Signalspaning i svensk kabeltrafik kan inte rädda liv i Afghanistan, menar Birgitta Ohlsson (fp) i SvD. Då är det bättre att bygga en större ambassad i Kabul för att få informationer.
FRA-chefen Ingvar Åkesson ger omedelbart svar i samma tidning och säger att man visst kan få säkerhetsinformation om Afghanistan genom att spana i tråd som går över rikets gräns.
Afghanistan, Afghanistan, Afghanistan. Ärligt talat, hur många svenskar blir dödade eller skadade per år i Afghanistan? Visst ska FRA få fiska i miljontals svenska mejl och SMS för att få reda på vad som händer i den verkligt mellersta östern, hur skulle det annars gå till? Nämn en enda mer praktisk metod!
Vad ingen någonsin tar upp är den förbjudna detaljen. Nämligen: hur ska vi kunna skydda svenska liv på rikets huvudstads gator, i synnerhet området kring Stureplan, utan signalspaning?
Talibaner skickar inte SMS över Sveriges gräns om att det ska bråkas – men det gör både fotbollshuliganer och ungdomsgäng. Dag in och dag ut skickas vålds-SMS om att nu ska man minsann göra upp. I klartext, inte krypterat. Vi möts där eller där och slåss. Tidpunkt anges.
Men spanar FRA på dessa huliganer? Nej. Skulle FRA kunna rädda svenska liv genom sådan spaning? Ja.
Stockholms gator har blivit en veritabel djungel. Kalla blickar från feminister avlöser hårda blickar från kvinnliga socialistiska politiker. Ironiska och nedlåtande kommentarer om medarbetare på tankesmedjor och deras ”dyra” handväskor fälls obehindrat. Många kommer under inhandling av pumps i kläm på NK.
Vad vill Birgitta Ohlsson göra åt det? Bygga en svensk ambassad i Sturecompagniet? Nej, bättre är givetvis att genom signalspaning skaffa informationer inte bara om planerat huliganvåld utan även om det allmänna säkerhetsläget runt Stureplan och på NK.
Men trots allt detta FRA ska i synnerhet inte få spana på svenskar, anser allt fler borgerliga politiker. Ja, för all del – riv upp FRA-lagen. Och låt FRA spana speciellt i svensk trafik för att rädda svenska liv i Sverige!
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
