FRA-debatten tär på och frustrerar statsministern, skriver Sanna Rayman i SvD. Kanske känner sig också en positiv smålandstjej som heter Katarina Brännström och är riksdagsledamot för moderaterna tärd och frustrerad när folk säger att de känner sig kränkta av FRA-lagen. Reinfeldt berättade ju i Vaxholm att vi är ständigt hotade. Och därför måste vi kränka den så kallade integriteten.
Den positiva smålandstjejen tycker att det är underligt att tycka att integriteten kränks om FRA massavlyssnar medborgarna. Och den som kränks har alltid rätt. Hur kunde det bli så här?
Amnesty använder samma fåniga ord.
Amnesty arbetar för människor som: [...]
torteras, döms till döden, mördas av politiska skäl eller på annat sätt får sin fysiska eller psykiska integritet allvarligt kränkt
Men alltså va, vad är det Amnesty sysslar med? Har vi blivit så känsliga och ovana vid motstånd som tortyr och att dödas att vi måste ha en organisation mot det?
Notera att Amnesty också arbetar för människor vars integritet allvarligt kränks. Ska de arbeta för fångar som känner sig kränkta när de inte får läsa porr i fängelset också?
Ursäkta mig, men vi måste nog vänja oss vid att integriteten kränks. Vi måste vänja oss vid att bli avlyssnade och ja, torterade om vi anses vara terrorister av USA eller NATO, som vi ska gå med i sen. Vi måste vänja oss vid att bli dödade för att kunna hindra terroristerna från att döda oss.
Att ni bara orkar ni som är emot FRA! Jag blir så trött på allt tjat om kränkthet. Usch. Nu ska jag som Brännström koppla av med ”hederligt kroppsarbete” och måla lite. Nej, inte tånaglarna, vänsterlustigkurrar. Utan en båt (med namnet Totte) ute på vattnet. Härligt att känna musklerna jobba.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
