Nu har över sex miljoner protestmejl inkommit till riksdagen, rapporterar SvD. Efter 6,6 miljoner stoppade Expressen formuläret.
Men det är inte alla som tycker att medborgarna ska skicka standardiserade mejl till riksdagen, bland annat en före detta riksdagsledamot från ett parti. Förr i tiden när tidningar tryckte kuponger som skulle klippas ut och postas var det färre som gick igenom proceduren och det var enklare för ledamöterna att ignorera posten.
Men nu har det blivit på tok för enkelt för folk att uttrycka sin åsikt.
Den före detta riksdagsledamoten som är med i partiet skriver på sin blogg att hon inte alls menade det som satiriska kommentarer påstod och citerar dessa men nämner inte ursprunget vid namn och länkar inte, antagligen för att Svenne Banan inte ska hitta till dessa tankesmedjan Limbos medlemssidor (Tack! Vi har haft problem okynnesbesök från kreti och pleti) och för att satir är skämmigt:
att det är viktigt att medborgarna inte hindrar riksdagsledamöterna i deras arbete genom att engagera sig politiskt
Vi kan bara beklaga att en formulering i vår seriöst menade artikel tolkades som en så kallad ”satir”.
Så här skriver den f.d. riksdagsledamoten från ett parti:
Det har jag aldrig skrivit. Tvärtom tycker jag att det är viktigt att fler människor engagerar sig politiskt. Men det jag skrev var att jag tycker att mejlbombning är en tveksam metod.
Tankesmedjan Limbo kan bara hålla med. Att skicka mejl till riksdagsledamöter bör fördömas eftersom det tar tid från deras viktiga arbete. (Jag hoppas att något i den förra meningen inte uppfattas som en satir, igen. I så fall: jag kan bara beklaga, i förväg.)
Den före detta riksdagsledamoten från partiet fortsätter:
Att läsa samma mejl 60 gånger från en och samma person som dessutom inte vågar stå med sitt riktiga namn är inte viktigt. Ett mejl som dessutom är likadant som flera tusen andra skickar.
Vi tycker förstås att det måste vara oerhört påfrestande att läsa samma mejl 60 gånger skickade via Expressen innan man inser att det är likadant som tusentals andra. Vissa riksdagsledamöter har enligt säkra källor som Badlands Hyena haft kontakt med läst mejlet upp till 400 (mer exakt: 428) gånger innan de insåg att det var samma text i alla. Det är värdefull tid som kunde ägnats åt att läsa viktiga utredningar och fatta kloka beslut!
Medborgare ska naturligtvis skriva personligt utformade brev och använda egna formuleringar när de skriver till riksdagsledamöter. Om breven inte anses vara tillräckligt självständiga kasseras de naturligtvis utan att läsas. Brevskrivaren ska underteckna med namn, adress och personnummer så att han eller hon kan spåras.
Riksdagsledamöter behöver förstås inte personligen läsa brev, då folkvalda har viktigare saker för sig än att kommunicera med s.k. ”medborgare”. Dessutom kan de låta en assistent skriva brevet efter färdiga formuleringar. Eller använda spökchattare som Maud Olofsson (c) har gjort.
Återigen, om något av ovanstående uppfattas som en ”satir” så kan jag bara beklaga! Vi tar på tankesmedjan Limbo avstånd från allt sånt så kallad ”humor”, m.m., et.c.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
5 svar so far ↓
Kurt // 3 juli 2008 vid 4:20 f m |
Ja, kort sagt är ju folket bara rent dumma. Eller som stasminister Fredrik Reinfeldt uttrycker det:
”Förmodligen är kunskapen liten om vad försvarsunderrättelseverksamhet är för något, säger han.
- Det handlar om utrikesrelaterade företeelser av mer diffus art”
Själva avlyssningen är alltså så diffus att den är mycket svår att förstå, det finns ju faktiskt bara 143 personer i Sverige som är så intelligenta att de kan förstå hur det verkligen fungerar.
Sven Tycker // 3 juli 2008 vid 6:00 f m |
Faktum är att jag delvis håller med om kritiken mot Expressens kampanj. Namnlistor – helt OK och önskvärt. Hjälp att skicka personliga mejl – helt OK och önskvärt. Men detta påminner mest om SPAM och då blir det mindre OK. Det får i varje fall inte önskad effekt, snarare tvärtom. Mottagaren blir negativt inställd och låser sig vid sin redan sjuka position.
Släng FRA-lagen i (den fysiska) papperskorgen och alla SPAM-mejl i (den elektroniska) papperskorgen.
OBS. Detta är inte ironi.
Hälsningar Svenne Ban… f’låt Tycker
Björn Felten // 3 juli 2008 vid 7:38 f m |
Bästa Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol,
Härmed ett varmt tack från en trogen läsare för en, som vanligt, knivskarp analys av en bekymmersam situation. Hur skall våra kloka representanter kunna tänka ut nya, storslagna lagförslag med en skränande pöbel omkring sig? Att skymningspressen nu har sällat sig till lynchmobben var ju i och för sig inte oväntat, men ändå kan man inte undgå att förfäras.
Måhända är det förmätet av mig att föreslå det (jag är övertygad om att Smedjans unikt kunniga, juridiska avdelning redan har tänkt på detta), men frågan är om man inte skulle undersöka om det hela är att betrakta som samhällsomstörtande verksamhet, ja rent av landsförräderi, att på detta vis störa rikets exekutiva gren?
När inte ens Vår Vördade Landsfader kan göra sig hörd över skränet för att nå ut med sin information, så kan vi hamna i verklig farliga situationer.
Ayn // 3 juli 2008 vid 11:59 f m |
Riksdagsledamoten har helt rätt. Medborgarna har missuppfattat sin roll i demokratin. Deras uppgift är att rösta på ”de mest lämpade” vid valurnorna, något som redan Schumpeter insåg. Låt eliten vara ifred och sköta sina uppdrag. Kreti och pleti ska ägna sig åt arbetslinjen.
Efter en tids bortvaro (viktig affärsuppgörelser i utlandet, Moldavien) blir jag bestört över att tankesmedjan inte gjort något åt de så kallade ”freeriders”. Busschafförer som tar sig ton? Nu går skam på torra land!
badlandshyena // 3 juli 2008 vid 12:15 e m |
Vi har för tillfället lyckats stoppa kommentarer från busförare tack vare vår tekniske konsult med de varma ögonen.
AGK
Björn Felten // 3 juli 2008 vid 12:22 e m |
Utifall någon skulle ha missat det, så finns det faktiskt en bild på konsulten med de varma ögonen här. Kan kanske vara skönt att veta att säkerheten hanteras av så kompetent personal?
Nota Bene: Bilden är helt befriad från all form av upphovsrätt och får användas även i andra relaterade sammanhang.