Miljöaktivismen är människofientlig, menar Maggie Thauersköld i SvD. Thauersköld driver bloggen The Climate Scam som är till för dig som hellre tänker själv i stället för att tro på “forskare”.
Skribenten konstaterar att miljöaktivismen är människofientlig eftersom den lär att människan är jordens fiende. Därför skulle världen vara en idyll om vi inte fanns.
Nästa steg i resonemanget blir då att miljöaktivisterna vill göra sig av med människorna. Detta kan inte innebära något annat än folkmord. Ett folkmord på sex miljarder människor som får kommunisternas brott mot mänskligheten att blekna.
Enda rimliga sättet att genomföra folkmordet på är genom att tvinga alla att dricka kranvatten och sedan förgifta det.
Fortfarande dricker många svennebananer tyvärr vatten ur kranen i stället för att bruka mer hälsosamma alternativ som flaskvatten, Cola eller annan läsk. Och trenden är alarmerande: vatten på flaska tappar till och med i popularitet, skriver SvD.
Jag har själv i min fina övernattningsbostadsrätt på Söder – exakt var säger jag naturligtvis inte för att slippa oönskad uppmärksamhet från celebrity stalkers – ibland upplevt hur vattnet varit brunt när jag tappat upp i badkaret. Medan jag aldrig fått vatten på flaska som varit brunt.
Men det är sånt skitvatten vi alla ska dricka, tycker miljöaktivisterna. Och när vi tvingas dricka från kranen som hundar så kommer de att tillsätta något biologiskt utrotningsmedel som inte skadar miljön – men utrotar oss!
Ja, och sedan så blir världen tom på människor, som miljökramarna vill ha den, med massor av orensad, skräpig skog full av sly. Allting är “gratis” igen – men det är vi skattebetalare som betalat för idyllen – med våra liv. Liv som hade många produktiva år kvar i tjänst för tillväxten. Och vips kan vår egendom utnyttjas av utomjordiska entreprenörer som haft ögonen på den attraktiva gröna planeten genom sina kikare.
Kalla mig gärna en tokig kärring – det är jag van vid. Men avfärda inte mina varningar!
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Kategorier: Uncategorized
Bloggen Bloggvärde beräknar bloggars värde, bloggar bland andra bloggarna Beta Alfa, Bisonblogg och Markup. När tankesmedjan Limbos tekniker använder sig av tjänsten får de fram värdet för Badlands Hyena till 358 001 kr.
Siffran är förstås orimligt låg, vilket givetvis har att göra med att Badlands Hyena inte är en blogg utan ett seriöst organ för tankesmedjan Limbo. Om vi drev BH som en vanlig blogg med struntåsikter och struntkommentarer från struntmänniskor skulle vi rankas mycket högre, var så säkra på det.
Men idéer rankas inte högt i vårt samhälle, löst tyckande och snabt hopraffsade blogtexter med mågna stvafel är vad flok vill ha. Dock: oseriösa åsikter som man inte kan ta på allvar kommer vi aldrig att ägna oss åt. Det kan du se som en garanti från mig personligen.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Kategorier: Uncategorized
Klyftor är inget problem, tycker Stig-Björn Ljunggren på sin blogg och citeras av Sanna Rayman i SvD. Socialdemokraterna felfokuserar när de talar om samhällsklyftor, som Mona Sahlin i sin chatt med Aftonbladets läsare.
Och det kan man ju hålla med om. Jag brukar säga det att om du får citroner, gör lemonad, och om du träffar på en samhällsklyfta, bygg en bro och sjung “We shall overcome some day” (”vi kommer över nån dag”).
Så här tänker jag mig det ideala samhället. Först uppstår ett stadium där en del är superrika och en del är superfattiga. De fattiga bor i kåkstäder och har tre jobb och måste ändå gå till soppkök för att få mat.
När de superfattiga upptäcker att de är superfattiga börjar de jobba som FAN och skaffar ytterligare två jobb tack vare att samhället är dynamiskt. På så sätt ökar de den gemensamma kakan så att de superrika blir supersuperrika och de superfattiga bara fattiga.
Sedan kommer det inte längre att finnas några superfattiga eller ens fattiga, utan de kommer att ha en levnadsstandard ungefär som i Sverige idag.
Men för att uppnå den nivå vi har idag kan vi inte räkna med att bara luta oss tillbaka och rulla tummarna. Nej, först måste vi alltså se till att öka klyftorna, göra samhället “dynamiskt” och öka “möjligheterna”, eller, för att tala klarspråk, göra fler fattiga.
Så enkelt är det.
Men är det inte ganska tråkigt att vara fattig? Nja, det kan faktiskt vara både roligt och romantiskt. Tänk på alla konstnärer som levt bohemiskt och fritt, fattiga som möss i kyrkor. Och i Kate DiCamillos bok Edward Tulanes fantastiska resa får en fattig, dödssjuk flicka både glädje och förströelse av porslinskaninen Edward. Kaninen upplever också gemenskap och värme med en luffare.
Kort sagt: när det uppstår klyftor i samhället bygger entreprenörer broar över dem, och människorna upplever gemenskap och värme. Klyftor minskar klyftorna.
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol
Kategorier: Uncategorized
