades vifta med FN-flaggan.
Ja, visst är det hemskt att små borgerliga prinsessor utsätts för traumat att tillverka flaggor och vara med på diverse aktiviteter. Sådant tvång av barn är vi freaks som har hjärtat till höger givetvis emot.
Karin Olsson tyckte nyligen att ”dagens fel” var ”Tråkiga Martti Ahtisaaris fredspris.” Självklart att han ska skämmas, men för att han fått priset, inte för att världssamfundet inte löst konflikten i Mellanöstern.
Just det, skäms tråkiga gubbe. Du har aldrig lidit som ledarskribenterna på Expressen som tvingas stå ut med allt lidande i världen. Tänk på Sakine Madon i ett rosa köpcenter och lilla Karin Olsson som tvingas färglägga med tuschpennor – som innehåller cancerframkallande ämnen!
Skäms!
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol




