Klyftor är inget problem, tycker Stig-Björn Ljunggren på sin blogg och citeras av Sanna Rayman i SvD. Socialdemokraterna felfokuserar när de talar om samhällsklyftor, som Mona Sahlin i sin chatt med Aftonbladets läsare.
Och det kan man ju hålla med om. Jag brukar säga det att om du får citroner, gör lemonad, och om du träffar på en samhällsklyfta, bygg en bro och sjung “We shall overcome some day” (”vi kommer över nån dag”).
Så här tänker jag mig det ideala samhället. Först uppstår ett stadium där en del är superrika och en del är superfattiga. De fattiga bor i kåkstäder och har tre jobb och måste ändå gå till soppkök för att få mat.
När de superfattiga upptäcker att de är superfattiga börjar de jobba som FAN och skaffar ytterligare två jobb tack vare att samhället är dynamiskt. På så sätt ökar de den gemensamma kakan så att de superrika blir supersuperrika och de superfattiga bara fattiga.
Sedan kommer det inte längre att finnas några superfattiga eller ens fattiga, utan de kommer att ha en levnadsstandard ungefär som i Sverige idag.
Men för att uppnå den nivå vi har idag kan vi inte räkna med att bara luta oss tillbaka och rulla tummarna. Nej, först måste vi alltså se till att öka klyftorna, göra samhället “dynamiskt” och öka “möjligheterna”, eller, för att tala klarspråk, göra fler fattiga.
Så enkelt är det.
Men är det inte ganska tråkigt att vara fattig? Nja, det kan faktiskt vara både roligt och romantiskt. Tänk på alla konstnärer som levt bohemiskt och fritt, fattiga som möss i kyrkor. Och i Kate DiCamillos bok Edward Tulanes fantastiska resa får en fattig, dödssjuk flicka både glädje och förströelse av porslinskaninen Edward. Kaninen upplever också gemenskap och värme med en luffare.
Kort sagt: när det uppstår klyftor i samhället bygger entreprenörer broar över dem, och människorna upplever gemenskap och värme. Klyftor minskar klyftorna.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
4 svar so far ↓
Ola Bandola // 13 maj 2008 vid 12:47 f m |
Många fattiga tror att att dom bör skämmas för att de är fattiga.
Men det är ingen skam att vara fattig, alliansen har bara inte lyckats berätta varför det är okej att vara fattig.
Men nu vill moderaterna ändra på det och satsar 4 miljoner kronor på en stor kampanj.
Opinionssiffrorna har inte precis gått moderaternas väg sedan valsegern. Partiet har fått höra att det varit för dåligt på att berätta vad den moderatdominerade regeringen åstadkommit.
- Vi tar åt oss av kritiken, säger partiets kommunikationschef Pär Henriksson, som till helgen sjösätter den största kampanjen sedan valrörelsen 2006.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=769249
På det viset kommer dom fattiga att förstå att det är helt okej att vara fattig.
Kurt // 13 maj 2008 vid 3:55 f m |
Faktum är ju att precis som författare, konstnärer och andra som arbetar med kultur behöver personliga svårigheter att brottas med för att kunna få kreativ inspiration. Så behöver ju faktiskt den stora massan vara riktigt fattiga, för att få motivation och inspiration att arbeta. Sådana här naturlagar kan man naturligtvis inte motverka, hur behjärtansvärt det än kan vara.
Jag är imponerad av regerings fina arbete för att öka klyftorna i samhället, det kan ju inte vara lätt när de av politiska skäl samtidigt hela tiden måste säga att de genomför skattesänkningar för låginkomsttagare. Men som tur är fungerar ju samarbetet mellan regeringen och pressen bra nu, så att vi slipper de där snyftreportagen från ensamma mammor och pensionärer som svälter.
momenttwentytwo // 13 maj 2008 vid 10:21 f m |
Men om det inte finns klyftor – hur ska man då veta när man är bäst?
hillary2 // 13 maj 2008 vid 12:02 e m |
Moderaterna är superfattiga. Fru Ask förhalar och förhalar beslutet att inrätta en polishögskola i det borgerliga fästet Borås. Ideologiskt kan hon knappast ha något emot det men jag misstänker att det är Joakim von Anka som vägrar att öppna
sitt på pengar decimerade bankvalv. Där finns bara öronmärkta pengar kvar att smetas ut över – fattiga? Viktiga verkliga brobyggen som det över Götaälv kommer troligen att bli ett bössinsamlingsprojekt som kommer att ta 150 år – ett sätt för regeringen att sysselsätta alla över 65 som inte kan tänka sig någon bättre sysselsättning?