Camilla Singh, 25, kan inte känna smärta, skriver Aftonbladet. Hon är en av endast 50 svenskar med en genetisk mutation som medför smärtokänslighet.
Att socialistiska Aftonbladet beskriver mutationen som ett ”problem” är självklart. Socialister ser alltid problem i stället för möjligheter. Inte på något sätt tar tidningen upp den enorma potentialen med ”mirakelgenen” som jag som entreprenör omedelbart förstår.
Varje blivande svennebanan bör i fosterstadiet ympas med genen. Detta leder till barn som i motsats till dagens bortklemade snorungar inte växer upp till trygghetsnarkomaner utan törs ta risker, klättra upp i träd och hoppa hage – aktiviteter som de flesta föräldrar förbjuder sina barn att utföra nuförtiden. Jag har till och med sett föräldrar som inte låter sina barn använda blyertspennor eftersom spetsen kan gå av, tränga in genom huden och nå hjärtat.
Som vuxna sjukskriver sig den nya smärtokänsliga människan inte på grund av mer eller mindre inbillade krämpor. Antalet entreprenörer ökar också enormt eftersom de okänsliga trygghetsfria individerna törs kasta sig utför de stup som företagande innebär.
Möjligen leder okänsligheten för smärta till fler skador, som till slut förkortar livslängden. Även detta är positivt då färre hinner bli tärande pensionärer. Detta kan betyda att fler barn behöver födas för att kompensera marknaden för bortfallet. Mirakelgenen hjälper även till med detta genom att barnafödande är smärtfritt vilket leder till att fler tar beslutet att skaffa små produktionsenheter.
Att det är just i Norrland mirakelgenen dykt upp är ingen tillfällighet. Här finns flest personer som klagar på ”ryggsmärtor” med mera. Kan det vara så att det om man inbillar sig att man har ont tillräckligt länge ”slår över” till okänslighet?
Detta vore ett genombrott. Om man kan pressa folk med ”värk” tills de ”slår över” till okänslighet så borde samma gälla exempelvis ”stress”. Stresspress leder till stressokänslighet. Och så vidare med diverse andra tillstånd. Denna nya terapiforms möjligheter är närmast obegränsade.
Klaus-Dieter Fliik
