Bevare oss för marknaden, säger Hanne Kjöller i DN. Precis som många av oss damer till höger är hon inte nöjd med vad den fria marknaden leder fram till. Köpcentrumen liknar varandra, det är samma butikskedjor överallt, det är låg servicenivå. Ungefär som i Sovjet.
Kjöller vill ha en ROLIG kapitalism med en stor variation affärer med en stor variation grejer som förevisas respektfullt av en mängd små tjänsteandar. Tänk Askungen och hennes tjänstvilliga möss och fåglar. Å, en bal på Rosenbad!
Även Henrik Berggren är i DN besviken på att det finns så lite service. Han menar att avdragen för de hushållsnära tjänsterna är ett misslyckande. Mindre än en femtedel av vad regeringen antog utnyttjar avdraget.
Hur ska man kunna njuta av den fria marknaden när ingen passar upp på en? Klart är att det finns en elementär brist i marknaden. Vi trodde i vår naivitet att om vi släppte loss kapitalismen så skulle den osynliga handen göra allt bra. Allt skulle bli billigare att köpa och allt skulle vara öppet jämt och vi skulle överösas av en massa service.
Nu “hoppas” Kjöller på en backlash och att servicenivån återigen ska öka. Men det räcker ju inte med att bara hoppas. Vi måste vidta åtgärder. Att företagen får billigare att anställa räcker inte, lönen är ändå alltid för hög. Vad är då lösningen?
Allt färre gör värnplikten. Många värnpliktiga slösar bort sin tid. Ja, värnplikten är ett förlegat system som borde ersättas med duktiga yrkesmilitärer och Nato.
Tankesmedjan Limbo föreslår att värnplikten ersätts med tjänsteplikt, ett system som krävs för den fria marknadens försvar. Varje svensk man och kvinna ur arbetarklassen kallas under ett år in i oavlönad tjänsteplikt, som kan utföras i butiker och i privata hem. Detta förebereder ungdomarna för sitt arbetsliv.
En stor reserv kan kallas in vid viktiga reor. En gång om året rycker svennebananerna in under sin repmånad för att putsa upp servicekunskaperna – alltid finns någon ny städ- eller varuförevisningsteknik att finslipa!
Sveriges service bör vara god. Inför tjänsteplikt!
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Tjänsteplikt kan vara något. “Alla meddelanden om att servicen har upphört är falska”. “En svensk Tiger när han hämtar min Strawberyy Daquiri fortare än kvickt” Etc.
Annars är tror jag du är inne på helt rätt spår när du identifierar svennebananernas oskäligt höga löner som en stor bov i den här service-soppan. En del tjänar så mycket som 16-17 000 i månaden! Klart sjuksköterskor, hantverkare och andra som bara utför enklare sysslor börjar mopsa upp sig när svältgränsen börjar vara på behörigt avstånd (enl. Lex Reinfeldt ad modum Det Sovande Folket). Således: ett alternativ till tjänsteplikt kan vara att sänka lönen för alla som inte redan tjänar minst 30 000 i månaden till max 10 000. Då är vi en bit på väg.
Lösningen är naturligtvis drastiskt sänkta löner i servicesektorn, sedan måste det motiveras på ett vackert sätt bara. Om man kompletterar lönesänkningarna med avskaffat LAS, så att de anställda tvingas att ständigt stå på tårna, så kan man nog sätta fart på nickedockorna.
Då skall inte Hanne Klöller längre behöva vänta på någon service, hon skall givetvis genast identifieras som en A-människa som genast skall få den allra bästa servicen. Och Henrik Berggren skådar ju verkligen ljuset för de hushållsnära tjänsterna när han efterfrågar ” fler fattiga som är villiga att utföra dem. ” Och just flera fattiga som tvingas utföra mera jobb är bra på gång nu – framtiden ser ljus ut.
Man kan tänka sig exercisen:
Höger om NIG.
Mössan i hand: BUGA