Antibiotika fortsätter skrivas ut i en ökande omfattning, rapporterar DN och SvD. Mycket sker i onödan och ökar antalet resistenta bakterier som kan ge svårbehandlade infektioner.
Tendensen är oroande. Antibiotikaresistens är förutom kungen och svåra olyckor sannerligen inte något man bör skämta med. Konsekvenserna för de drabbade är helt enkelt för allvarliga.
Att problemet har sin grund i ett socialistiskt sjukvårdssystem står klart. Visserligen säger Sveriges Kommuner och Landsting att svensk sjukvård håller ”hög kvalitet”, men som Sanna Rayman påpekar i SvD: ”Vårdkvalitet är inte bara hårda fakta.”
Därför menar jag att vi bör bortse från hårda fakta och privatisera sjukvården. Är det något Alliansen varit bra på är det att bortse från hårda fakta från forskning när det gäller betygs effektivitet*, privatiserad sjukvård, fängelsestraff et.c. Lyssna på människan, inte bara på fakta!
Antibiotikaresistens skulle aldrig uppstå i ett helt privatiserat system. Privata sjukhus och kliniker är faktiskt så otroligt effektiva och så mycket billigare än offentliga landstingskommunala alternativ att media tar till rena förtalskampanjer för att misskreditera dem.
Ett sådant socialistiskt nedsvärtningsförsök finns att läsa i Svenskan och Expressen och handlar om en italiensk klinik där läkarna ska ha utfört onödiga operationer ”för att få ut mer pengar från sjukförsäkringar”. Minst fem personer påstås ha avlidit – de kan ju lika gärna ligga och lata sig för att slippa jobba – och läkarna talade om patienterna som penningmaskiner.
Och felet är? Är det fult att tjäna pengar även i Italien?
Klaus-Dieter Fliik
* Forskning visar att betyg inte främjar lärande och betygsliknande omdömen kan till och med vara negativa för lärande, säger Christian Lundahl, forskare i pedagogik i Studio Ett i P1. Att skolminister Jan Björklund (fp) struntar i dessa ”hårda fakta” ska han ha all heder för! Go with the feeling, rotting major!
Tack till Kurt för tipset om den italienska kliniken och länkarna.
Kategorier: Uncategorized
Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi kan känna oss trygga i vårt eget land. Då röstar riksdagen äntligen igenom signalspaningslagen som ger FRA möjlighet att spana på alla som inte har rent mjöl i påsen. För idag kommer inte hotet längre från Ryssland utan från dig och mig. Vad vet jag, du som läser det här kanske är en terrorist?
Många av oss kommer att sucka av lättnad. Vi som i motsats till fanatiska bloggare som den här fisken* och den här fisken och den här ledarskribenten (!) har rent mjöl i påsen har länge känt oss otrygga.
Men jag tycker ändå att det känns lite osäkert. För tänk om terroristerna förstår att de inte kan kommunicera lika fritt längre? Tänk om de bara ”rappar” sinsemellan i miljongettot och sen går in i en vanlig affär och köper knivar att hugga ihjäl folk med eller tillverkar biologiskt gift från något de hittar i charkdisken på ICA?
Därför blev jag så glad när jag såg ett förslag som ytterligare skulle kunna öka vår trygghet. Ett förslag som är prov på ett så häpnadsväckande visionärt nytänk att jag först trodde att det var tankesmedjan Limbos egen Klaus-Dieter Fliik som stod bakom det och inte Anders Wijkman från kristdemokraterna.
Wijkman föreslår individuella utsläppsrätter, skriver P J Anders Linder i SvD och hänvisar till en TT-nyhet. Varje individs konsumtion ska kontrolleras med ett IT-system för att mäta klimatpåverkan. Man ska kunna sälja icke utnyttjade utsläppsrätter till andra.
Vartenda litet inköp skulle registreras och därigenom kan man förstås också spåra terrorister och andra galningar. Köper någon en morakniv kontrolleras den personen förstås upp mot polisregister och mentalsjukhälsovårdsregister. Vid träff tänds en virtuell röd lampa som gör att en handläggare kan granska ärendet vidare.
För oss som har rent mjöl i påsen spelar det förstås ingen roll att det registreras att vi köpt en påse mjöl. Det är ju rent mjöl.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
* Försök till framtidslänk. Bloggposten existerade inte när detta skrevs, men Limbos datatekniker, före detta skateboardhackare, utvecklade ett program som skapade en algoritm som förutsåg länkens framtida utseende.
Tack till Veronique som uppmanade oss att skriva om FRA och skickade länken till stoppaFRAlagen.nu.
Kategorier: Uncategorized
Barns psykiska ohälsa ökar. Sägs det. Bris påstår i DN att allt fler vuxna larmar om barn som mår dåligt, och SvD skriver om organisationens nya rapport.
Jag tror att vi måste ”tuffa till” dem i stället för att jämt försöka ”förstå” och ”hjälpa”, försöka hindra barnen – det ger dem möjlighet att utveckla sitt ungdomsuppror och lär dem att hata sina föräldrar, att säga upp kontakten med dem och bli fria liberaler. Så ska det vara, det är naturligt.
Sanna Rayman kommenterar Brisrapporten i SvD och SvD. Hon tror inte på barnombudsmannen som säger att vuxna behöver kunskaper om barn och unga för att kunna fatta kloka beslut. Rayman är skeptisk. ”Kunskaperna kommer ofta i alarmförpackning och kan, som i South Park, grumla förnuftet.”
Jag kan bara hålla med. Allt för länge har vi försökt använda kunskap för att förstå världen och våra medmänniskor. Sossekratin har länge använt ”hårda fakta” för att utforma politiken, som i stället borde styras av känslan. För att balansera sossarnas hårda och kalla politiska system bör vi ha personval så att vi kan avgöra på politikers ögon om de är bra för oss eller inte.
Bris efterlyser alltid mer pengar och statliga insatser, fortsätter Rayman. Visst är det märkligt. I stället för att lägga mer resurser på dem är det ju mer logiskt att lägga mindre resurser på dem. Principen fungerar alldeles utmärkt i homeopati: ju mer man spär ut den aktiva ingrediensen, desto bättre effekt. Om problemen ökar bör resurserna minska i motsvarande grad.
Den tecknade tv-serien ”South Park” är ett bra exempel, men jag har ett annat: ”Simpsons”. I nästan vartenda avsnitt försöker pappa Homer strypa sonen Bart – på allvar. Ändå håller familjen ihop i vått och torrt, och misshandeln verkar inte skada Bart det minsta.
Se hellre ”South Park” och ”Simpsons” än att lita på ”hårda fakta” från ”undersökningar”. De bara grumlar den rena tanken.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Kategorier: Uncategorized
