FRA ska inte avlyssna BB

Gunnar Andrén, riksdagsman och journalist, ger bloggaren farmor Gun svar på tal i Norrtelje Tidning, vilket Gun ska svara på i papperstidningen.

Herr Andrén som i motsats till vissa andra utfört en mycket god omvärldsanalys anser att bloggosfären låg och sov efter att FRA-lagen kom till riksdagen 8 mars 2007. Själv hade herr Andrén och fp-riksdagsgruppen ”uppe FRA-lagen vid sex olika sammanträden, sex olika tisdagar! När andra sov.”

Att herr Andrén diskuterat FRA-lagen vid sex olika tillfällen är minst sagt imponerande, liksom att herr Andrén orkade ta sig upp när de andra sov.

Herr Andrén och fp har också krävt avlyssningsförbud i fem fall: bland annat för sig själva (riksdagens ledamöter) och för kvinnor på BB: ”kvinnor får aldrig utsättas för minsta påtryckning i den situationen, ovanligt i vår kultur, dessvärre förekommande i andra.”

Jag har inget annat än respekt för herr Andréns flit och omsorg om samhällets svaga. Däremot slår det mig att inte heller samhällets minsta bör utsättas för påtryckningar. Alltså vill jag till listan över avlyssningsförbud lägga en sjätte punkt: förskolor, så kallade ”dagis”.

Dagisbarn utsätts tyvärr ofta för påtryckningar i andra kulturer, dock icke i vår, då vi värnar om den kommande generationen på ett annat sätt än utländska människor med mer dubiösa vanor och tankemönster än vi stolta svenskar.

Slutligen vill jag tacka herr Andrén för hans insatser för allas vårt gemensamma bästa och förorda att han tilldelas H.M. Konungens medalj för sin goda närvaro under sex sammanträden, sitt förtjänstfulla försvar av sig själv och av kvinnor på barnbördsinstitutioner. Ett fyrfaldigt leve för herr Andrén!

William von Pamp

Tack till farmor Gun som tipsade om Gunnar Andréns artikel i Norrtelje Tidning.

Jag kommer ut

Nu är det äntligen dags att komma ut. Till slut har jag bestämt mig för att göra det. Jag ska strax berätta om det verkliga jag som jag inte längre vill dölja. Först en inledning.

Tyvärr är det omöjligt för mig att föda barn. Annars skulle även jag startat en mammablogg. Filippa på Spankk skriver med anledning av en artikel i Aftonbladet om glädjen i bristningar och magvolanger. Och GU vad jag är avundsjuk! Så himla avundsjuuuk!!

Det är alltså såväl biologiskt som sociologiskt omöjligt, och skattemässigt ofördelaktigt, för mig att föda barn. Jag får nöja mig med att blogga. Dag efter dag sitter jag vid datorn och föder fram bloggposter. Det leder till bilringar och till att jag är på god väg att uppnå den klotets perfekta form som Karl Gustav fordom så idogt strävade efter.

Efter denna inledning kanske ni anar vad jag tänker säga. Många av denna bloggs läsare har sedan länge förstått det. Men jag ska säga det i klartext. Nu är det alltså dags. Dags för det stora avslöjandet.

Jag är en tramsperson.

Ja, det är sant. Ända sedan jag var liten har jag känt mig tramsig, inte riktigt hemma i allvaret. När mina klasskamrater gick på teaterföreställningar av Lars Norén och såg filmer av Ingmar Bergman så klädde jag gärna ut mig i fåniga hattar och ”tramsade” medan jag såg flamsiga program på tv.

I hela mitt liv har folk sagt att jag borde skärpa mig, att jag är fånig. En del har kanske tyckt att jag är rolig, medan hårda machokillar rynkat på näsan då de varit rädda att deras manlighet skulle rasa om de log eller skrattade. Men jag menar att vi alla har en tramsig sida!

Vi som är tramsiga möts ofta av fördomar och oförståelse. En del tycker att vi är omogna och irriterande och hotar med våld om vi inte slutar larva oss och ”håller käften”. En annan reaktion är att folk med arg röst säger att ”Jag har inte tid med ditt trams!” Ordet ”trams” används ofta nedlåtande mot personer som egentligen inte alls är tramspersoner (ex: Anders Björck).

Jag skäms inte för att jag är en tramsperson och jag förenar mig nu med andra tramspersoner i HSI-samhället (Humor, Satir och Ironi) som kräver att vår tramsighet möts med den respekt och det allvar vi är förtjänta av. Vi kräver att ni vanliga allvarliga människor, som inte är tramsiga, slutar att skratta åt oss och bemöter oss med den respekt vi förtjänar!

Jag kan bara hoppas att ni som läser Badlands Hyena förstår den jag är och inte tar avstånd från mig. Puss puss puss och kraaam alla ni underbara söta små gulliga mänskor i bloggosfären!

Badlands Hyena

____________________________
Under strecket

HSI-världen kan vara förvirrande med alla sina ord och begrepp. En tramsperson och en tramsestit är till exempel inte samma sak.

Tramsestit - Person som gillar att klä sig i fåniga kläder, men betraktar sig som djupt seriös.
Tramsperson – Person eller varelse från rymden som anser sig vara tramsig.
Tramserist – Inte en identitet i sig utan beskriver hur man förhåller sig till andra. Exempelvis kan en allvarlig person som anser sig vara satiriker använda uttrycket för att beskriva sig själv.

Be för bensin

Åskvädren ökar i antal på grund av den globala uppvärmningen säger en del (DN, SvD, Aftonbladet). Andra, som biljournalisten Tege Tornvall, menar att mer koldioxid i atmosfären inte alls påverkar klimatet.

Däremot orsakar tron på växthuseffekten inflation världen över, skriver han i SvD. Helt onödiga CO2- och energiskatter ökar kostnaderna för vanliga människor.

Om växthustroende bara läste Teges artikel skulle de förstå att de tusentals meteorologerna och forskarna världen över ljuger. Fråga dig: vem tjänar mest på klimatalarmismen? Vem skulle gå miste om feta forskningsanslag om bluffen avslöjades?

I St. Louis i USA har Pray at the Pump movement börjat be för lägre bensinpriser, skriver The News & Observer. Jag tror att det enda rationella sättet att motverka klimatbluffen just nu är att be Gud att ingripa.

Jag lanserar därför nu den svenska Be för bensin-rörelsen.

Vi kommer att samlas första gången på OKQ8 på Katarinavägen 16 i Stockholm (den mack som ligger närmast Stureplan) på fredag kl. 16 för att be för billigare bensin. Vi kommer liksom Pray at the Pump movement att sjunga ”We Shall Overcome”.

Ta med pengar till bensin, picknickkorg, filt och oömma kläder.

Klaus-Dieter Fliik

Wow för vov i bloggosfären

Bloggosfären är en specialklass, menade Lisa Bjurwald i DN. I en intervju i Medievärlden upphittad via Beta Alfa nyanserar hon sin åsikt.

Det är bara delar av bloggosfären som är dålig, säger Bjurwald i intervjun. Hon menar inte att folk ”som bloggar om sitt bröllop eller liknande” ingår i specialklassen. Bloggar som är dagböcker är alltså okej. Problemet är kanske bloggar som handlar om politik?

Själv följer jag en mängd bloggar, bara de handlar om bröllop och mode och katter och hundar och andra djur. Min senaste favorit är Sveriges första modeblogg för vovvar, som jag hittade tack vare Aftonbladet och kan tipsa Lisa Bjurwald om.

Egentligen borde jag ha anat detta. Som Metro visar är journalister förtjusta i gulliga djur; rävar i Göteborg, åsnor på besök, springande rådjur och fåglar i rör.

Min uppmaning till bloggarna är alltså att skriva om sådant som inte kräver för stor mental ansträngning. Skriv om hur du planerar ditt bröllop eller om din vovve. Lämna de tunga ämnena åt journalisterna. Och skriv kort, lägg inte mycket tid på Internet. Annars kan du vara mentalsjuk.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

____________________________
Under strecket

Klockrent särskrivna? Badlands Hyena? Deep Edition måste yra. Jag förstår inte hur någon skulle kunna få den uppfattningen. Det är inget fel på våra skribenters svenska.

Så kan FRA stänga bloggosfären

FRA:s kompetente chef Ingvar Åkesson har JK-anmält bloggaren Henrik Alexandersson, skriver SvD, DN, HD och Aftonbladet - sommarens mest bisarra nyhet tycker Martin Jönsson på SvD. Piratpartiet säger i ett pressmeddelande att det stöttar Alexandersson. Men nu rapporterar Ekot att JK är förvirrat över varför anmälan hamnat där.

Åkesson har ”har i sin långa statliga karriär varit såväl domare som rättschef vid försvarsdepartementet” skriver Göran Pettersson, din ledamot i riksdagen, vilket betyder att han vet vad han gör. Mycket riktigt: Åkesson har sannolikt rätt, Ekot säger ju att JK är förvirrat.

Pettersson tror att ”ett stort antal bloggar” nu kommer att ägna sig åt konspirationsteorier om rättsväsendet. Dessa teorier är kopplade till påhopp som kommer att bli grövre och grövre. Ju större aggressivitet bloggarna visar, desto mindre stöd kommer de att finna hos allmänheten.

Där slutar Pettersson sin framtidsvision, men jag tror att han skulle fortsatt om han haft tid. För när allmänheten förlorar förtroendet för bloggosfären kommer det att komma krav på reglering av bloggar. Givetvis framförs inte kraven i bloggar, utan i insändare, i pappersbrev till och i personliga möten med riksdagens ledamöter när dessa likt fiskar rör sig ute i folkhavet.

En majoritet av riksdagen kommer att inse att Internet förslummats tillräckligt av särskriven bloggraffiti för att det ska vara dags för sanering. Vid det här laget har ett stort antal av de största bloggarna gjort sig skyldiga till grova brott och hamnat i fängelse.

Riksdagen röstar för en lag om restriktioner av bloggosfären. Detta leder till många tacksamma reaktioner i insändare, i pappersbrev till och i personliga möten med riksdagens ledamöter. Tacksamheten blir så stor att Alliansen väljs om 2010. Vilket är lämpligt då det med fast hand kommer att kunna oskadliggöra ett stort antal terrorceller som bildats av bloggarna. Tack vare FRA:s spaning kan de snabbt gripas och skickas till hemliga amerikanska fångläger som blir möjligt eftersom vi går med i NATO under nästa mandatperiod.

Regeringens resoluta handlande leder till tacksamma reaktioner i insändare, i pappersbrev till och i personliga möten med riksdagens ledamöter.

Jag uppmanar Göran Pettersson att utveckla det han skriver på sin blogg så att vi alla får veta vad som händer i framtiden redan idag.

Klaus-Dieter Fliik

Sommartorka i bloggsörjan

”Det är inte ofta jag traskar runt i den särskrivande specialklass som är den svenska bloggsörjan, men när jag gör det blir jag alltid lika negativt överraskad”, skriver Lisa Bjurwald i DN.

Man kan också uttrycka det som att inga bloggare skriver bra svenska och att inga bloggare är intelligenta. Intelligenta människor bloggar inte och alla som kan skriva är publicerade författare eller journalister.

Så fort en icke-professionell person försöker sig på att skriva blir det bara dåligt. Alla som kan skriva blir omedelbart anställda på en tidning.

Påpekas bör också att inga bloggare har några specialkunskaper. Ingen som bloggar är politiker och ingen har studerat på universitetet. Ingen har arbetat som journalist och ingen har erfarenhet av affärsvärlden.

Kort sagt: alla som bloggar är outbildade, dumma och har ingen som helst erfarenhet av någonting, inte ens av livet. Inte konstigt att bloggarna bildar en sörja!

I stället för att traska runt i den svenska bloggsörjan brukar jag läsa dagstidningar, där landets intellektuella elit förmedlar nyheter i sitt anletes svett under den heta sommartorkan när nyhetsflödet minskar från den sedvanliga potenta avloppsfloden full av saftiga skandalbajskorvar, som får oss journalister att slicka oss om läpparna lika maniskt som Bert Karlsson, till en ynklig rännil av fåglar i rör och rådjur som kommer springande.

Metro listar sommarens hetaste ickenyheter. Bland annat har Corren rapporterat om att någon slängt ett gammalt piano på soptippen och Västerbottens-Kuriren om en blixt som träffat ett träd. För att inte tala om den rikskända mustaschen.

Nummer ett på vår sommartorkelista är dock att någon på Skogslyckevägen i Alingsås hängt ut sängkläder till vädring.

Där hör jag hemma. I den välansade pressparken. Av den icke särskrivande elitklassen som är den svenska journalistkåren blir jag alltid positivt överraskad. Bloggosfären är inget annat än en ding, ding värld för opinionshaverister.

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

FRA angriper bloggare / Palms mustasch

FRA har anmält Henrik Alexanderssons blogg för yttrandefrihetsbrott till Justitiekanslern (JK) för publicering av en sekretesskyddad handling, skriver DN, SvD, Aftonbladet och Expressen.

Alexandersson undrar om FRA:s chef Ingvar Åkesson och medhjälpare funderat på de PR-mässiga aspekterna av att kasta en bloggare i fängelse.

Jag ser över huvud taget inga problem med att kasta bloggare i fängelse. De har stört Sveriges riksdag på flera sätt, genom att fördröja beslut, genom att bråka utanför så att ett träskydd måste byggas upp, genom att översvämma ledamöters mejlbrevlådor.

Men över till mer väsentliga nyheter. Debatten om Rickard Palms hastigt uppdykande och försvinnande mustasch fortsätter. 53 bloggar har enligt Knuff.se hittills kommenterat mustaschen. Allvarligt talat, hur orkar folk blogga om en mustasch! Jag vet bloggare som skrivit flera bloggposter om denna djäkla mustasch. Ja men allvarligt!

Nu kastar sig Sundsvalls Tidnings ledarskribent Marcus Bohlin ut i de rasande bloggvågorna med en brandfackla. Bohlin tycker att reaktionerna är märkliga när SVT samtidigt tillåter ”manlig meterologer år efter år gå runt med frisyrer som får Elisabeth Höglund att se ut som en hårmodell för Toni & Guy”.

Ja, verkligen. Koncentrera er på det väsentliga, bloggare!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Palms mustasch är en skam!

Efter en kraftig tittarstorm tvingades SVT:s nyhetsankare Rikard Palm raka av sin mustasch, rapporterar Aftonbladet och Expressen. Svenska mustaschklubben tycker att han borde stått på sig.

Resultatet: en bloggskur. Det är verkligen lågtryck i bloggosfären när Rikard Palms mustasch ger upphov till bloggnederbörd. Jag förstår inte varför man bloggar om mustaschen, utan att bidra med någonting och bara skriva att man inte förstår varför man bloggar om mustaschen.

Det råder inte alls någon nyhetstorka i gammelmedierna, det visar ännu en gång, liksom under FRA-debatten, att bloggosfären är kroniskt drabbad av missuppfattningar. Men så sker oundvikligen när dagboksskrivande 18-35-åriga pojkar leker journalist.

Alingsås Tidning noterar för övrigt att det inte längre är så vanligt att folk hänger ut sina sängkläder till vädring i sovrumsfönstret. Men ”I Stockslycke (på Stockslyckevägen) verkar det finnas de som fortfarande lever kvar på den tiden.” skriver B Lenne och avslutar kärnfullt med: ”Ovanligt.”

Så på pricken. Ovanligt.

Klaus-Dieter Fliik

Bröllop på gatan

Ilska och frustration fick Keith i Milwaukee att skjuta sönder sin gräsklippare, skriver Aftonbladet. Men man kan skjuta även av glädje.

I provinsen Sirnak i Turkiet avlossade gästerna under firandet av ett bröllop 60.000 skott i luften, rapporterar ryska nyhetsbyrån RIA Novosti. Såväl pistoler som AK-47:or och M16-gevär kom till användning.

På Öztürkler kan man se en video från en del av festligheterna, som varade nästan en vecka.

Sådant här får mig att fråga mig varför inte vi i Sverige kan fira bröllop lite mer lössläppt. Man måste faktiskt inte gifta sig med en kriminell man för att tycka att det är festligt att skjuta i luften 60.000 gånger. Varje pang är liksom inte det andra panget likt, även om jag måste medge att jag brukar bli en liten aning trött vid 50.800 så där.

Vart kulorna tar vägen? Tja, de landar nog nånstans. Tänk inte på det!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Vältalighetens buske

Oceaner av floskler har Per Gudmundson upptäckt i Barack Obamas tal.

Ja, vad kommer Obama inte att ställa till med i den amerikanska retoriken om han blir vald till president. Även jag skulle vilja hålla fast vid förnuftet och måttfullheten hos en Bush.

För övrigt såg jag att grannen satt upp nya gardiner. Fler och fler får borgerliga värderingar. Nu vänder det!

Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol