”Eftersom Georgien startade krig mot Ryssland och förlorade bör Sverige ansluta sig till den USA-ledda försvarsorganisationen Nato” säger Jan Guillou i Aftonbladet (via Esbati).
Jag trodde aldrig att Guillou skulle säga någonting förnuftigt. Men även en chimpans vid en skrivmaskin måste någon gång av en ren slump skriva en begriplig mening, måhända styrkt av en flaska rödtjut.
Vi befinner oss i ”ett löjligt och högfärdigt utanförskap” om vi inte går med i Nato nu när Ryssland helt på egen hand andats liv i det kalla kriget, menar Ulf Nilson i Expressen. Och jag frågar er: vill ni verkligen känna er löjliga? Det är hemskt att vara löjlig!
Mikael Odenberg säger i Aftonbladet att Ryssland tar ett steg tillbaka i avspänningen och att vi bör närma oss Nato (och ta ett steg vi också). Och när Ryssland sedan tar ännu ett steg tillbaka i avspänningen så bör vi förstås också ta ett steg tillbaka.
Men vad är det vi i så fall går med i? Dagens huvudledare i DN befarar att Nato håller på att ”utvecklas till ännu en internationell diskussionsklubb” som inte kan agera kraftfullt. Och Aftonbladet bekräftar antagandet: som en mamsellaktig kuddbitare törs militäralliansen bara yttra mild kritik mot Ryssland.
Det är förvisso beklagligt att Nato inte bombat Ryssland. Men bristen på manlig dådkraft bör inte hindra oss från att gå med i tedrickarklubben. Precis på samma sätt som jag regelbundet deltar på mötena i min frus syjunta för att inte hamna i utanförskap och sitta ensam i bostaden i flera timmar på onsdagskvällarna (enda sällskap: korsord!) bör vi gå med i Nato.
Agera med friskt mannamod kan Sverige göra själv. Vi bör återuppta utvecklandet av egna kärnvapen för att svara på det nya kalla kriget. När vi tillverkat tillräckligt antal vätebomber skapas ett preventivt strålningsbälte genom att dessa släppes över Finland och Baltikum: de är ju trots allt egentligen svensk mark.
Strålningsbältet bör få ryssen att tänka efter både en och två gånger om han är villig att ta dessa områden. Om så ändå är fallet har vi möjlighet till den strålbrända markens taktik: innan vi drar oss västerut mot Norge vätebombar vi svensk mark så att ryssen inte kan föda sina soldater, och därför drar sig tillbaka.
Därefter är det bara att återuppbygga Sverige med en ny strålningsresistent nordisk superras under en kraftfull dynasti. Jag återkommer till detta i framtida artiklar.
William von Pamp
