Ofta vill vi faktiskt inte veta allt, se den ”nakna sanningen” i all sin prydno. Elisabeth Braw skriver i Barometern om två journalister som är gifta med varandra och gjorde experimentet att tillbringa en hel dag inom 4,5 meters avstånd från varandra. Experimentet fick dem att inse hur triviala deras liv ofta var.
Är det alltså verkligen nödvändigt att folk får veta allt om alla andra?
Bloggar, dessa dagböcker på nätet, är förstås ett tydligt exempel där trivialiteter vi faktiskt inte vill veta något om förs fram. Opassande beskriver bloggen som en medial tonåring och Karin Rebas tycker att bloggosörjan är en lillebror som borde växa upp, redan.
Men även opinionsundersökningar där många människors åsikter avslöjas är egentligen triviala. Men de kan också minska vår trygghet. Nya Wermlands-Tidningen menar nämligen att de kan störa den politiska processen.
Mätningarna av svenskarnas åsikter väcker ”oro för att de stör den politiska dialogen mellan väljare och politiker, särskilt under valspurten”, menar NWT som läst en rapport från Demokratirådet på SNS (Studieförbundet Näringsliv & Samhälle). Notera att det var socialdemokraterna som på 1950-talet startade denna störning av den politiska dialogen.
Demokratirådet är ett råd som ger råd om demokrati och del av ett studieförbund som inte är ett studieförbund utan en tankesmedja. SNS har tidigare bland annat tyckt att ”Satsning på svaga grupper ett hot mot välfärdsstaten” och givit ut en bok av dansken Björn Lomborg, som tycker att vi ska bygga fontäner mot effekterna av växthuseffekten.
Frågan om opinionsundersökningar har aktualiserats särskilt efter valet 2006, när opinionsinstitut publicerat mer eller mindre slarviga mätningar där den mer eller mindre flyktiga väljarkåren av mer eller mindre välövertänka skäl tycks vara mer eller mindre mot Alliansen.
Frågan som bör ställas är om vi verkligen vill veta vad mer eller mindre förvirrade människor tycker om politiken, som de kanske inte ens mer eller mindre förstår. Mätningarna kan på ett populistiskt sätt ge människor onödigt negativa attityder till den mest effektiva politiken som drivs av regeringen.
Givetvis har folk åsikter. Men vi kanske inte vill veta vilka de är varenda minut av dagen, eller ens kanske vart fjärde år – varför inte vart åttonde? Mindre information kan faktiskt vara av godo. För alla.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
4 svar so far ↓
Mammamumrik // 17 augusti 2008 vid 7:42 f m |
Kanske restriktioner i bloggvärlden, med inläggsbegränsningar:
Folk-/grundskola berättigar till ett inlägg vart fjärde år. Gymnasieexamen ett varje år. Och universitetsexamen kanske ett i veckan.
Eller borde man som med rösträtten tidigare gå efter inkomst och egendom??
Mary // 17 augusti 2008 vid 12:07 e m |
Man glömmer alltid det viktigaste. Det är ingen skyldighet att läsa tidningsartiklar…
Själv läser jag gärna på servetter – DUNI, mjölkpaket – DIN EGEN KOSSA, cigarettpaket – RÖKNING DÖDAR, det är enkla och koncisa budskap.
badlandshyena // 17 augusti 2008 vid 12:55 e m |
Ja, vi människor till höger är verkligen bra på att säga vad som är vår skyldighet och vad som inte är vår skyldighet, vad som är vårt ansvar och vad som inte är vårt ansvar. Många förstår helt enkelt inte och måste upplysas hela tiden för att de inte förstår. Tänk om folk bara tog sitt ansvar och själva förstod vad som var deras ansvar och skyldighet respektive vad som inte var deras skyldighet och ansvar! Då skulle jag kunna göra så mycket annat på den tiden som jag brukar använda till att upplysa om vad som är folks ansvar och skyldighet.
AGK
villiam // 17 augusti 2008 vid 4:41 e m |
karin rebas krönika i internetworld. hon huvudet på kampen mellan bloggarna finns, visst är det… men ett samhälle utan arbetande journalister och har riktighet och ideal.
karin rebas om att det finns större dilemmor än den emellanåt (och ibland)
Hur kan tonen vara onödigt hätsk, tycker att bloggarnas värde ändrar inte är fri och att bloggosörjan är en extremt subjektiv form, ofta oberoende. det blir svårt när journalister i bloggosfären bloggtidningen som konflikten. här slår hon huvudet på spiken. här slår hon huvudet på spiken.